Landet är mycket fattigt men bjuder på alltifrån en vacker orörd natur till trådlöst internet. Kriminaliteten är låg i landet och Rwanda räknas som ett av Afrikas säkraste länder. Arbetet med att bygga upp landet efter folkmordet 1994 och skapa försoning pågår intensivt och man har på flera områden gjort stora framsteg.
Rwanda är ett av Afrikas mest tätbefolkade länder. En stor majoritet av befolkningen är egenförsörjande jordbrukare. Rwanda ligger cirka 1 600 meter över havet och klimatet är behagligt med en temperatur på mellan 18-30 grader. I norra Rwanda finns ett bergsområde med vulkaner, som med sin speciella vegetation utgör hem för världens enda bergsgorillor. I södra Rwanda finns naturskogen Nyungwe och i östra Rwanda ligger nationalparken Akagera där djur som giraffer, zebror och flodhästar kan beskådas. Kigali är landets huvudstad med cirka 700 000 invånare. Butare, Rwandas tidigare huvudstad, är landets andra största stad och är säte för Rwandas nationella universitet.
Rwanda var på många sätt fullständigt sönderslaget när inbördeskriget och folkmordet avslutades 1994. Landet är fortfarande ett fattigt land men återuppbyggnadstakten är hög. Rwanda har en stark ekonomisk utveckling, allt fler barn går i skolan i Rwanda, spädbarnsdödligheten minskar och det görs stora satsningar på IT och infrastruktur. Ett antal utvecklingsprocesser har inletts i landet, bland annat för att stärka undervisningssektorn, hälsovården och andelen av befolkningen under fattigdomsstrecket minskar.
Rwanda styrs idag av en samlings- eller s.k. enhetsregering med Rwanda Patriotic Front i ledningen som samregerar med flera andra partier. Paul Kagame valdes till president vid landets första pluralistiska presidentval den 25 augusti 2003.
Den rwandiska regeringen är i dag fokuserad på ekonomisk utveckling och på att förhindra nya konflikter mellan olika folkgrupper. I den nya konstitution som antogs 2003 läggs stor vikt vid nationell enighet och att skapa en rwandisk identitet. Rwanda har sedan folkmordet slutat göra den registrering av olika befolkningsgrupper som den belgiska kolonialmakten under 1900-talet upprättade. Målet är att landets befolkning inte längre ska identifieras som hutu, tutsi och twa, utan istället som rwandier..
Rättsskipningen efter folkmordet i Rwanda tar fortfarande stor plats i det rwandiska samhället. För att ställa folkmordets förövare till svars har ett system med bydomstolar inrättas, de så kallade gacacaprocesserna. Efter en prövoperiod började dessa domstolar under 2006 att ställa tusentals personer till svars som misstänkts för olika nivåer av deltagande i folkmordet. Över 800 000 ärenden har processats i gacacasystemet och man har flera gånger tvingats förlänga den nationella gacacaprocessen. Parallellt med detta pågår i det ordinarie rwandiska rättsväsendet och i den av FN skapade Rwandatribunalen i Arusha olika rättsprocesser för de personer som anklagas för de grövsta brotten i anslutning till folkmodet.
Rwanda har aldrig haft en blomstrande demokrati i sin historia. Folkmordet 1994 innebar en extrem kränkning av de drabbades mänskliga rättigheter. Utvecklingen vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter har dock stärkts på flera sätt sedan 1994 och utvecklingen går framåt. Flerpartisystemet är fortfarande svagt och vissa mänskliga rättigheter i Rwanda är alltjämt begränsade. Därför är stöd till insatser som stärker demokrati och mänskliga rättigheter en viktig del i det svenska utvecklingssamarbetet med Rwanda. Andra delar av det svenska biståndet till fokuserar på reformering av polisväsendet, IT-satsningar och kapacitetsutveckling för Rwandas valkommission. Cirka hälften av det svenska biståndet till Rwanda utgörs av budgetstöd.