OljesektornEnligt en uppskattning gjord av det brittiska oljebolaget BP uppgick Iraks kända oljereserver till 115 miljarder fat vid slutet av 2007, vilket motsvarar 9,3 procent av världens totala oljereserv (den tredje största, bara Saudiarabien och Iran, är större). Uppskattningen av Iraks oljereserv varierar kraftigt mellan olika källor, vilket beror på att endast omkring tio procent av oljereserven har undersökts grundligt. År 2007 producerade Irak 2,1 miljoner fat råolja per dag, vilket motsvarade 2,7 procent av världens råoljeproduktion (en produktionsökning med 7,3 procent jämfört med 2006). Både Iran-Irak-kriget i början av 1980-talet och Kuwaitkriget 1990 ledde till kraftiga störningar i oljeproduktionen. Före den USA-ledda invasionen 2003 var produktionen omkring 2,5 miljoner fat per dag, men därefter föll den kraftigt. Råoljeproduktionen i Irak har ännu inte återhämtat sig till nivåerna före invasionen, se figur 1. Främst beror detta på sabotage av oljerelaterade anläggningar, bristande investeringar i oljesektorn under många år, brist på utbildad arbetskraft och haltande lagstiftning.
Källa: BP (2008), “BP Statistical Review of World Energy June 2008”
Oljeexporten står för nästan alla inkomster till Irak och är således mycket viktig. Dess bidrag till BNP är omkring 60 procent .
De omkring 80 kända oljefälten ligger ofta tvärs över regionala gränser. De största oljereserverna, mer än 50 procent, finns i Basra (shia-kontrollerat) i söder. Men även runt Bagdad och Kirkuk finns mycket stora oljefält.
Irak är medlem av oljekartellen OPEC och var tillsammans med Iran, Kuwait, Saudiarabien och Venezuela en av grundarna av organisationen vid en konferens i Bagdad år 1960. Irak är idag, trots medlemskapet, inte delaktig i OPEC:s kvotsystem.
Irak hade under 1990-talet kapacitet att raffinera 603 000 fat per dag. Detta främst i tre större oljeraffinaderier som idag är nedslitna och gamla. Plundringen efter invasionen 2003 och nuvarande problem med elproduktionen och leveranser av råolja har inneburit att raffineringen är mycket liten. Produktionsproblemen har lett till att Irak har tvingats importera oljeprodukter, främst drivmedel, från sina grannländer; Turkiet, Kuwait, Iran och Syrien. Enligt US State Department importerades omkring 58 procent av bensinen i landet i mitten av 2007 .
Oljelicenser
I februari 2008 meddelade oljeministern Hussain al-Shahristani att regeringen hade en plan vars mål var att mer än fördubbla Iraks oljeproduktion fram till 2013. Detta skulle nås med hjälp av internationella oljebolag och planen var en väg runt dödläget med den federala oljelagen (se nedan). Två licensrundor som täcker existerande oljefält och tre nya större oljefält skulle enligt planen leda till att landets oljeproduktion ökade till 6 miljoner fat per dag år 2013. I planen ingick även att fördubbla landets raffineringskapacitet på ”medellång sikt”, öka gasproduktionen och återuppbygga Iraqi National Oil Company (INOC). De internationella oljeföretagen hade hoppats på mer eftersom planen till största delen handlar om att utveckla befintliga oljefält där produktionen redan var igång. De stora internationella oljeföretagen vill se långsiktiga lösningar och utveckling av nya oljefält, vilket kräver att en ny oljelag antas.
Den första licensrundan lanserades i oktober 2008 och 35 företag förkvalificerade sig för denna och kan därmed lägga bud på utvecklingen av sex oljefält och två gasfält. Kontrakten väntas vara klara i mitten av 2009. Den andra licensrundan lanserades i december 2008 och innefattar 10 oljefält och ett gasfält. De förkvalificerade företagen från första rundan får delta, men även nya företag kan kvalificera sig att delta. Dessa kontrakt förväntas vara klara i slutet av 2009.
Oljelagarna
Efter Saddam-regimens fall saknas fortfarande en ny och omarbetad federal oljelag. Förseningen beror främst på meningsskiljaktigheter på två olika områden. Det första handlar om vem som skall ha kontrollen över oljan, centralregeringen i Bagdad eller det regionala styret. Kurdistan Regional Government (KRG) förespråkar en stark regional beslutanderätt, medan regioner utan olja större oljetillgångar förespråkar en stark central beslutanderätt. Iraks regering enades i februari 2007 om ett första utkast till ny oljelag som man förelade parlamentet. Utkastet har sedan dess skickats tillbaka och skrivits om ett antal gånger. I utkastet till oljelagen ges det övergripande planeringsansvaret för oljeutvinningen till ett federalt olje-och gasråd samt till Iraq National Oil Company (INOC), ett statsägt företag som återbildas när lagen godkänts i parlamentet. Lagen inkluderar även en fördelning av oljevinsterna både från existerande och framtida oljefält baserat på regional folkmängd.
Svårigheterna att enas om en ny oljelag beror bland annat på oenigheter om vilka av Iraks oljefält som skall hamna under regionalt styre och vilka som skall hamna under det återetablerade INOC. Även de internationella oljeföretagens roll är en tvistefråga. Vissa anser att de utländska oljeföretagen bör få utökad rätt till investeringar och kontroll över oljan för att på detta sätt påskynda återuppbyggnaden av Iraks oljesektor, medan andra anser att man inte bör släppa kontrollen eller ägandet av Iraks oljetillgångar till de internationella oljeföretagen.
På grund av de meningsskiljaktigheter och förseningar som råder kring utkastet av den federala oljelagen beslöt Kurdistan regional government (KRG) att anta en egen regional olje- och gaslag. Den 6 augusti 2007 godkändes ”Oil and gas law of the Kurdish region - Iraq”. Lagen ger KRG rätten att administrera sina oljetillgångar i de tre guvernoraten Erbil, Sulaimaniyah och Dohuk samt i ”omtvistade territorier”, vilket bland annat åsyftar Kirkuk som är ett av Iraks viktigaste områden för oljeutvinning. Enligt KRG är lagen förenlig med Iraks konstitution. Enligt lagen får irakiska regionen Kurdistan behålla 17 procent av alla oljevinster i Irak resten skall fördelas till den federala regeringen och övriga regioner i landet. Förväntan är att dessa i sin tur delar med sig deras oljevinster till den kurdiska regionen. Ett flertal avtal med mindre internationella oljeföretag har därefter slutits om oljeutvinning i regionen. Centralregeringen har hela tiden hävdat att dessa avtal är olagliga eftersom lagen inte godkänts på federal nivå och oljeföretag som skrivit avtal med KRG efter lagens tillkomst svartlistas inför kommande upphandlingar med centralregeringen. Den olja som har utvunnits i regionen Kurdistan har inte gått att exportera, eftersom centralregerigeringen vägrade utfärdade exportlicenser, utan oljan har endast kunnat säljas på den lokala marknaden. I slutet av november 2008 nåddes dock en överenskommelse om att ansluta två oljefält i Irakiska regionen Kurdistan till pipelineledningen som går till Turkiska hamnen Ceyhan och fortsatta samtal om exportlicenser skall enligt uppgift äga rum. De stora internationella oljeföretagen har än så länge undvikit att investera i irakiska regionen Kurdistan. Oljeföretagen vill inte riskera att svartlistas från möjligheterna att utvinna de enorma oljefyndigheter som finns i mellersta och södra delarna av landet och som till stora delar ännu inte är kända.
Naturgassektorn
Den kända naturgasreserven i Irak uppgick år 2007 till 3,17 biljoner kubikmeter eller 1,8 procent av världens naturgasreserv . Omkring 70 procent av naturgasen finns i anslutning till Iraks oljefält. Idag förbränns en stor del av gasen redan vid oljefälten utan att användas för energiutvinning. År 2003 producerade Irak 1,56 miljarder kubikmeter naturgas och troligen har inte produktionen ökat sedan dess . Irak exporterade tidigare naturgas till Kuwait, men sedan Gulfkriget 1991 har exporten varit avbruten. Det har även funnits planer på export till Turkiet. Naturgasen används idag till att driva elkraftverk och/eller återförs för att underlätta oljeutvinningen.
Jordbrukssektorn
Irak har omkring åtta miljoner hektar odlingsbar mark, men endast 4-5 miljoner hektar används till produktion. Jordbrukssektorn står för det näst största bidraget till BNP och sysselsätter flest människor, uppskattningsvis 25 procent av arbetskraften.
Jordbruksproduktionen föll kraftigt i samband med införandet av Olja-mot-mat programmet 1995. Efterfrågan tillgodosågs istället av billigare importerade produkter. Många lokala producenter slogs ut på grund av de statliga matransonerna som delades ut till befolkningen. Enligt World Food Program (WFP) kan jordbrukssektorn i Irak fortfarande inte tillgodose efterfrågan på livsmedel i landet. Irak importerar främst vete och ris för att täcka behovet. Dessutom hade år 2007 tre procent eller knappt en miljon personer av Iraks befolkning svårt att få tag på tillräckligt med baslivsmedel och var i behov av humanitär hjälp, trots att de erhöll matransoner. Ytterligare 9,4 procent av befolkningen eller 2,8 miljoner var beroende av matransoner .
Enligt det officiella amerikanska biståndsorganet USAID importerar Irak baslivsmedel för omkring 3 miljarder dollar årligen och utan en kraftig ökning av jordbruksproduktionen kommer denna import att behöva fortsätta under överskådlig framtid .
Byggsektorn
Efter invasionen 2003 har återuppbyggnaden av grundläggande infrastruktur varit ett prioriterat område, liksom byggnation av bostäder. I november 2008 beslutade Iraks regering att satsa 510 miljoner dollar på ett sexårigt nationellt bostadsprogram med syfte att bygga 15 000 nya bostäder. Enligt Byggnations- och bostadsministeriet måste det byggas 3,5 miljoner nya bostäder i Irak fram till år 2016. Nuvarande byggnationstakt är omkring 9500 nya bostäder per år, vilket är långt ifrån den årstakt som krävs för att uppfylla behovet av nya bostäder .
Återuppbyggnaden efter 2003 har dragit ut på tiden, delvis beroende på bristande finansiering, men framförallt till följd av det svåra säkerhetsläget. Undantaget är den irakiska regionen Kurdistan där ett flertal större byggprojekt pågår.