Sydkoreas program för kompensation för globaliseringens effekter

Under de senaste åren har Sydkorea, i likhet med många andra länder, utökat det internationella samarbetet för att avreglera handelsutbytet. Ett exempel på den utvecklingen är att USA och Sydkorea efter en lång tid av förhandlingar slöt ett frihandelsavtal i april 2007. Genom avtalet hoppas man från Sydkoreas sida att landet ska återta förlorade andelar på den amerikanska marknaden, att de inhemska investeringarna ska öka och att koreanska konsumenter ska få ett bredare utbud av varor till lägre priser.

Den ekonomiska integrationen skapar på olika sätt nya förutsättningar för näringsliv och arbetsmarknad. Vid sidan av de förväntade positiva effekterna av globaliseringen och den avreglerade handeln riskerar vissa branscher, företag och arbetstagare att bli utkonkurrerade från marknaden. För att göra liberaliseringarna lindrigare för de utsatta parterna och för att stilla en del av den inhemska kritiken har den sydkoreanska regeringen efter ett gemensamt initiativ från näringsministeriet (Ministry of Commerce, Industry and Energy) och arbetsmarknadsministeriet (Ministry of Labour) infört ett kompensationsprogram. I maj 2007 påbörjades implementeringen av det som kallas för  TAA – Trade Adjustment Assistance. Programmet syftar till att justera och förbättra förutsättningarna för företag och arbetstagare inom branscher som särskilt drabbas av globaliseringens effekter. Det sydkoreanska TAA-systemet har flera internationella motsvarigheter. Som första land inom OECD inrättade USA redan 1962 en fond som skulle kompensera arbetstagare som förlorat sitt arbete på grund av strukturförändringar inom världshandeln. Under de senaste åren har även EU stärkt sitt stöd till arbetstagare som drabbas av uppsägningar till följd av importkonkurrens, utlokalisering och förlorade marknadsandelar. Gemensamt för TAA-program är att de syftar till att justera olika samhällsfunktioner och marknader efter globaliseringens effekter.

I Sydkoreas TAA-program ingår förmåner och bidrag till både företag och arbetstagare som utifrån en rad olika bedömningskriterier anses ha drabbats av förlust eller uppsägning till följd av handelsliberaliseringar. För landets arbetstagare kan dessa förmåner bestå av att man erbjuds yrkesutbildning eller information om ekonomiska trender och om vad som efterfrågas på arbetsmarknaden. Det kan också handla om att personer får ekonomiska bidrag vid arbetslöshet eller byte av jobb. Den här typen av stöd kan emellertid ges även till personer som har blivit arbetslösa av andra anledningar än den strukturella omvandlingen inom världshandeln, vilket har föranlett en del intern kritik. Företag får del av kompensations-förmånerna genom i första hand hjälp med finansiering av investeringar. Genom ekonomiska bidrag och erbjudande om förmånliga lån till exempelvis materialinköp, teknisk utveckling och lokalhyra, får företagen del av det statliga stödet. Syftet med TAA i Sydkorea är att de kapitalvinster som frihandelsavtalen förväntas ge upphov till ska allokeras tillbaka till de företag som drabbades negativt av liberaliseringarna. Man ser det också som viktigt att kompensera de utsatta arbetstagarna med omskolning och återanställning istället för att betala ut olika typer av sociala bidrag. På så sätt förväntar man sig att uppnå en större jämvikt på arbetsmarknaden och mer dynamik och effektivitet inom näringslivet.

Kompensationsprogrammet TAA har inte enbart mötts av positiva reaktioner i Sydkorea. Kritiker menar att programmet bara är ett verktyg för att kunna genomföra ifrågasatta avregleringar samt att systemet är ineffektivt och motverkar utvecklingen av konkurrenskraftiga små och medelstora företag. I förhållande till andra länders kompensationssystem är det sydkoreanska mer inriktat mot stöd till företag än till arbetstagare. Därför efterfrågas från vissa håll en förändring av fokus så att företagen i mindre utsträckning skyddas mot utländsk konkurrens och att det statliga stödet mer inriktas mot utbildning och återanställning av arbetstagare. Dessutom förekommer en hel del diskussioner om vilka kriterier som ska ligga till grund för beslut om investeringsstöd, bidrag vid arbetslöshet och så vidare. Samtidigt kommer kritik från exempelvis jordbrukare och småföretagare som trots kompensationen är skeptiska till frihandelsavtalen i sin helhet eftersom de slår hårt mot deras verksamhet. Den sydkoreanska regeringen har med andra ord en stor utmaning framför sig; att skapa ett väl fungerande kompensationssystem, goda internationella handelsrelationer, en dynamisk och effektiv arbetsmarknad samt att skapa förutsättningar för konkurrenskraftiga företag att växa.