Disciplin på svenskt vis

Renata Kim

Vad förknippar vi den svenska skolan med? Framför allt med avslappnade uppfostringsmetoder och kreativitet under lektionerna. Med elever som duar sina lärare. Kort sagt en idyll.

Samtidigt visar den senaste opinionsundersökningen att hela tre fjärdedelar av svenskarna har fått nog av idyllen och gärna skulle se att disciplinen i skolan skärptes. De efterlåtna svenskarna vill att lärarna ska få beslagta elevernas mobiltelefoner och säger ja till att de bångstyrigaste flyttas till andra skolor som straff.
        Svenskarna kan inte längre blunda för det faktum att narkotika, våldtäkt och mobbning är allmänt förekommande i deras trivsamma skolor. Självmord och till och med mord förekommer. Mot slutet av förra året inledde nio desperata skolflickor från Landskrona i södra Sverige en strejk därför att de inte längre stod ut med kamraternas förföljelser. Pojkarna kastade svordomar efter dem, spottade på dem och tejpade fast håret på dem.
        Påminner det oss om något? Om högstadiet i Gdańsk där Ania, som antastades av sina kamrater, till slut begick självmord? Om eleverna från Toruń som misshandlade sin lärare och tryckte ned en papperskorg över huvudet på honom? Eller kanske vårt eget barn som kommer hem från skolan och säger att polskfröken är dum? Och att Tomek borde ha stryk för att han fjäskar för läraren?
        Det har tagit svenskarna tiotals år att förstå att deras berömda avstressade uppfostran inte består provet. Att den visserligen formar vakna och kreativa barn som är öppna för världen men som samtidigt inte kan hantera aggression och lever i övertygelsen om att allt är tillåtet. Först nu har svenskarna förstått att en liten människa behöver förbud och klart uppsatta gränser i livet.
        I Polen har vi tillämpat den svenska uppfostringsmodellen bara en kort tid och effekterna kan vi redan se. Låt oss nu vara kloka och dra nytta av de svenska erfarenheterna. Vi måste kräva mer disciplin i skolorna och själva tillämpa disciplin gentemot våra barn.
        Det handlar givetvis inte om disciplin i form av livrem eller piska. Utan om att ständigt förklara för barnen vad som är bra och inte bra. Vad som är tillåtet och vad som under inga omständigheter är det. Det är vi föräldrar som ska förklara sådant. Vi måste be lärarna om hjälp med det. Inte vänta i tiotals år, som svenskarna.