DART II står för Deep-Ocean Assessment and Reporting of Tsunami System och är ett varningssystem för flodvågor. Mitt i Indiska Oceanen (9o North, 89o East) mellan Sri Lanka och Thailand, sänker man ner en plattform på havsbotten försedd med teknisk utrustning och sensorer. När vattentrycket utmed havsbotten ändras på grund av en jordbävning som förorsakar en rörelse i vattnet, känner sensorerna på plattformen av trycket och sänder uppgifter härom till en stor boj som är förankrad till plattformen och flyter uppe på havsytan. Från bojen sänds sedan information till en satellit som vidarebefordrar data till det thailändska varningscentret i Nonthaburi utanför Bangkok, National Disaster Warning Center (NDWC). Där bearbetar man datauppgifterna för att se om jordbävningen eventuellt kommer att förorsaka en flodvåg, var denna i så fall slår till etcetera. Denna bearbetning av data kan ta allt ifrån någon minut till cirka 20 minuter. Vid fara utlöses ett genomträngande ljudalarm vid några eller eventuellt alla 99 Tsunami-varningstorn, som byggts utmed Thailands sydvästra kust och en varning läses också på fem olika språk.
Som jämförelse kan nämnas att när jordbävningen ägde rum den 26 december 2004 kl. 07.58 lokal tid i Indiska Oceanen tog det 1,5 timma innan den första vågen nådde Thailands sydvästra kust.
All data som kommer från DART II är åtkomlig för alla länder runt Indiska Oceanen som har förbindelse med Global Telecommunication System (GTS), liksom för varningscentra i Stilla Havsområdet (till exempel Tokyo, Honolulu).
USA och dess National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) har byggt och skänkt DART II till Thailand medan Thailand har åtagit sig att stå för drift- och underhållskostnader, som uppgår till cirka 100 miljoner Baht per år. Detta är det första varningssystemet i sitt slag som installeras i Indiska Oceanen medan systemet redan testats och fungerar i Stilla Havet.
NOAA kommer även att donera ett DART II-system till Indonesien att installeras utanför södra Java. Vidare kommer USA tillsammans med UNESCO att installera ett DART II-system utanför Sumatra. Indonesien kommer att stå för drift- och underhållskostnader för dessa två bojar. Tanken är att det inom några år skall finnas ett nät av 20-24 bojar i Indiska Oceanen och att informationen från varningssystemet skall vara gratis och åtkomlig för alla.
Phukets guvernör nämnde bland annat i sitt tal att ansträngningarna med att installera ett varningssystem som DART II var ett bra sätt att hedra minnet av alla de som omkom i flodvågen den 26 december 2004.