Press & information / Press & Information

Vad ska Sverige göra med Norra gasledningen?

Gazeta Wyborcza, den 21 februari 2007

Sveriges nya konservativa regering brinner inte av lust att stoppa Norra gasledningen. Den vill i stället göra klart att EU:s port står öppen för Ukraina.

Intervju med Carl Bildt,
Sveriges utrikesminister

Intervjuare: Jacek Pawlicki

Jacek Pawlicki: Den förra svenska regeringen var mer skeptisk till Norra gasledningen än ni. Statsminister Göran Persson varnade för att investeringen kan röra upp de kemiska vapen från andra världskriget som ligger och skräpar på Östersjöns botten.
Carl Bildt: Det är just sådana farhågor som vi måste utreda och klargöra trovärdigheten i. Därför har svenska naturvårdsverket bett investeraren om ytterligare information.

Persson sa rakt på sak att byggandet av ledningen kan orsaka en miljökatastrof i Östersjön. Ledningen ska gå genom svensk ekonomisk zon, så ni har mycket att säga till om i saken.
I år ska det tysk-ryska konsortiet Nord Stream, som ska bygga ledningen, ge oss dokumentation och då ska vi titta ordentligt på investeringen ur miljösynpunkt. I Sverige finns många farhågor kring detta, och vi får se om konsortiet lyckas skingra dem. Som regering måste vi ändå förhålla oss neutrala.

Ordförandena i utrikesutskotten i Polen och Litauen ser gärna att bedömningen av investeringens miljöpåverkan görs av en oberoende institution, t.ex. Europeiska kommissionen.
Jag tror inte att det är förenligt med svensk lag att överlåta bedömningen åt Europeiska kommissionen. Vi har våra institutioner som arbetar med miljövård, och det är i huvudsak på deras bedömning vi ska stödja oss. Däremot kan jag tänka mig en dialog mellan svenskar, finländare och danskar om investeringens inverkan på miljön i Östersjön.

Vad anser ni om de positiva signaler som president Aleksandr Lukasjenko sänder till väst? Är det inte bara ett spel i ett läge där Moskva hotar hans regim?
Lukasjenko har bytt retorik, men han måste dömas efter sina handlingar – huruvida han iakttar demokratiska och rättsstatliga principer. Och där märks inga väsentliga förändringar. Att han bråkade med Ryssland om transportavgifter och energipriser gör honom inte till demokrat.
        Jag utesluter inte att stora förändringar är på gång i Vitryssland, även i de grundläggande frågorna, men innan vi har sett några sådana måste vi avhålla oss från bedömningar.

I intervjuer i västpressen säger Lukasjenko att Ryssland utgör ett hot mot Vitryssland. Har han rätt?
Vi har aldrig hävdat att problemet med Lukasjenko skulle bero på Vitrysslands nära grannskap med Ryssland, utan snarare på att demokrati är något främmande för honom. Vi är alltså inte oroliga för ett nära förhållande till Ryssland, utan för att Lukasjenko ska försumma demokrati och mänskliga rättigheter.

Vad kan Sverige göra för att förbättra situationen för vitryssarna?
Det är framför allt en uppgift för dem själva. Vi ska öppna ambassad där och vi vill utveckla de personliga och ekonomiska kontakterna och förbindelserna mellan det vitryska samhället och väst. Vi samtalar om Vitryssland med Polen, Litauen och Lettland, som också är intresserade av situationen i landet. Jag tror att vi bör uppmärksamma Moskva på att Lukasjenko är ett stort bryderi, även för ryssarna.

Så ni kan skriva under på USA:s utrikesministers Condoleezza Rice’ uttalande att Vitryssland är den sista diktaturen i Europa?
Låta mig tänka efter… Har Vitryssland någon konkurrent? Antagligen inte. Det beror på hur vi definierar Europas gränser, men troligtvis ja. Lukasjenkos regim är ett stort problem som skadar utvecklingen i själva Vitryssland.

Delar Sverige Polens åsikt att EU bör utvidgas österut, till att omfatta Ukraina, Georgien och ja, Vitryssland?
Den svenska riksdagen antog nyligen en utrikespolitisk deklaration. Där uttrycks idén om öppenhet gentemot länder som vill gå med i EU och som lever upp till reglerna för medlemskap i vår klubb. Vi tänker framför allt på västra Balkan, Turkiet och Ukraina.
        Ukraina är ett mycket viktigt land i Europa, som inte får förvägras europeiska ambitioner. Naturligtvis är den politiska situationen i landet mycket komplicerad, men även med det i åtanke är Ukraina en rimligt fungerande, om än inte idealisk, demokrati.
        Därför bör vi stödja Ukrainas europeiska ambitioner, även om landets EU-medlemskap ligger långt bort om man ser till det ekonomiska och rättsliga läget. Vi måste göra klart att EU:s port står öppen för landet. Om vi förklarar att porten har stängts, kommer Ukraina att söka sig mot andra portar.

Mot den ryska?
Vem vet, i varje fall inte mot vår.

Så var går det förenade Europas bortersta gräns? Längs den rysk-vitryska?
Romtraktaten säger att EU-länder måste vara demokratiska, europeiska och iaktta gemensamma regler och rättigheter. Frågan är vad ”europeisk” betyder. Ta Turkiet, som vi alltid har sett som en del av Europa. Redan för 150 år sedan sa vi att det var Europas sjuke man, inte Asiens sjuke man. Ryssland måste också betraktas som ett europeiskt land.

Georgien då?
Georgierna är européer, som ryssarna. Efter Pusjkins tid kan ju inte ryssar kallas asiater. Det betyder inte att Ryssland ska gå med i EU, för det vill man inte där. Men Ukraina, Vitryssland, Moldavien – ja. I fråga om Georgien och södra Kaukasus måste en debatt komma i gång.