Tranströmer som världslyrik

Tranströmer är översatt till 50 språk och på danska finns bland annat Samlede digte, Mindende ser mig och Haiku 1959-2001. Den 21 november i år utom även Tranströmers rosade bok Air Mail i Danmark, som består av de många brev som genom årtionden skickats över Atlanten mellan Tranströmer och hans amerikanske diktarkollega, norskättlingen Robert Bly. Den danska utgåvan är utökad med tjugofem brev som inte tidigare förekommit i tryck.

Tranströmer har mottagit en rad prestigefyllda pris under sin långa karriär, bland andra Nordiska rådets litteraturpris (1990), Svenska Akademiens nordiska pris (1991), Augustpriset (1996) och Samfundet De Nios stora pris (2001). Senast utgivna verk på svenska är från 2004, Den stora gåtan och samlingen med haikudikter Fängelse.

En stroke 1990 berövade Tranströmer fritt tal. Vid informationslunchen på ambassaden bistods därför poeten av sin hustru och livskamrat Monica Tranströmer, Air Mails svenske redaktör, Torbjörn Schmidt samt den ene av bokens danska översättare Karsten Sand Iversen. Bokens andre översättare är Peter Nielsen.

Lunchföredraget inleddes med att Tomas Tranströmer, som överrakning för den stora församlingen, med vänster hand spelade två stycken av den österrikiske kompositören Josef Matthias Hauer.

Den svenske redaktören för boken Air Mail, Torbjörn Schmidt, tog vid och berättade om boken som bygger på Tranströmers och Blys mångåriga brevväxling. Den danska utgåvan är utökad med ytterligare tjugofem brev. Schmidt förklarade att han upplever boken som ett dokument över vänskapens stora betydelse. En bok där det bärande temat är just vänskap. De bägge författarna träffades endast två gånger och breven kom att utgöra deras möjlighet och förutsättning för att lära känna varandra ingående. Bly är den explosiva och utåtriktade, Tranströmer å andra sidan är solitairen, den enastående. Breven blev deras sätt att knyta livslånga litterära vänskapsband. I breven följer man Tranströmer från tiden, möjligen att betraktas som ”exil”, i småstadsidyllen Linköping, där han verkade som psykolog på ungdomsfängelset Roxtunaanstalten under tidigt 1960-tal. En tid som för Tranströmer verkar ha upplevts som en språklig instängdhet och kulturell begränsning, långt från storstadens dynamik och där han till och med avslutar ett brev med en hälsning från ”idyllen på psykopatanstalten”! Brevväxlingen blir ett sätt att resa och att ta sig ur den språkliga instängdheten, ”på frimärkets flygande matta”, som Tranströmer skriver i dikten Air Mail ur "För levande döda".

Den danske översättaren, förutom Peter Nielsen, nämligen Karsten Sand Iversen tog sedan över och berättade om sina upplevelser i arbetet med att översätta Air Mail. Hur han hade upplevt breven skrivna under Vietnamkrigets dagar, som närvarande och fortfarande aktuella, sett i ljuset av nutidens konflikter. Hur dessa bröder i anden, Tranströmer och Bly, byter orden emellan sig och där den ene måhända kan tyckas vara radikal och den andre, Tranströmer, reaktionär. Åtminstone klagar han, från småstadsidyllen, över att så är fallet!  Men i dikten skriver Tranströmer istället:

Radikal och reaktionär levde tillsammans som i ett
olyckligt äktenskap.
Formade av varann, beroende av varann.
Men vi som är deras barn måste bryta oss loss.
Varje problem ropar på sitt eget språk.
Gå som en spårhund där sanningen trampade!

Sand Iversen beskrev till sist översättaren som en meddiktare, med ett mödosamt arbete, men att arbetet med Air Mail  å andra sidan varit som en ren semester: En solskinsferie i skærgården. Och tillade, att om boken grundar sig på vänskapen mellan Tranströmer och Bly, var fanns då kärleken? Kärleken till livskamraten Monica Tranströmer. Kanske mellan linjerna, där Tranströmer ofta i breven skriver, när Monica är bortrest: jag saknar Monica.

Avslutningsvis lämnade ambassadör Lars Grundberg ordet fritt till frågor från de 90-talet gäster som samlats i ambassadens pianosal. En talande och gripande tystnad fyllde rummet. Därefter applåder. För måhända var även Tomas Tranströmers röst tyst denna dag på ambassaden, men hans stämma hörs tydligare än någonsin:

Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord.

Text:  Annica Dufvenius