Egypten för en aktiv utrikespolitik både på det multilaterala och det bilaterala planet. Egypten betonar sitt geografiska läge och samhörigheten med arabvärlden, Afrika, islam och Medelhavsområdet. Man utnyttjar skickligt sin tongivande roll i den alliansfria rörelsen (NAM), som regelmässigt används som plattform i FN. Landets utrikes- och säkerhetspolitik har, under president Mubarak, syftat till att åstadkomma en fredlig utveckling och att bevara stabiliteten i regionen genom samarbete med omvärlden.
Egypten spelar sedan länge en aktiv roll i fredsprocessen i Mellanöstern och medlar både mellan de olika palestinska fraktionerna och mellan palestinier och Israel. Egypten är också en viktig samtalspartner för andra aktörer, i första hand USA och EU, och har ställt sig bakom den s.k. färdplanen och Annapolisprocessen.
Egypten strävar också efter att samordna arabländernas politik. Egyptens inställning grundas på att fred med Israel och stabilitet i området kräver en övergripande lösning av den arabisk-israeliska konflikten. Kampen mot terrorismen spelar en mycket viktig roll liksom försöken att åstadkomma en zon fri från massförstörelsevapen i området, omfattande även Israel. Egyptens nära förbindelser med USA, inte minst på det militära området, står i kontrast till de anti-amerikanska känslor som kännetecknar den allmänna opinionen i landet. Egypten och USA har ofta olika uppfattningar i en rad centrala frågor - Mellanöstern, Irak och Sudan - och den egyptiska ledningen synes idag balansera mellan värnande av strategiska band och kraftig kritik. Utöver närområdet har Egypten också omfattande handelsförbindelser med flera länder i Asien och Europa.
Sedan maj 2007 är Egypten medlem av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Egypten kritiseras ofta för att använda sitt medlemskap som plattform för att undergräva den internationella MR-regimen på olika sätt, bl.a. genom att leda de krafter som försöker göra religioners ställning överordnad de individuella rättigheterna.