En blomma med klös

Tomasz Walat

Nyamko Sabuni har blivit den mest kontroversiella personen i den svenska regeringen, och alls inte på grund av sin hudfärg. Hennes radikala åsikter väcker motstånd bland muslimska invandrare och feminister.

Sabuni är en av nio kvinnor bland de 22 personerna i den nya regeringen, där för övrigt en känd homosexuell och en handikappad minister ingår. Statsminister Fredrik Reinfeldt, som också har (avlägsna) förfäder från Afrika, menade att en svart invandrare från Burundi skulle skapa en bra image för hans regering för jämställdhet och tolerans. 38-åriga Nyamko Sabuni härstammar från en miljö som är som tagen ur Conrads ”Mörkrets hjärta”, och under sitt relativt korta liv har hon redan hunnit vara invandrare två gånger. Hennes föräldrar, som tillhör den talrika stammen Babembe, tvingades fly från östra Kongo. Fadern var aktiv i den demokratiska oppositionen och fick politisk asyl i Sverige. Den nuvarande ministern var då tolv år och talade swahili. Även här måste jag anknyta till litteraturen: Henryk Sienkiewicz skrev om Staś i ”I öken och urskog: ”Av zanzibarerna hade han lärt sig språket swahili, som var mycket utbrett i hela Centralafrika”. På swahili kunde även den nyligen bortgångne Ryszard Kapuściński göra sig förstådd, och Sabuni sätter stort värde på hans böcker.
        Sabuni tillhör det liberala partiet, som ingår i den center-högerkoalition som regerat Sverige sedan oktober 2006. Under den föregående mandatperioden arbetade hon med ekonomiska frågor. Tidigare hade hon arbetat som PR-konsult och lobbyist. Hon är gift med en tjugo år äldre vit svensk, som nu har fått uppgiften att ta hand om barnen, i enlighet med den i Sverige heliga idén om jämlikhet.
        Sverige har för närvarande nio miljoner invånare, och ca tolv procent av dem är födda utanför landets gränser eller av invandrade föräldrar. Nyamko Sabuni är inte den första som representerar den gruppen i politiken. För flera år sedan hade vi den polskfödde, mycket inflytelserike riksdagsmannen Jerzy Einhorn, och i den nuvarande riksdagen sitter (efter bara fyra år i Sverige) den 29-åriga polskan Eliza Roszkowska-Öberg. Under den förra mandatperioden fanns en annan riksdagskvinna från Afrika (Egypten), och utbildningsministern i den socialdemokratiska regeringen representerade den kristna minoriteten i Mellanöstern.
        Men det är Nyamko Sabuni som har blivit ansiktet utåt för den här gruppen i politiken. Kring hennes person och verksamhet fokuseras nämligen svenska invandrares verkliga och påhittade problem. Att Sabuni har övertagit departementet för den viktiga integrationen och jämställdheten har väckt massprotester, och alls inte på grund av hennes hudfärg. Hon beskrivs som ”en minister med klös” och blev omedelbart den mest kontroversiella i Reinfeldts regering, vid sidan om utrikesminister Carl Bildt, som uppmanas att avgå på grund av tidigare spekulationer i aktier i oljekoncerner i Ryssland och Mellanvästern, vilket gör att hans opartiskhet ifrågasätts.

Sabuni vill inte att invandrare längre ska betraktas som offer och småbröder, som måste försörjas av den svenska staten. Den svenska invandringspolitiken, som fördes av socialdemokraterna i den andan under många år, har visat sig vara ett fiasko, hävdar ministern. I storstäderna – Stockholm, Göteborg och Malmö – har veritabla getton vuxit upp, där det bor nästan bara invandrare, som nästan alla får socialhjälp.
        Isolerade från det svenska samhället, instängda i lägenheter där TV:n med sändningar från de egna länderna ständigt står på, kultiverar de sedvänjor som förs vidare till de nya generationerna, som är födda i Sverige. Sedvänjor som definitivt inte passar in i svenska kulturmönster. Redan som oberoende riksdagskvinna och skribent förklarade Sabuni beslutsamt att hon skulle kämpa mot att emanciperade invandrarkvinnor förföljs och rentav mördas, för att familjehedern påstås vara hotad och mot att de gifts bort under tvång eller könsstympas rituellt enligt praxis som fortfarande tillämpas i vissa afrikanska länder.
        Särskilt stark kritik från de politiska motståndarna väckte hennes bok ”Flickorna vi sviker”. Författaren kräver att alla tonårsflickor ska undersökas obligatoriskt så att det märks om det gjorts olagliga kirurgiska ingrepp på deras könsorgan. Problemet rör inte bara fattiga invandrarflickor från Östafrika. Även bland etniskt svenska flickor sprider sig modet att plastikoperera intima kroppsdelar för att uppnå ett besynnerligt skönhetsideal. Sådana ingrepp har Sabuni också för avsikt att förbjuda.
        I skottgluggen står också de privata religiösa friskolor som, enligt Sabunis uppfattning, befäster fördomar och i extrema fall rentav blir grogrund för terrorister. Det är bevisat att många unga svenskar från muslimska familjer fortsätter sin utbildning i pakistanska och afghanska koranskolor. För inte länge sedan dömdes en ung svensk medborgare som tillsammans med en grupp andra muslimer ertappades med att förbereda ett bombattentat. Bland de islamska rebeller som besegrats i Somalia ska det ha funnits svenska medborgare med familjeanknytning till området.

Representanter för de drygt 400 000 muslimerna i diasporan i Sverige har gått till motattack och kallar den nya ministern islamofob för att hon anklagar dem för sådana försyndelser. Sabuni kommer från en blandad kristen-muslimsk familj och beskriver sig själv som ”icke-praktiserande men ändå muslim”. ”Hur skulle jag då kunna avsky mig själv?” försvarar hon sig mot anklagelserna.
        Skribenten och författaren Kurdo Baksi – en av de mest kända representanterna för de nya svenskarna, som integrerade invandrare ofta kallas – har framfört uppfattningen att Sabuni på grund av sina radikala förslag kommer att bli den mest inkompetenta integrations- och jämställdhetsminister som Sverige någonsin haft. Hon anklagar henne för bristande empati och livserfarenhet på området. Hon valdes, säger Baksi, mer som en symbol än som en praktiskt lagd person. Nomineringen av den svarta ministern möttes av officiella protester från 36 muslimska invandrarorganisationer.
        Sabuni, säger kritikerna, tillhör den grupp som i Sverige kallas asfaltsblommor, de som blommar i den mest ogynnsamma jordmånen. Hon har tagit sig genom livet utan att bry sig om hur diskriminering yttrar sig. Det är bra att det finns sådana, säger de, det är bara synd att de försöker tvinga samma kriterier på andra, som är sämre anpassade i livet. Ribban höjs och kraven på individer, inte bara utlänningar, blir mycket högre än vad de kan uppfylla. ”De kallar det krav”, försvarar sig Sabuni, ”själv ser jag bara möjligheter. I stället för att sitta hemma måste människor ta sig ut, träffa andra, uppnå något i yrkeslivet, bli bättre i svenska och på så sätt hitta en öppning till arbetsmarknaden.”
        Den nuvarande, fortfarande nya svenska regeringen har satt som mål att så många medborgare som möjligt, och särskilt invandrare, ska tas ut ur bidragsberoendet. I stället för socialbidrag ska de få arbete, desto mer som Sverige börja känna av brist på arbetskraft. Invandrarna är den sista reservoaren av inhemsk arbetskraft. Alltför många unga, friska människor sitter hela dagarna i sina förorter och lever på socialbidrag, som de t.o.m. försörjer familjen i utlandet med. Det väcker protester bland svenska skattebetalare. Av den anledningen lyckades sverigedemokraterna göra sig hörda i det senaste riksdagsvalet. De verkar öppet för att bli av med ”utlänningarna”.
        Folkpartiet, som Sabuni tillhör, anklagas för att skickligt försöka utnyttja det populistiska missnöjet bland den infödda befolkningen. I stället för att öppet kräva stopp för invandring, som man gjort i t.ex. grannlandet Danmark, ställer man så höga krav på dem som kandiderar till att bli svenskar att de inte kan uppfyllas, säger kritikerna. I det syftet använder man sig av invandrare som har lyckats i livet, som Sabuni. Mauricio Rojas, liberal av latinamerikanskt ursprung, har föreslagit att bara de som klarar ett obligatoriskt prov i svenska ska få permanent uppehållstillstånd. Liberalerna kräver också förbud mot att bära slöja och tala något annat språk än svenska i skolan – allt naturligtvis av omsorg om elevernas psykiska och fysiska hälsa.
        Det är just sådana argument som Nyamko Sabuni framför. ”Obligatoriska gynekologiska undersökningar av 15-åringar? Naturligtvis! Det handlar ju om befolkningens reproduktiva hälsa. Av samma skäl undersöks ju pojkarnas testiklar flera gånger innan de kommer i den åldern”, säger hon. Också i fråga om förbudet mot religiösa privatskolor handlar det bara om att den unga generationen ska uppfostras på rätt sätt: ”Fundamentalism föds framför allt ur religion.”

Sabuni har varit minister en mycket kort tid men har redan hamnat i onåd inte bara hos muslimer, utan också hos de politiska eliterna. Hon har hotat att ta ifrån dem pengarna som går till olika kommittéer som inte kan uppvisa konkreta resultat, t.ex. integrationskommittén. När inget finnas att samla, samlas kommittéer, sade man i det kommunistiska Polen. Sabuni tycks dela den uppfattningen.
        Hon råkade i onåd hos feministerna när hon öppet förklarade att hon inte är feminist och inte tänker inrätta några konstgjorda mekanismer för kvinnor i kampen för jämställdhet. Hon ska bara bekämpa diskriminering, och det kraftfullare än föregångarna, resten får kvinnorna sköta själva. I det socialdemokratiska Sverige förklarade till och med f.d. statsministern Göran Persson att han var feminist. Även i det egna liberala partiet har Sabuni fått motståndare, som hotar att lämna partiet om hon lanserar åsikter som strider mot liberalismens idé, t.ex. tvånget att genomgå läkarkontroll och lära sig svenska eller begränsningen av privata initiativ inom skolväsendet.
        Men Nyamko Sabuni tänker inte ge sig, även om hon har stämt ned tonläget den senaste tiden. Hon påpekar att inte alla hennes förslag kan genomföras av fyrpartikoalitionen, där även de traditionsbundna kristdemokraterna och de konservativa ingår. Men vi kommer säkert att få höra mer om henne, det finns nämligen också de som ser en blivande svensk statsminister i henne.