Ny omgång regionalval i Mexico – blandade resultat, hög väljarfrånvaro

Regionalval genomfördes söndagen den 5 augusti i delstaterna Baja California, Aguascalientes och Oaxaca. PAN och PRI kapade åt sig en seger var medan PRD förlorade brett.

I Baja California kunde PAN bibehålla makten; valet var uppmärksammat pga kontroversiell PRI-kandidat och smutsig valkampanj. PRI kunde dock dra det längsta strået i Aguascalientes, traditionellt ansett som PAN-territorium.
Trots enorm kritik mot den sittande PRI-guvernören Ulises Ruiz i Oaxaca tog PRI tog hem alla valdistrikt i valet till delstatens kongress. Proteströrelsen APPOs uppmaning att rösta bort PRI (och PAN) hörsammades inte; stället stannade nästan 2/3 väljarna på sofflocket.

Det mest anmärkningsvärda resultatet var det ovanligt låga valdeltagandet - i alla tre delstater röstade endast en minoritet av de röstberättigade. Valkampanjerna har också kriterats för att ha varit osakliga, negativt inriktade och präglade av stenhård politisk marknadsföring och tom rent röstköpande. Sammantaget kan valen knappast ses som en framgång för en fördjupad demokratisk kultur på det lokala planet.

Som en fortsättning av en rad olika regionala val i Mexico under året, var det söndagen den 5 augusti dags för väljarna i delstaterna Baja California, Aguascalientes och Oaxaca att gå till valurnorna. I Baja California var det val till guvernör, lokal kongress och på kommunnivå; i Aguascalientes rörde valet den lokala kongressen och delstatens kommuner medan det i Oaxaca bara genomfördes val till den lokala kongressen.

I partipolitiska termer kunde PAN och PRI kapa åt sig en seger var medan PRD hade en riktigt dålig (val-)dag. PAN kunde hålla guvernörsposten i Baja California men tappade mycket av sin politiska dominans i Aguascalientes till förmån till PRI. Den institutionella revolutions parti lyckades också – trots den enorma kritiken mor sittande PRI-guvernör Ulises Ruiz – att utan tävlan bli största parti i kongressvalet i Oaxaca. PRD tappade överallt och bibehåller inte någon nämnvärd politisk representation i någon av de tre delstaterna.

Baja California – PAN håller delstaten, smutsig valkampanj
Guvernörsvalet i det ekonomiskt utvecklade och till USA gränsande Baja California var kanske det mest uppmärksammade; detta inte minst pga valet av PRIs kandidat i form av den beryktade politikern och kasinokungen Jorge Hank Rhon, en av Mexicos rikaste män med påstådda kontakter i den undre världen. Trots opinionsundersökningar före valet som till dels pekade på ett öppet loppet mellan Hank och PAN-kandidaten José Guadalupe Osuna Millán, gick segern till slut till den senares favör med hela sju procentenheters marginal. (Osuna fick ca 50% av rösterna med Hank stannade vid ca 43%; övriga kandidater spelade en helt marginell roll). Valen till den lokala kongressen och de större städerna dominerades helt av PAN-ledda valkoalitionen.

Oavsett denna tämligen klara seger för Osuna har Hank meddelat att han avser att gå till domstol för att få resultatet annullerat med motiveringen att sittande delstatsregering (PAN) otillbörligt ska ha blandat sig i och påverkat valprocessen. Hanks egen kandidatur hade redan före valet varit föremål för rättslig prövning; den lokala valtribulalen i delstaten förklarade Hanks tidigare direkta ställning som borgmästare i Tijuana som oförenlig med en påföljande guvernörskandidatur men detta överklagades och ogillades av högre valdomstol. Detta processande gjorde dock lite för att förbättra ett det infekterade politiska klimat som rådde under valrörelsen. Valkampanjen i Baja California har generellt kritiserats som särdeles osaklig och full av ömsesidiga personangrepp mellan de två huvudkandidaterna. Smutskastningen mellan PAN- och PRI-kandidaterna nådde nivåer som har fått kommentatorer att kalla valkampanjen under presidentvalet förra året för en barnlek i jämförelse. Fullt insättande av resp. partipolitiska maskineri, generellt utövande av politisk påtryckningar och tom röstköp, tycks inte ha varit ovanliga företeelser i många valkretsar.

Sett på det nationella planet för PANs del var segern mycket betydelsefull, särskilt som en revansch efter förlusten av Yucatan i maj. Om man skulle ha förlorat Baja California - sin första politiska bastion i landet sedan 18 år tillbaka -, och i synnerhet till en tämligen tvivelaktig figur som Hank Rhon, hade det varit en mindre katastrof opinionsmässigt. Helt utan hjälp har man dock inte klarat av saken; den fd PRI-politikern (numera med det egna partiet PANAL) och det stora lärarfackets chef, Elba Esther Gordillo, anses helt klart ha haft ett finger med i spelet genom att instruera det lokala lärarfacket och lärare i delstaten att verka och rösta för PAN-kandidaten. En fråga som nu ställs är vilket pris som denna viktiga politiska tjänst till president Calderon och PAN kommer att betinga framöver.
Aguascalientes - PRI avancerar på PAN-territorium
Vikten av segern i Baja California framstår som än mer värdefull i ljuset av kongress- och kommunalvalen i Aguascalientes där PAN tappade rejält med mark, bl.a. borgmästarposten i delstatshuvudstaden och majoriteten i den lokala kongressen. Förlusten torde vara extra kännbar för PAN med tanke på man dominerat Aguascalientes i ett dussin år och räknar delstaten som ett traditionellt PAN-fäste. Bedömare ser en viktig förklaring till förlusten i den interna konflikt som råder mellan den lokala PAN-regeringen i Aguascalientes och parti och regering på federal nivå. Den sittande guvernören för PAN i Aguascalientes, Luis Armando Reynoso Femat, har tom beskrivits som en förtäckt priista som för närvarande råkar ikläda sig en blå-vit politisk mundering.

I en partipolitisk summering för PRI, å den andra sidan, var Aguascalientes en viktig utjämnare i förhållande till Baja California, vilket tillsammans med bibehållandet av kongressmajoritet Oaxaca torde göra söndagens valomgång till en klart godkänd prestation.

Oaxaca – väljarna stannar på sofflocket trots uppmaning att rösta bort PRI
Resultaten av kongressvalen i Oaxaca är kanske de mest svårförklarliga, åtminstone för utomstående betraktare. Trots den enorma kritik, indignation och upprepade avgångskrav den sittande PRI-guvernören Ulises Ruiz både internt och internationellt är föremål för, kan konstateras att PRI tog hem alla 25 valdistrikt i delstaten. Uppenbarligen hörsammades inte proteströrelsen APPOs och det utbrutna lokala lärarfackets (sektion 22) uppmaning att inte rösta varken på PRI eller PAN på det sätt man hade tänkt sig. Istället för att gå till vallokalerna och rösta bort PRI stannade nästan 2 av 3 väljare hemma. Effekten blev att PRIs partimaskineri fungerade och fick de få (kärn-)väljare som verkligen röstade att fortsätta stödja ”statspartiet” som har dominerat Oaxaca sedan revolutionens dagar. En annan möjlig förklaring är att det även mot grupper som APPO finns en motvilja och misstro bland befolkningen. Uppenbarligen tycks politiska lösningar som tar avstamp i gatans parlament och innebär användande av våld inte heller accepteras av Oaxacas befolkning. Resultaten kan dock knappast ses som en reell legitimering av Ruiz och dennes politik - en tolkning denne gärna ger uttryck för i sina eftervalskommentarer.

Intressant i sammanhanget är också PRDs fullständiga fri fall i Oaxacas kongressval. I förhållande det väljarstöd man uppnådde under presidentvalen i juli förra året, innebar söndagens val ett 80procentig(!) nedgång. Förklaringen till denna politiska härdsmälta anges bero på odemokratiska och dunkla förfaranden i den interna processen för att välja ut sina kandidater i delstaten. Vidare påstås PRDs partiella tolererande av våldsbenägna grupper som APPO också ha inverkat negativt på partiets väljarstöd. Ett frekvent turnerande i delstaten under den lokala valkampanjen av den tidigare presidentkandidaten för PRD, den självutnämnda ”legitima presidenten”, Andrés Manuel López Obrador, som enligt uppgift ska ha besökt 130 kommuner under sex olika resor till Oaxaca, tycks inte ha varit för någon gagn valmässigt för PRD – kanske var effekten snarare den motsatta?
Det låter sig inte i en handvändning förklara exakt varför en överväldigande majoritet av väljarna I Oaxaca inte valde att fullt utnyttja sin måhända allra viktigaste demokratiska rättighet. I ett försök att förstå det skedda kan man knappast bortse från förklaringar som en starkt upplevd frånvaro av rimliga politiska alternativ och en allmänt mycket låg tilltro till den politiska processen som sådan. Denna uppenbara politiska apati (åtminstone inför föreliggande partipolitiska alternativ och etablerade institutioner) inger få förhoppningar att såren efter den öppna konflikten under förra året skulle kunna börja läkas. Tvärtom verkar Oaxaca inte kunna komma till ro. Bombattacker i Oaxaca stad (förvisso utan större skadeverkan eller personskador) tidigare under sommaren för vilka den gamla gerillagrupperingen EPR har tagit på sig skulden, ger knappast bilden av ett Oaxaca som är på väg att återgå till normalitet. Amnesty International har nyligen genom en aktuell rapport och ett besök i Mexico av dess generalsekreterare Irene Khan, starkt uppmärksammat de fortsatt ouppklarade MR-övergreppen i Oaxaca. Landsdelen fortsätter uppenbarligen att vara en tydlig politisk och social minuspost i Mexicos aktuella demokratiska balansräkning.

Valskolk flagrant –inget framsteg för den demokratiska kulturen på lokal nivå
Det mest anmärkningsvärda resultat av dessa tre regionalval tycks onekligen vara det ovanligt låga valdeltagandet; i alla tre delstater har endast en minoritet av de röstberättigade valt att rösta. I Baja California och Aguascalientes röstade endast lite drygt 40% av de röstberättigade och i Oaxaca var deltagandet med 36% rekordlågt. Valkampanjerna – särskilt den i Baja California - har också kriterats för att ha varit osakliga, negativt inriktade och präglade av stenhård politisk marknadsföring och tom rent röstköpande.

Mot denna bakgrund, trots tämligen tydliga valresultat och en valdag i princip fri från allvarliga incidenter, kan söndagens val knappast ses som en framgång för en fördjupad demokratisk kultur på det lokala planet, åtminstone inte i termer av ett aktivt och inkluderande deltagande i den institutionaliserade politiska processen.