GeografiIrak ligger i Mellanöstern i västra Asien och gränsar i norr till Turkiet, i öster till Iran, i söder till Kuwait och Saudiarabien, i väster till Jordanien och Syrien. Namnet Irak betyder ”två ådror”, vilket syftar på floderna Eufrat och Tigris. Irak kallas därför ibland ”tvåflodslandet”. Området mellan floderna består av bördig jordbruksmark. De västra delarna av Irak är till stor del öken. Den norra delen av landet är till största delen höglänt med bergskedjor på över 3 000 meter. Irak har mestadels ökenklimat med höga sommartemperaturer och milda vintrar. De norra bergstrakterna har kalla vintrar, ofta med snöfall.DemografiIraks folkmängd är mycket svår att uppskatta. Ingen tillförlitlig statistik finns att tillgå. Detta gäller såväl perioden före 2003, som idag. Krigen och det fortsatt svåra säkerhetsläget har lett till omfattande migration såväl inom, som ut ur landet. FN och frivilligorganisationer beräknar att omkring 2,8 miljoner irakier är på flykt inom landet. Av dessa blev omkring 1,2 miljoner internflyktingar före 2006 och närmare 1,6 miljoner därefter . Ytterligare uppskattningsvis 1,5-2 miljoner flyktingar finns utomlands . Uppgifterna om antalet flyktingar, främst antalet utanför Irak, är mycket osäkra och varierar kraftigt mellan olika källor. Andelen yngre av Iraks befolkning är mycket stor. Hälften är under 20 år, 44 procent är under 15 år, medan endast fyra procent är över 65 år.HistoriaIrak betraktas som en av de tidigaste civilisationerna och landets namn under antiken var Mesopotamien. Spår av civilisation har konstaterats mer än 7 000 år tillbaka. Folkgruppen sumererna bildade en högkultur (3200 f.Kr. - 2000 f.Kr.). Uppfinningar som hjulet, tidsindelningen, skriften och batteriet anses härstamma från denna kultur.
Det Osmanska imperiet erövrade Bagdad från perserna år 1535, men först år 1831 infördes direktstyre från Höga Porten i Konstantinopel. Dagens Irak var under den osmanska perioden indelad i tre provinser (vilayet); Bagdad, Basra och Mosul. Det osmanska styret varade fram till 1918.
Irak blev en självständig stat år 1932 när det brittiska mandatet, som bildades efter första världskriget, upphörde. Landet var en monarki fram till 1958 då kung Faisal störtades i en statskupp och landet utropades till republik (”14 juli-revolutionen”). Efter en ny statskupp år 1968 övergick makten till det socialistiska Baath-partiet. Under 1970-talet ökade välståndet i landet tack vare de stora inkomsterna från den statliga oljeindustrin. 1979 blev Baath-partiets starke man, Saddam Hussein, landets president. Irak utvecklades under Saddam Hussein till en hårdför diktatur med statsdirigerad planekonomi. Förtrycket mot oppositionella och minoriteter var omfattande.
I Irak fanns under denna tid en rädsla för att den islamiska revolutionen i Iran skulle spridas till Iraks shiamuslimer. Dessutom fanns sedan gammalt flera gränskonflikter mellan Irak och Iran. Dessa faktorer bidrog till krigsutbrottet 1980 mellan de båda länderna. Västmakterna stödde Irak med vapen under kriget. Kriget kom att vara i åtta år, utan att någon sida gjorde några egentliga vinster. Förlusterna var däremot mycket stora på båda sidor. Sveriges statsminister Olof Palme var under en period medlare i konflikten mellan Iran och Irak. Kurderna lierade sig med Iran i hopp om att nå självständighet. De straffades brutalt av Saddam, bland annat med giftgasanfallet mot staden Halabja 1988 som dödade tusentals människor. Hela den s.k. Anfal-kampanjen mot kurderna varade i flera år och skördade långt fler offer.
Efter krigsslutet var Irak ekonomiskt utarmat. Detta var en av orsakerna till Iraks invasion av det oljerika grannlandet Kuwait i augusti 1990. Det så kallade första Gulfkriget eller Kuwaitkriget möttes dock av en hård reaktion från omvärlden. FN:s säkerhetsråd fördömde nästan omgående invasionen av Kuwait och ett par dagar senare infördes ekonomiska sanktioner gentemot Irak. Detta i ett försök att förmå Irak att lämna Kuwait. När Saddam ändå vägrade skapades en USA-ledd FN-styrka vars mandat var att driva Irak ut ur Kuwait. Sverige deltog i operationen med ett krigssjukhus. Det tog endast 43 dagar för FN-styrkan att driva ut irakierna ur Kuwait våren 1991. På uppmaning av USA gjorde kurderna i norr och shiiterna i söder motstånd mot Saddam. Vedergällningen från Saddam-regimen mot dessa grupper blev mycket blodig.
De ekonomiska FN-sanktionerna bibehölls efter krigsslutet för att få Irak att gå med på FN-ledda vapeninspektioner. Inspektionerna syftade till att fastställa förekomsten av massförstörelsevapen. United Nations Special Commission (UNSCOM) leddes under perioden 1991-1997 av svensken Rolf Ekéus. UNSCOM omvandlades senare till United Nations Monitoring, Verification and Inspection Commission (UNMOVIC), med i stort sett samma mandat. UNMOVIC leddes 2000-2003 av svensken Hans Blix.
FN-sanktionerna mot Irak innebar en isolering av landet och de humanitära och sociala effekterna blev förödande. I april 1995 infördes därför det s.k. ”Olja-mot-mat programmet”, som tillät Irak att sälja olja på världsmarknaden i utbyte mot mat, medicin och andra produkter som ansågs vara viktiga för Iraks befolkning och som var godkända av FN:s säkerhetsråd . År 2003, strax före USA:s invasion av Irak, lades olja-mot-mat programmet ned. Det framkom senare att korruptionen under programtiden varit omfattande.
Efter den militära invasionen av en USA-ledd koalition i mars 2003 (”det andra Gulfkriget”) störtades Saddam Hussein och drevs på flykt. Senare samma år tillfångatogs Saddam och sattes i arrest i avvaktan på rättegång. Dom föll i början av november 2006 i vilken Saddam förklarades skyldig till brott mot mänskligheten. I december 2006 avrättades han. Den irakiska regionen Kurdistan
Den autonoma regionen Kurdistan i Irak etablerades redan 1970 i ett avtal mellan den irakiska centralregeringen och ledarna för den kurdiska befolkningen. Regionen bestod av de tre provinserna Duhok, Erbil och Sulaymaniyah med en lagstiftande församling i Erbil. I praktiken styrde dock Saddam-regimen församlingen fram till det kurdiska upproret i samband med Gulfkriget 1991. Efter Gulfkriget upprättade Storbritannien och USA en flygförbudszon över Duhok och Erbil för att förhindra eventuella flygattacker från Saddams regim. Stora områden med kurdisk befolkning innefattades emellertid inte av flygförbudszonen och där blev vedergällningen från Saddam-regimen mycket kraftig. I slutet av 1991 drog Saddam-regimen tillbaka sina styrkor från Kurdistan efter att ha mött starkt motstånd av kurdiska styrkor. Styret övertogs av de två största kurdiska partierna, Kurdistan Democratic Party (KDP) och Patriotic Union of Kurdistan (PUK). De två partierna bildade Kurdistan Regional Government (KRG) år 1992. I samband med Saddam-regimens tillbakadragande infördes en irakisk ekonomisk blockad mot regionen som tillsammans med FN-sanktionerna mot hela Irak slog hårt mot Kurdistans ekonomi. Den svåra situationen var en bidragande orsak till att ett kortvarigt regionalt inbördeskrig bröt ut mellan KDP och PUK under mitten av 1990-talet. Inför utsikterna av en USA-ledd invasion av Irak slöt dock KDP och PUK fred år 1998.
Under invasionen 2003 patrullerade den kurdiska armén, pershmergan, den kurdiska regionen som nu bestod av Duhok, Erbil och Sulaymaniyah och skötte gränsbevakningen. Saddam-regimens fall kom att befästa det kurdiska självstyret och kontrollen över territoriet. Inför parlamentsvalet 2005 gick KDP och PUK samman med ett antal mindre partier och bildade Democratic Patriotic Alliance of Kurdistan. Sammanslutningen fick närmare 90 procent av rösterna och dominerade därmed parlamentet och regeringen i regionen. Efter flera månaders förhandling i parlamentet utsågs ledaren för KDP, Massoud Barzani, till president för regionen Kurdistan. År 2006 valdes den nuvarande regeringen med Nechervan Idris Barzani (KDP) som premiärminister. Iraks president är PUK-ledaren Jalal Talabani.
Stabiliteten och säkerhetsläget i den kurdiska regionen har varit bättre än i övriga Irak de senaste åren. Detta har bidragit till en mer stabil ekonomisk utveckling i regionen Kurdistan. En stor del av importen från Turkiet, Iran och Syrien till övriga Irak går genom regionen Kurdistan. Många turkiska och iranska företag investerar i regionen. Den kurdiska ekonomin domineras av oljesektorn, jordbruket och turismen. Eftersom regionen anses som relativt säker har den lockat till sig människor från oroligare delar av landet vilket har lett till bostadsbrist. Därför pågår nu stora investeringar och planer på nya bostäder i regionen. Samtidigt saknar regionen en industriell bas och jordbrukssektorn är eftersatt. Ekonomin är kraftigt beroende av omvärlden.