Fri abort tom 12 veckan har införts i Mexico City (Distrito Federal) av den lokala vänsterregeringen (PRD). Hittills ingen anstormning med ca 7 genomförda aborter dagligen.
Den allmänna opinionen i Mexico är kluven i inställningen till abort. Antalet förespråkare är större i huvudstaden medan en majoritet är emot i resten av landet. Abort tillåts i övriga delar av landet under vissa speciella omständigheter, t.ex. vid fara för kvinnans liv, våldtäkt och incest.
Tillämpningen av dessa lagar fungerar dock långt ifrån tillfredställande och giltiga aborter förhindras har ofta på rent godtyckliga grunder. Offer för våldtäkt blir ofta själva skuldbelagda och drar sig för söka hjälp då sexuella övergrepp är starkt tabubelagda. Olagliga aborter är vanligt förekommande och dödligheten i dessa sammanhang oroar.
Abortbeslutet i Mexico DF föregicks av en intensiv politisk och religiös debatt med starkt motstånd från den katolska kyrkan och det konservativa regeringspartiet PAN. Då allt fler kontroversiella socialpolitiska aktualiseras i Mexico talas det om ”kulturella krig” i samhällsdebatten. Det började med debatten kring partnerskapslagstiftning (som har införts i två delstater) och på federal nivå har lagstiftningen skärpts för exploatering av barn och våld mot kvinnor. Nästa kulturella konflikt förväntas handla om passiv dödshjälp, där ett initiativ har tagits i kongressen.
Allt fler kontroversiella socialpolitiska frågor har aktualiserats i Mexico under senare tid och i media har man tom talat om ”kulturella krig” i samhällsdebatten. En av dessa omdiskuterade frågor handlar om rätten till abort. Den 24 april i år antogs en lag som i praktiken tillåter fri abort under graviditetens första 12 veckor i Distrito Federal (D.F.), Mexico Citys kärnområde . Lagförslaget för att tillåta abort i det vänsterstyrda D.F. var ursprungligen framlagt av partierna PRD, PRI och det Alternativa Partiet och röstades igenom med stor majoritet (46 mot 19 röster) i den lokala lagstiftande församlingen.
Beslutet föregicks av en intensiv politisk och religiös debatt, där starkt motstånd uppvisades från den katolska kyrkan och det konservativa partiet PAN som har regeringsmakten på federal nivå. Förespråkarna har betonat kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och förebyggandet av oönskade graviditeter. Lagförslaget är utformat för att minska dödligheten bland kvinnor under graviditet och förlossning liksom dödsfall på grund av olagliga osäkra aborter. Motståndarna hänvisar huvudsakligen till traditionella sk Prolife-argument till vilka hör livets okränkbarhet, definierat från befruktningens första ögonblick.
Lagen har inneburit reformer i såväl brottsbalken som i lagstiftningen kring hälsofrågor. Man har ändrat definitionen av abort i så motto att avbrytande av graviditet tom den tolfte graviditetsveckan i rättslig mening inte längre utgör en abort. Denna konstruktion – i motsats till att helt enkelt tillåta fri abort tom tolfte graviditetsveckan - valdes för att försöka undvika eventuella juridiska dispyter på konstitutionella grunder. Man har dessutom sänkt straffet för olaglig abort, dvs. efter vecka tolv, från 1-3 års fängelse till ett fängelsestraff på 3-6 månader, alternativt samhällstjänst under 100-300 dagar. Vidare är straffet för den som utför en olaglig abort 1-3 års fängelse (för den som tvingar en kvinna till abort är straffsatsen 5-8 år).
Reformerna fokuserar också på utbildning och förebyggande av oönskade graviditeter och spridning av sexuellt överförbara sjukdomar, vilket ska genomföras med sexualupplysning och genom att garantera kvinnor tillgång till preventivmedel. Ändringar i hälsovårdslagen innebär att hälsovårdsmyndigheter i DF måste behandla abortansökningar och tillhandahålla gratis medicinsk och social rådgivning relaterad till sexuell och reproduktiv hälsa. DF:s regering avser också att främja en omfattande politik angående reproduktiva rättigheter, sexuell hälsa och ansvarsfullt moder- och faderskap.
Den nya abortlagen föreskriver att alla operationskliniker i DF måste erbjuda aborter; däremot tvingas inte enskilda läkare att genomföra aborter utan kan åberopa samvetskonflikt. Sedan lagen trädde ikraft den 27 april har man hittills (20 maj) fått in 300 ansökningar om ”legalt avbrytande av graviditet”. I snitt genomförs ca 7 lagliga aborter per dag i huvudstaden.
Sexualundervisning och tillgång till preventivmedel är bristfällig på flera håll i landet, framförallt i fattiga områden, där inte bara det undermåliga utbudet av preventivmedel utgör ett hinder utan även kostnaden. Många grupper i samhället, framförallt unga, har inte råd att skydda sig. De saknar dessutom kunskaper om användandet av preventivmedel. Många mexikanska barn och ungdomar går i katolska skolor, där avhållsamhet är den rekommenderade preventivmetoden.
Tidigare lagstiftning tillät abort endast i de fall där hot mot kvinnans liv förelåg, vid våldtäkt, incest eller genetiska defekter på fostret samt vid oönskad artificiell insemination. Liknande lagstiftning råder fortfarande i merparten av landets delstater; i några få delstater är abort aldrig tillåtet, oavsett omständigheterna. Tillämpningen av dessa lagar har dock fungerat långt ifrån tillfredställande. Myndigheter har ofta på rent godtyckliga eller oklara grunder i praktiken verkat för att förhindra aborter, även då giltiga skäl förelegat. Hälsovårdsmottagningar har ofta förmedlat otillräcklig eller felaktig information och det har rapporterats om fall där domstolar har nekat kvinnor laglig abort även då de fallit offer för våldtäkt eller incest. Många kvinnor i landet vars graviditet är en följd av våldtäkt drar sig för att ansöka om abort då sexuella övergrepp är starkt tabubelagda och ofta väldigt traumatiserande för offren. Olagliga aborter är vanligt förekommande och siffran på det totala antalet aborter per år i Mexico uppskattas ligga mellan en halv och en miljon. Priset för ett illegalt ingrepp anses ligga mellan 1 300 och 3200 SEK, vilket av ekonomiska skäl utesluter en stor majoritet av de drabbade kvinnorna.
Det beräknas att över 100 av dessa illegala aborter resulterar i att kvinnan dör och enligt statistikmyndigheten INEGI hamnar 145 000 mexikanska kvinnor varje år på sjukhus till följd av osäkra aborter. Osäkra aborter är den tredje största orsaken till mödradödlighet i huvudstaden (D.F).
Abortfrågan aktualiserades under 2006 med fallet om det unga våldtäktsoffret Paulina Ramírez då regeringen gav upprättelse åt Ramírez efter en utdragen juridisk process. Ramírez blev som trettonåring våldtagen 1999 av två män med graviditet som följd. Hon tvingades föda barnet då myndigheterna nekade henne abort, trots den lagstadgade rätten till abort vid sexuella övergrepp. Fallet togs upp av den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter som övervakade den uppgörelse i godo som till slut kom tillstånd mellan Ramírez och mexikanska myndigheter. Uppgörelsen kräver bland annat att staten ska se över implementeringen av existerande lagar kring abort samt våld mot kvinnor. Fallet Paulina Ramirez bidrog sålunda till att uppmärksamma det i praktiken bristfälliga skyddet för kvinnor som existerande lagstiftning innebär.
Den allmänna opinionen är kluven i inställningen till abort. Uppskattningsvis var i början av 2007 drygt hälften av befolkningen i D.F var positivt inställda till fri abort, medan siffran i övriga landet låg på 35%. Oppositionen var och fortsätter dock vara omfattande. Den mexikanska katolska kyrkan har hotat med att utesluta de ledamöter som röstade för en legalisering av abort ur kyrkans gemenskap. Kyrkan har varit aktivt synlig i samhällsdebatten på senare tid och det kyrkliga stödet tycks ha återhämtat sig igen efter att på senare år ha minskat till följd av korruptions- och pedofilskandaler. Även Vatikanen med en särskild utsänd till Mexico har aktivt involverat sig i frågan. Tom påven själv har gjort uttalanden mot lagstiftningsinitiativet i Distrito Federal.
Det nya abortlagstiftningen är en utmaning för det konservativa regeringspartiet PAN. Man delar huvudsakligen kyrkans inställning i abortfrågan men anser dock att preventivmedel och sexualupplysning bör tillåtas. Ett vittnesmål för de socialkonservativa värderingar som råder även inom regeringen kom till uttryck i en intervju i höstas av Mexicos hälsominister, José Córdova, i vilken denne menade att kondomer inte är säkra, att ”dagen efter piller” kan liknas vid abort och att kampanjer för sexuell tolerans främjar homosexualitet. PAN, med sina starka rötter i den katolska kyrkan, står inför något av ett principiellt dilemma i frågan om aborter och sexuella & reproduktiva rättigheter; å ena sidan delar man i mycket den katolska kyrkans hållning i sakfrågan, men å den andra sidan rimmar detta dåligt med den bild av modernitet och sekularitet som man gärna vill uppvisa som regeringsparti. Dessutom är den katolska kyrkan förhindrad av konstitutionen att aktivt delta i den politiska debatten; en ordning som också PAN vill värna om.
Legaliseringen av abort har alltså bara genomförts i huvudstaden (D.F.) och situationen i övriga landet fortsätter som tidigare, med risk för allvarliga konsekvenser av osäkra olagliga aborter, fördomsfulla hälsovårdsmyndigheter och abortmotståndare inom rättsväsendet. Den nya abortlagen i D.F. anses radikal i jämförelse med lagstiftning i övriga Latinamerika. I merparten av de latinamerikanska länderna råder abortförbud (som tillåter undantag vid fara för moderns eller barnets hälsa och i vissa fall vid incest och våldtäkt), medan abort är lagligt på Cuba, i Guyana och i Puerto Rico (som är associerat till USA). Nicaragua och Chile är två av de länder i världen med strängast abortlag; där råder nämligen totalförbud med hårda fängelsestraff.
Oppositionen i Mexico har dock inte tystnat. En del abortmotståndare hävdar att lagen är inkonstitutionell medan andra efterfrågar en folkomröstning. Kommissionen för mänskliga rättigheter i D.F. menar dock att den nya lagen inte strider mot grundlagen. Flera kontroversiella socialpolitiska frågor har varit uppe på den politiska agendan i Mexico det senaste året. Det började med debatten kring partnerskapslagstiftning för homosexuella vilket har resulterat i att Mexico nyligen, som tredje land i Latinamerika, har infört lagar om partnerskap för homosexuella på regional nivå (i Distrito Federal och i den nordliga delstaten Coahuila).
Vid sidan av dessa regionala initiativ har ett flertal andra viktiga lagändringar på federal nivå genomförts nyligen, bland annat vad gäller skärpt lagstiftning för exploatering av barn och våld mot kvinnor. (Se ambassadens tidigare rapportering härom. )
Nästa kulturella konflikt förväntas handla om passiv dödshjälp, till följd av ett lagändringsinitiativ som har lagts fram av PRD i den mexikanska senaten.