Affärerna och anklagelserna skadade uppenbarligen Lee och fick hans stora försprång att krympa till ett minimum. I omröstningen den 19 augusti vann han med 49,5 procent av rösterna över Park, som fick 48 procent. Endast 2 452 röster skilde dem åt. Förutom partimedlemmar fick även ett antal slumpmässigt utvalda medborgare utanför partiet delta. Anmärkningsvärt var att Lee förlorat så mycket av sitt övertag inom partiet att det framför allt var medborgarrösterna som vägde över till hans fördel.
Efter nomineringen har Park Guen-hye erkänt sin förlust men ännu inte svarat på Lees erbjudanden om att ingå i hans kampanjteam. Lee lär behöva stödet från hennes falang, men att detta ställer sig svårt för Park att göra med trovärdighet är uppenbart, efter den hätska nomineringsduellen med alla dess personangrepp och misstänkliggöranden. Lee har vunnit nomineringen i hög grad på grund av sin framtoning som en stark ledare, både genom sitt förflutna inom Hyundai-koncernen, där han fick tillnamnet Bulldozer, och som borgmästare i Seoul. Han bygger sin popularitet framför allt på två stora projekt: ett brobygge i Malaysia som Hyundai genomförde och en upprensning och anläggning av en kanal som blivit en sevärdhet i Seoul. På hans politiska program står sedan länge ett gigantiskt kanalbygge, som ska skapa en transportled mellan Pusan (Busan) i sydöst och Seoul i nordväst. Projektet har ifrågasatts både av ekonomiska och ekologiska skäl, och frågan är om Lee kommer att kunna fortsätta driva det. Hursomhelst har det bidragit till att han för många medborgare framstår som en garant för ekonomisk tillväxt och ökat välstånd, vilket är huvudfrågan inom den sydkoreanska politiken.
Trots en relativt god ekonomisk utveckling har den sittande regeringen under president Roh Moo-hyun anklagats för att ha försummat ekonomin och låtit budgetunderskottet växa genom diverse sociala reformer. Efter tio år med en s.k. liberal regering och ett otal kontroverser mellan å ena sidan starka intressegrupper inom näringsliv och administration och å den andra en reforminriktad president och regering tycks opinionen nu vara starkt till förmån för en återgång till ett mer konservativt och företagarvänligt politiskt program. Rohs framtoning som president har under flera år varit ifrågasatt, och Lee framstår för många som en positiv kontrast. Opinions-undersökningar antyder att Lee i dagsläget har drygt 50 procent av sympatierna, medan den än så länge splittrade regeringssidans kandidater bara har ensiffriga popularitetstal. Hur Lees privatekonomiska affärer påverkar honom i den fortsatta kampanjen är ännu för tidigt att säga.
Sydkoreas partibild är i stort sett bipolär, och regeringssidan, som brukar kallas ”de liberala”, har länge opinionsmässigt varit i underläge gentemot GNP. Strax efter att president Roh blivit vald som representant för företrädaren Kim Dae-jungs parti, Millennium Democratic Party, lät han avskaffa partiet och bilda ett nytt, Uri-partiet. I den processen fick han en fraktion av partiet emot sig, som bildade Democratic Party, DP. Inför årets presidentval har Uri-partiet nu upplösts och uppgått i en ny allians, United New Democratic Party, UNDP. Democratic Party har dock hittills vägrat att uppgå i UNDP och hotar att splittra den liberala falangen.
I början av september ska UNDP i primärval utse vilka fem kandidater som ska gå vidare till den slutliga nomineringen. Den som leder i mätningarna är en f.d. GNP-politiker och provinsguvernör, Sohn Hak-kyu, som dock genom sitt avhopp lagom inför presidentvalet har många motståndare, bl.a. president Roh. Andra kandidater är förre ministern för återförening, Chung Dong-young och två f.d. premiärministrar, Lee Hae-chan och Han Myeong-sook. Sohn har presenterat en plan för en gradvis ekonomisk utveckling av Nordkorea med sydkoreanskt bistånd, som ska leda till en framtida gradvis återförening. Chung förväntas lansera den nuvarande regeringens biståndsprojekt, industri-komplexet Kaesong, som modell för en interkoreansk återföreningsvision och som alternativ till Lee Myeong-baks kanalprojekt.
GNP och Lee Myeong-bak var tidigare starkt kritiska till regeringen Rohs nordkoreapolitik men har efter februariöverenskommelsen inom den s.k. sexpartsgruppen om denuklea-riseringen av den koreanska halvön (där båda Korea, Kina, USA, Japan och Ryssland ingår) mjukat upp sin ståndpunkt. Lee har nu förklarat att om Pyongyang ger upp sina kärnvapen och sitt kärnvapenprogram ska Sydkorea och andra donatorer ge Nordkorea så stort bistånd att medelinkomsten höjs till 3 000 USD på tio år. Lee och GNP är kritiska till tidpunkten för det planerade toppmötet den 2-4 oktober i Pyongyang mellan president Roh och Nordkoreas ledare Kim Jong Il. Lee menar att det finns risk att Nordkorea genom att visa tillmötesgående under toppmötet försöker manipulera valet så att det gynnar regeringssidans kandidat. Han har därför försökt förmå president Roh att flytta toppmötet till perioden mellan valet och den nya administrationens tillträde i februari 2008, men Roh har bestämt avvisat propån.
GNP har också krävt att frågan om den maritima gränsen NLL (Northern Limit Line) som Nordkorea vill flytta söderut inte ska tas upp under toppmötet, eftersom det är en starkt laddad säkerhetsfråga. Senast 2002 ledde oenighet om NLL till ett flertal dödsoffer vid en sammanstötning mellan båda ländernas marinkårer. Återföreningsministeriet har gjort uttalanden om att gränsdragningen borde kunna diskuteras med Nordkorea för att undvika liknande händelser, men detta har inte bara GNP utan även försvarsminister Kim Jang-soo rest starka invändningar emot. Försvarsministern framhöll i National-församlingen att NLL-frågan var en militär angelägenhet som borde diskuteras på hög militär nivå, inte under toppmötet. En taleskvinna från GNP menade att det skulle vara lika opatriotiskt att göra eftergifter i fråga om NLL som att ge Japan rätten till Dokdo/ Takeshima-reven, vilket är en koreansk hjärtefråga av stora mått.