Inrikespolitik
Jemens moderna historia är starkt präglad av inre stridigheter. Landet var länge uppdelat i Nord- respektive Sydjemen.
Norra Jemen har sedan 1500-talet periodvis tillhört det Ottomanska riket. När de turkiska styrkorna slutligen drog sig undan 1918 tog religiösa ledare makten i området. 1962 genomfördes en statskupp av arabiska nationalister stödda av Egyptens president Gamal Abdul Nasser och Yemen Arab Republic (YAR) bildades. Saudiarabien och Jordanien gav sitt stöd till den avsatte imamen Badr, och inbördeskrig följde. 1968 var de kontrarevolutionära truppernas övertag stort och ett fredsavtal kunde förhandlas fram i vilket Saudiarabien erkände YAR.
Södra Jemen utgjorde mellan 1839 och 1965 en del i det brittiska imperiet och styrdes från Aden på sydkusten. I mitten av 60-talet inleddes en väpnad motståndskamp mot britterna av nationalistiska grupper och britterna började lämna landet. I slutet av 1967 utropades People’s Republic of South Yemen (PRSY). Två år senare lyckades en radikal marxistisk gren av nationaliströrelsen ta makten och landet bytte namn till People's Democratic Republic of Yemen (PDRY). Samhället och ekonomin dirigerades om till en socialistisk bana, och en enpartistat växte fram.
Under 70-talet var relationerna mellan Nord- och Sydjemen ansträngda, 1979 understödde PDRY i söder ett uppror mot YAR i norr. 1986 blossade inre stridigheter upp i PDRY mellan två rivaliserande presidentaspiranter. I slutet av 80-talet förbättrades relationerna mellan Nord och Syd markant och den 22 maj 1990 gick YAR och PDRY samman och den enade staten Republic of Yemen (ROY) bildades. De forna motsättningarna gjorde sig dock snart påminda och 1994 bröt regelrätt inbördeskrig ut mellan ledare från de forna grannrepublikerna. Ett nytt Sydjemen utropades men erkändes ej av det internationella samfundet. Ett par månader senare föll utbrytarrepublikens huvudfäste Aden och sedan dess råder relativ stabilitet.
Jemens nuvarande president Ali Abdallah Saleh är, förutom Libyens överste Gaddhafi, den arabiske ledare som suttit längst vid makten. Han kom till makten i det som då var Nordjemen (YAR) redan 1978. Salehs maktbas är den paraplyliknande grupperingen General People’s Congress (GPC), vilken efter återföreningen 1990 och demokratiseringen av Jemen idag utgör landets dominerande politiska parti. Partiet spänner över ett brett fält av det jemenitiska samhället. Stamhövdingar, militärer, civila organisationer, oberoende, modernister, nationalister, islamister och även vänsterpolitiker utgör GPC:s medlemmar och väljare. Sedan återföreningen har två presidentval hållits i landet. Det senaste ägde rum 2006 då Saleh lyckades uppnå 77 procent av rösterna. EU:s utsända valövervakare bedömde valen som fria. Nästa presidentval äger rum 2013.
I den demokratiskt valda lagstiftande församlingen – majlis an-Nuwab (representanthuset) - dominerar GPC med 238 mandat av totalt 301. Det senaste parlamentsvalet ägde rum i april 2003 för en period av sex år. Det största oppositionspartiet är the Islamic Reform Party (Islah) med 46 mandat. Islahs medlemmar och anhängare utgörs framför allt av stammar i norr och islamister. Partiet bildades av forna GPC-medlemmar och samregerade till en början (1993-97) med GPC. The Yemeni Socialist Party (YSP), med rötter i det socialistiska Sydjemen, har också varit ett tongivande parti, men har förlorat i betydelse, bland annat på grund av att man bojkottade parlamentsvalet 1997. I det nuvarande representanthuset har partiet 8 mandat. Tillsammans med några andra mindre partier samarbetar Islah och YSP i en oppositionsallians mot GPC.
I Jemen finns även en rådgivande församling – majlis ash-Shura – med 111 medlemmar. Samtliga dessa utses av presidenten. Genom en folkomröstning i februari 2001 utökades antalet medlemmar från 59 till 111. Majlis ash-Shura fick då dessutom rätt att rösta om vissa lagstiftande frågor, vilket ökade regeringspartiets och presidentens inflytande ytterligare.
Vid den senaste regeringsombildningen i april 2007 utnämndes Ali Muhammed Mujawar till ny premiärminister och en rad andra ministrar byttes ut. Åtgärderna ses som president Salehs svar på internationella reformkrav, men det är ännu oklart vilken faktisk förändring ombildningen kommer att innebära.
Trots många brister beroende på fattigdom, terrorism och bristande regeringskontroll över delar av landet är Jemen ett relativt öppet samhälle som nått längre i demokratiseringsprocessen än många andra länder i regionen. Konstitutionen ger såväl kvinnor som män över 18 år rösträtt i allmänna val till parlamentet, vad gäller lokala institutioner och presidentämbetet.
Utrikespolitik
Relationer till store grannen i norr, Saudiarabien, är Jemens enskilt viktigaste utrikespolitiska fråga. Förhållandet har ofta varit ansträngt, men förbättrades avsevärt av att länderna i maj 2000 lyckades komma överens om hur man skulle lösa en sedan länge pågående gränstvist. En omfattande demarkeringsprocess för den nästan 150 mil långa landgränsen mellan Jemen och Saudiarabien har sedan dess genomförts. Gränsen är trots detta fortfarande en källa till oro för båda länderna. Smuggling av vapen och narkotika samt terrorism skapar fortfarande gränsrelaterade konflikter. Efter uppgörelsen år 2000 med Saudiarabien förbättrades även relationerna till de övriga medlemsstaterna i samarbetsorganisationen Gulf Cooperation Council (GCC). Något jemenitiskt medlemskap i GCC har inte ställts i utsikt, även om Jemen gradvis börjar släppas in i gemenskapen.
Tvister har även funnits med Oman och Eritrea. Fisket runt Hanish-öarna i Röda Havet, som i en dom från ICJ (International Court of Justice) tilldelats Jemen, förorsakar ibland problem.
En starkt bidragande orsak till att Jemen länge haft mycket ansträngda relationer till grannländerna i regionen, samt till Västvärlden, är att landet valde att ta ställning för Irak i samband med Gulfkriget 1990. Förutom frysta humanitära bidrag från större delen av omvärlden straffades Jemen även genom att Saudiarabien och flera andra gulfländer utvisade sammanlagt omkring en miljon jemenitiska arbetare, något som innebar en kraftig påfrestning på Jemens redan mycket sköra ekonomi.
Efter händelserna den 11 september 2001 kom strålkastarljuset att riktas inte bara mot Saudiarabien utan även mot Jemen, ett land med tillräckligt bräcklig myndighetskontroll för att kunna utvecklas till en skyddad zon för internationell terrorism. Vid tidpunkten hade även en uppmärksammad terroristattack nyligen ägt rum på jemenitiskt territorium; bombningen av det amerikanska krigsfartyget USS Cole i Adens hamn. Relationerna mellan USA och Jemen har sedan dess stärkts och landet har blivit en viktig partner i USA:s kamp mot terrorismen.
Ekonomi och handelsfrågor
Jemen är det minst utvecklade landet i Mellanöstern; uppemot hälften av landets drygt tjugo miljoner invånare lever under fattigdomsstrecket. Det råder stor brist på vatten och odlingsbar mark, och instabiliteten under de senaste decennierna har haft en starkt negativ inverkan på landets ekonomi. Den kraftiga befolkningsökningen – Världsbanken uppskattar att Jemens befolkning kommer att fördubblas under de kommande tjugo åren – utgör även ett stort hinder för att höja BNP per capita i landet. Analfabetismen är utbredd, särskilt bland kvinnor. Sjukvården i landet är ofta undermålig.
Efter inbördeskriget 1994 inleddes, på inrådan av internationella organisationer som IMF och Världsbanken, ett omfattande ekonomiskt reformarbete som bidrog till att Jemen för en tid presterade en tillfredställande årlig BNP-tillväxt, även på individnivå. Starkt bidragande till tillväxten var även integrationen mellan de forna relativt slutna marknaderna i Nord- respektive Sydjemen, ökad oljeproduktion och makroekonomisk stabilitet. Åren 2000-2005 mattades dock reformtakten i Jemen betänkligt, och tillväxttakten med den. De senaste två åren har president Saleh återupplivat reformprogrammet och hopp finns om att detta i samverkan med ökad regional integration via GCC ska leda till en positiv utveckling för landet. Prisutvecklingen på olja, Jemens viktigaste exportvara, har också gynnat landet de senaste åren. Oljeproduktionen uppgår till omkring 400 000 fat per dag. Jemens kända oljereserver uppgår till knappt 4 miljarder fat, vilket kan jämföras Saudiarabiens reserver på omkring 260 miljarder fat och Kuwaits på knappt 100 miljarder fat. Planer finns även på att exploatera landets reserver av naturgas, men i dagsläget finns inga aktiva anläggningar. Jemen är – liksom Oman – inte medlem i OPEC. Reserverna av olja och gas samt landets strategiska läge vid Röda Havet – ett av världens mest trafikerade vattendrag – gör landet betydelsefullt för världens energiförsörjning.
Viktiga inslag i Jemens ekonomi är internationellt bistånd och transfereringar från jemeniter som arbetar i utlandet. Landet anser sig i förhållande till sin fattigdom inte erhålla tillräckligt bistånd, samtidigt som stora internationella biståndsgivare som IMF och Världsbanken kräver motprestationer i form av ytterligare reformer. De föreslagna ekonomiska reformerna syftar främst till att ytterligare minska statens styrning av ekonomin samt att stimulera långsiktiga investeringar inom exempelvis infrastruktur. För att minska fattigdomen i landet satsar Världsbanken i gengäld på att förbättra landets administrativa kapacitet, förbättra den grundläggande sociala tryggheten, höja utbildningsnivån, utveckla vattenförsörjning samt hålla nere befolkningsökningen. Den omfattande produktionen av drogen ’khat’, som kräver stora mängder dyrbart vatten, utgör i detta sammanhang en nagel i ögat på omvärlden. Andra viktiga biståndsgivare är olika arabfonder, Islamiska Utvecklingsbanken, UNFPA, UNICEF, EU och länder som USA, Nederländerna, Tyskland, Japan och Storbritannien.
Arbetslösheten är hög i Jemen; omkring 35 procent. Majoriteten av de arbetande jemeniterna sysselsätter sig inom jordbruket eller med boskapsskötsel. Övriga sektorer sysselsätter knappt en fjärdedel av arbetsstyrkan.
Mänskliga rättigheter
Mänskliga rättigheter har under de senaste åren fått ökad uppmärksamhet i Jemen. Ett särskilt ministerium för mänskliga rättigheter har inrättats och flera stora regionala konferenser om demokrati och mänskliga rättigheter har ordnats i landet. Jemen har ratificerat samtliga centrala MR-konventioner och enskilda organisationer på MR-området tillåts verka relativt fritt. En löpande dialog mellan dessa och regeringen förekommer. Omfattande brister i de mänskliga rättigheterna finns dock fortfarande. Liksom i regionen i övrigt, är diskrimineringen av kvinnor omfattande. Sharia-lagstiftningen och det jemenitiska stamsamhällets djupt rotade traditioner begränsar kvinnornas rörelsefrihet och rättsäkerhet. Sharia-lagstiftningen föreskriver även dödsstraff och kroppsstraff för vissa grövre brott, även om domar av denna typ sällan verkställs. Homosexualitet är förbjuden och belagd med dödsstraff. Tortyr är vanligt förekommande i landets fängelser och arrestlokaler, trots att Jemen ratificerat FN:s konvention mot tortyr och att det föreligger ett nationellt förbud.
Vad gäller politiska rättigheter, är Jemen något av ett föregångsland i regionen. Både kvinnor och män är röstberättigade. Fria allmänna val hålls och oppositionspartier ges utrymme. Våld och oroligheter i samband med politiska val förekommer i allt mindre utsträckning, även om fem personer dog samband med valkampanjen till senaste presidentvalet 2006. EU bevakade valet på plats och bedömde det som fritt. Kvinnornas deltagande i det politiska livet är stort vad gäller utnyttjandet av rösträtten, även om de sällan finns med bland kandidaterna eller bland de valda i de nationella valen. Något bättre resultat, såväl vad gäller deltagande som utfall kan noteras i de lokala valen.
Pressen kontrolleras av regeringen, främst genom att staten äger de flesta tryckpressarna och finansierar flera av det stora tidningarna. Det förekommer även att tidningar stängs och chefredaktörer fängslas för publicering av oönskade reportage. Efter terrorattackerna den 11 september 2001 skärptes tonen mot de få oberoende journalisterna ytterligare.
Rättsäkerheten i landet inskränks av att Jemen fortfarande är ett stamsamhälle. I många delar av landet verkar stammar utanför regeringens kontroll och stamdomstolar tillåts döma i framför allt civilrättsliga mål, men även i brottmål. Olika straff och straffskalor förekommer därför i olika delar av landet, ibland innefattande kroppsstraff och avrättning. Även rättssäkerheten i de statliga domstolarna kan ifrågasättas på grund av utbredd korruption. Rättsäkerheten är särskilt bristfällig för terroristmisstänkta. Många har hållits arresterade och utsatts för isolering utan att åtal väckts. Kritiken från internationella MR-organisationer är skarp, men Jemen har argumenterat att säkerhetsfrågor måste prioriteras. President Saleh har inlett ett reformprogram för rättsväsendet, men ännu med få konkreta resultat.
Konstitutionen föreskriver religionsfrihet, men konvertering från islam är strikt förbjuden och är belagd med dödsstraff. Statliga skolor undervisar enbart i den muslimska trosåskådningen.
Frihet att organisera sig finns. Arbetsrättslagstiftningen ger arbetstagare rätt att ansluta sig till fackföreningar, förhandla om kollektivavtal samt gå ut i strejk. I den ekonomiska verkligheten som råder i Jemen spelar dock fackföreningarnas en ytterst begränsad roll.
Bilaterala förbindelser med Sverige
Sverige upprätthåller diplomatiska förbindelser med Jemen genom sin ambassadör i Saudiarabien, som är sidoackrediterad i Sana'a. Jemens ambassadör i Haag är sidoackrediterad i Stockholm.
Det officiella besöksutbytet med Jemen har på senare år varit begränsat. Sverige bidrar i med multilateralt bistånd till Jemen genom FN, IBRD/IMF och EU. Det bilaterala biståndet är begränsat och utgörs i huvudsak av ett fåtal enskilda organisationers engagemang i Jemen. Dessutom har landet möjlighet att skicka deltagare till Sidas internationella kurser som hålls i Sverige.
Det enda svenska företaget med egen representation på plats är Volvo. Den svenska exporten till Jemen uppgick till knappt 250 miljoner svenska kronor år 2006, och utgjordes främst av trävaror, papper och fordon. Importen från Jemen är mycket liten. Antalet svenskar som är bosatta i Jemen uppgår till ett dussintal.