Egypten är enligt sin grundlag en parlamentarisk demokrati med ett oberoende rättsväsen. Islam är statsreligion och lagstiftningen vilar på islamisk jurisprudens (Sharia).
Egyptens politiska system präglas av en stark exekutivmakt, som är överordnad den lagstiftande och dömande makten. Makten är koncentrerad kring presidenten som utövar den på ett patriarkaliskt sätt. Avgörande beslut fattas av presidenten och av en liten grupp kring honom. Presidenten tillsätter också regeringen. Inrikesministeriet och säkerhetstjänsten, liksom försvarsmakten, åtnjuter en stark ställning och befinner sig utom parlamentarisk kontroll.
Sedan 1981 innehas presidentämbetet av Hosni Mubarak (80 år), som hösten 2005 vid de första presidentvalen med fler än en kandidat omvaldes att leda landet under ytterligare en sexårig mandatperiod. Inom regeringspartiet finns ingen given efterträdare till presidenten och det finns inte heller något statsbärande alternativ vid sidan av regimen.
Egyptiska val präglas av en mängd oegentligheter. Det statsbärande partiet 'National Democratic Party' (NDP) dominerar starkt det politiska livet. Partiet representerar i stort sett samma elit som tjänat makten sedan 1952. Den sekulära oppositionen är obetydlig. Det formellt förbjudna, men i viss utsträckning tolererade Muslimska brödraskapet, utgör den mest välorganiserade oppositionsgruppen och har bl.a. 88 ledamöter som invalts som oberoende i folkförsamlingen. Brödraskapet tillåts emellertid inte växa sig tillräckligt starka inom de demokratiska institutionerna för att utgöra ett verkligt alternativ till regimen.
Den inrikespolitiska scenen i Egypten har, förutom av utvecklingsproblemen, under flera decennier dominerats av kamp mot islamistiska terrorgrupper. Islamisternas våldsdåd och den militära och polisiära bekämpningen av våldet skördade under 1990-talet mer än tusen människoliv. Efter några lugna år i början av 2000-talet har fyra relativt omfattande terrordåd ägt rum under åren 2004–2006, ett av dem i Kairo och tre på turistorter på Sinaihalvön. Säkerhetstjänsten säger sig ha situationen under full kontroll, men från den politiska ledningen uttrycks emellanåt oro för möjliga oroligheter och förnyad terrorism.
Åtgärder som vidtagits i kampen mot terrorismens och bevarandet av stabilitetens namn har samtidigt försvagat de demokratiska institutionerna och marginaliserat den demokratiska oppositionen.
Befolkningsökningen har sjunkit successivt under de senaste decennierna och beräknas i dagsläget ligga på strax under två procent, men utgör alltfort ett stort problem för landet. Egypten har idag omkring 80 miljoner invånare, vilka bor på ca 3 procent av landets yta. Stora delar av Egyptens befolkning är fattig. Ca 40 procent beräknas leva om omkring 2 USD/dag eller mindre. Gapet mellan fattiga och rika är mycket stort och inkomstklyftorna ökar.
Arbetslösheten är hög (officiellt kring 9 procent, men sannolikt minst det dubbla) och det prekära sysselsättningsläget är särskilt allvarligt mot bakgrund av potentiell social oro, militant islamism och ett pågående strukturomvandlingsprogram med rationalisering och friställande av arbetskraft som följd. Stigande världsmarknadspriser på baslivsmedel och drivmedel har drivit upp den redan höga inflationen och förvärrat den redan tidigare allvarliga situationen, vilket utmynnat i ett alltmer utbrett missnöje med den ekonomiska situationen.