Reporäntan kvar på 13,3 %; bedöms kunna sänkas tidigast i mars 2008• Fallande inflation; fortsatt starkt efterfrågetryck i ekonomin• Kronan stark; växelkursen väntas fortsätta fluktuera• Tilltagande ekonomisk stabilitet; vissa obalanser kvarstår• BNP väntas falla med 0,1 % i år; positiv tillväxt nästa år• S&P varnar för svåra följdverkningar av en ev. internationell kapitalkris• Enligt IMF är utsikterna för ekonomin ”mycket gynnsamma” på medellång sikt
Islands centralbank (CBI) beslöt den 6 september att lämna reporäntan oförändrad på 13,3 %. Beslutet motiverades med att inflationsutsikterna ännu ej medger en sänkning. En ytterligare räntehöjning kan enligt CBI inte uteslutas, men man räknar dock fortsatt med att nuvarande nivå ska vara tillräcklig för att kyla av ekonomin.
Fallande, men alltjämt hög inflation
Ökningstakten i konsumentprisindex har minskat till 4,2 % på årsbasis, men beror till stor del på den momssänkning som gjordes i våras (bl.a. en halvering för livsmedel). En oförändrat stark inhemsk efterfrågan, i förening med fortsatta prishöjningar på bostäder, innebär dock att den underliggande inflationen beräknas uppgå till 6 %.
Inflationsprognosen på längre sikt är oförändrad: finansdepartementet räknar med att inflationsmålet (= 2,5 %) ska kunna uppnås mot slutet av innevarande år, och därefter ligga kvar kring denna nivå de närmaste två åren. Andra bedömare, bl.a. IMF, förutser dock att målet kan realiseras tidigast mot slutet av år 2008 eftersom efterfrågetrycket i ekonomin inte visar tecken på att avta, det höga ränteläget till trots. Ansträngningarna att reducera efterfrågan motverkas av bl.a. ökade disponibla inkomster för hushållen (väntade lönehöjningar om c:a 6,5 % per år), utlovade nya skattesänkningar samt att den isländska kronan bedöms förbli stark under de närmaste två åren.
Stark, men instabil krona
Den isländska kronan har återhämtat sig efter den turbulens som präglade ekonomin våren 2006. Växelkursen har emellertid varierat kraftigt, och kronan väntas förbli instabil under den närmaste tiden. Ekonomiska fundamenta anses tala för att kursen ligger kvar på en hög nivå, men att den på lite längre sikt faller tillbaka till en lägre och långsiktigt mer hållbar nivå (kronan anses övervärderad med 15-25 %). Kronans styrka hänger naturligen samman med att den höga korta räntan. Räntedifferensen till landets största handelspartner överstiger 9 %, vilket har lett till en omfattande och spekulativ valutahandel (”carry trade”, där pengar lånas upp i länder med låg ränta och investeras där räntan är högre). Dessa penningtransaktioner stärker kronan, och bidrar till att öka den externa obalansen. De innebär dessutom risk för omfattande kapitalflykt från den öppna isländska penningmarknaden om räntegapet drastiskt skulle minska.
Inom näringslivet menar man att centralbanken har ”målat in sig i ett hörn” genom att höja räntan och därigenom stärka kronans växelkurs. Det höga ränteläget anses utgöra en grav belastning för de företag som är hänvisade till den inhemska lånemarknaden, och hämmar dessutom exporten. Kronan är en liten valuta, och man menar därför att penningpolitiken endast har en begränsad effekt. Från arbetsgivarhåll anses obalansen i ekonomin vara ett utslag av de stora svängningarna i valutakursen, som försvårar såväl planering som bedrivande av affärsverksamhet. Kritiken har av CBI kommenterats med att företagen inte samtidigt kan hävda att räntenivån utgör en belastning och att penningpolitiken saknar effekt.
Ekonomin har stabiliserats, men obalanser kvarstår
En tilltagande stabilitet noteras i den isländska ekonomin som nu i viss mån präglas av en högkonjunktur. Penningpolitiken har som ovan sagts blivit alltmer restriktiv i syfte att dämpa den inhemska efterfrågan, och därmed minska risken för en överhettning. Bland kvarvarande obalanser märks underskottet i bytesbalansen. Det uppgick år 2006 till motsvarande drygt 27 % av BNP, men väntas i år minska till c:a 16 %. Detta till följd av dels en snabbt ökande aluminiumexport, dels färdigställandet av de stora kraft- och industriprojekten i östra Island och därav föranlett minskat importbehov. Under år 2008 och 2009 förutses en ytterligare reduktion av underskottet till c:a 10 resp. 8 %.
Regeringens prognos för den ekonomiska tillväxten under de närmast tre åren har reviderats ned. BNP realt väntas i år falla med 0,1 %. I prognosen har inte beaktats nyligen beslutad reduktion av fiskekvoterna, varför en ytterligare nedjustering kan bli aktuell. En positiv tillväxt om c:a 2 % förutses för både år 2008 och 2009. I ingen av prognoserna har vägts in möjligheten av investeringar i kraft- och aluminiumprojekt utöver redan pågående. Att en fortsatt utbyggnad kommer att aktualiseras inom en ej alltför avlägsen framtid förefaller alltmer sannolikt. Regeringen torde i sådant fall söka anpassa det tidsmässiga genomförandet så att obalanserna i ekonomin ej förvärras.
Även de stora affärsbankerna har skrivit ned sina ekonomiska prognoser. Landsbanki räknar med en tillväxt i år på endast 0,5 % (mot 2,6 % år 2006). Man förutser vidare bl.a. en minskning av den privata konsumtionen med 2,0 % nästa år, att underskottet i handelsbalansen ligger kvar på en hög nivå samt att kronkursen förblir stark. Inom näringslivet råder stark tilltro till ekonomin - i en enkät nyligen uppgav sig 84 % av tillfrågade företag sig vara optimistiska om utvecklingen under det närmaste halvåret (särskilt positiva var företag inom den finansiella sektorn och försäkringsbranschen).
Arbetslösheten ligger ännu kvar på en mycket låg nivå (0,9 % i juli), men tros öka till knappt 4 % nästa år om av myndigheterna eftersträvad minskning av den inhemska efterfrågan realiseras.
Standard & Poor’s varnar för svåra effekter av ev. kapitalkris
Enligt en av kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor’s nyligen publicerad rapport är Island ett av de länder som skulle drabbas allra hårdast om en akut kapitalbrist skulle uppstå i det internationella finansiella systemet i spåren av krisen på den amerikanska bolånemarknaden. Isländska företags utlandsexpansion är i hög grad lånefinansierad, och man är starkt beroende av att dessa lån kan omsättas på rimliga villkor. Inhemska bedömare är dock allmänt övertygade om att ekonomin står väl rustad för att klara av även perioder av stor oro - till skillnad från i februari år 2006 då landets ekonomiska stabilitet ifrågasattes av ett antal utländska banker, vilket då föranledde en omfattande kapitalflykt som sänkte såväl kronan som aktiemarknaden.
Isländska företag och banker har sedan dess sett om sina hus och förstärkt skyddet mot valutafluktuationer. Detta bekräftas också i de ”stresstester” som genomförts av landets finansmarknadsinspektion. Testerna visar att bankerna skulle kunna motstå en stor och samtidig nedgång i aktiekurser, marknadsobligationer, lån och tillgångar, samt valutakurs utan att det egna kapitalet faller under lagstadgat minimikrav. Banksektorn betecknas därför av inspektionen som solid och kapabel att hantera även omfattande marknadsstörningar.
Av utländska banker utgivna ISK-denominerade obligationer till ett värde om c:a USD 1,6 mdr förfaller i september. Man räknar här med att dessa ska kunna omsättas utan problem och tror heller ej att därmed förenat valutautflöde ska försvaga kronan (totalt uppges obligationer till ett värde av c:a ISK 420 mdr ha utgivits, vilket motsvarar c:a 1/3 av årets beräknade BNP).
IMF-rapport: ”mycket gynnsamma” ekonomiska utsikter
I den IMF-rapport som publicerades i slutet av augusti efter genomförd artikel iv-konsultation karakteriseras de ekonomiska utsikterna på medellång sikt fortsatt som mycket gynnsamma (”highly favorable”). Man konstaterar dock samtidigt att de senaste årens snabba tillväxt har lett till stora obalanser i form av ett rekordartat underskott i bytesbalansen, ökad skuldsättning och hög inflation. Den kraftiga ökning som ägt rum av den inhemska efterfrågan betecknas i rapporten som ohållbar. Enligt IMF krävs ytterligare åtstramningar för att inflationen ska kunna förankras kring CBI:s mål och den makroekonomiska balansen återställas, t.ex. genom att hålla tillbaka ökningstakten i de offentliga investeringarna och en ökad återhållsamhet vad gäller offentliganställdas löner. IMF-rapporten lyfter också fram nödvändigheten av att reformera den statliga husfinansieringsfonden (HFF), som anses förvrida konkurrensen med affärsbankerna på bolånemarknaden och även undergräva CBI:s ansträngningar att via styrräntebeslut söka reducera efterfrågetrycket i ekonomin. IMF framhåller även vikten av bindande utgiftsmål, inkl. på lokal nivå. Även skattepolitiken anses behöva stramas upp - den skattesänkning som genomfördes i början av år 2007 betecknas som en oläglig och förtida lättnad (”untimely relaxation”).