Sydkoreas handelspolitik

Den handelspolitiska bilden i Sydkorea har ändrats sedan 90-talet. Sydkoreas snabba omvandling från ett fattigt av krig ödelagt land på femtiotalet till OECD-medlem 1996 skedde till stor del tack vare en lyckosam exportinriktad ekonomi samtidigt som omvärlden inte ställde några större motkrav på att Sydkorea skulle öppna sin marknad för import. Den sydkoreanska protektionismen fick fritt spelrum. Dock har sambandet mellan export och import allt mer klarnat hos de styrande och landet har sökt ändra sin politik till en mer frihandelsvänlig sådan även om signalerna ibland har varit tvetydiga. Särskilt jordbrukssektorn förblir skyddad och förutom höga tullar gömmer man sig bakom för-halande formella krav för att kunna stävja importen. Det har länge funnits ett inbyggt motstånd mot utländska produkter och beträffande jordbrukssektorn tillkommer också den extra starka rädslan hos de ca 3,4 miljoner bönderna att förlora sin försörjning och livsstil. Hälften av dem är dessutom över 50 år och skulle ha svårt att anpassa sig till ett liv i en urban miljö. Slutligen står det helt klart att det koreanska jordbruket inte är kon-kurrensmässigt. I WTO sammanhang är Sydkorea är ett utvecklingsland vad avser jordbruk, men skulle helst vilja uppfattas som ett utvecklingsland med några konkurrens-kraftiga produkter vad gäller industrisektorn.

Den koreanska regeringen vill framstå som frihandelsvänlig och fann att det inhemska liberaliseringsmotståndet kunde reduceras genom att visa för befolkningen att frihandel inte var av ondo. Ett redskap för att uppnå detta var bilaterala frihandelsavtal och man valde Chile som första land för förhandlingar. Efter fem år kunde ett FTA undertecknas i april 2004. Dessförinnan var Sydkorea tillsammans med Mongoliet det enda land som inte hade ingått frihandelsavtal. Man valde Chile eftersom landet framstod som en ganska okomplicerad handelspartner som snarast kunde komplettera det koreanska produktutbudet. Undantag gjordes emellertid för vissa jordbruksprodukter. Det har nu visat sig att frihandelsavtalet med Chile blev en framgång med en ökning av handeln överstigande Sydkoreas generella ökningstakt. Avtalet åskådliggjorde således fördelar med frihandel och tjänade sitt syfte att söka reducera  liberaliseringsmotståndet.

Sydkorea-WTO
Sydkorea uppges, som ny avtalspart, ha varit aktiv i GATT-sammanhang jämfört med senare i WTO. Det är ambassadens intryck, kanske har kollegorna i Genève en annan uppfattning, att Sydkorea har spelat en ganska anonym roll i Doha-rundan men ej heller har gått emot de liberaliserande steg som kunde tas, jordbruket undantaget. Vid den sed-vanliga handelspolitiska granskningen, TPR, av Sydkorea 2004 uppgav den koreanska delegationschefen att man fäste stor vikt vid det multilaterala handelssystemet med WTO som centrum. Man anser inte att man övergivit WTO till förmån för bilaterala frihandelsavtal, utan att frihandelsavtalen snarast utgör ett komplement till den multilaterala liberali-seringsprocessen.  WTO-medlemsländerna angav Sydkorea som ett mönsterexempel på hur ekonomisk tillväxt kan uppnås genom det multilaterala handelssystemet. Också från sydkoreanskt håll har man funnit att man har dragit stor nytta av  GATT-systemet.

Beträffande DDA har man alltid förespråkat ett helomfattande och balanserat slutresultat. Man är alltså inte intresserade av ett "Doha-light" resultat. För jordbruket vill man se en gradvis liberalisering. Sydkorea tillhör den för jord-bruksprodukter defensiva G-10 gruppen.

Sydkoreas utrikeshandel
Utrikeshandel är den viktigaste pelaren i Sydkoreas ekonomiska utvecklingsstrategi och svarar för ca 70 % av BNP. Man uppges ligga på 12:e plats i världshandelsligan och om EU räknas som en handels-"nation" hamnar Korea på plats 8. Exporten uppgick för 2006 till 325 miljarder USD, en ökning med 14,4 %. Importen uppvisar en ökning med 18,4 %, till stor del hänförlig till höga priser på olja och råvaror. Sydkorea importerar all sin olja.
 Handelsbalansen för 2006 uppgick till 16 miljarder USD, en reducering framförallt hänförlig till ett underskott i tjänstehandeln i ljuset av att allt fler koreaner studerar utom-lands och i allmänhet reser utomlands mer.

Sydkoreas kommersiella relationer har ökat starkt under senare år. Detta gäller framför allt Kina som är landets största handelspartner och viktig mottagare av koreanska utlands-investeringar. 2006 års EU-statistik utvisar att den koreansk-kinesiska handeln utgjorde 18,6 % av det koreanska handelsutbytet, EU 12,5 %, Japan 12,4 och USA 12,1 %. EU har således passerat Japan och intar andra-platsen. Sydkorea har en positiv handels-balans gentemot de flesta handelspartners förutom mot Japan. Den specifikt svenska handeln för 2006 uppgår enligt KK: s statistik till 9,252 miljarder SEK i svensk export och 6,291 miljarder i import. På tolvmånaders-basis har en svenska exporten ökat med 2 % och importen med 18 %.

Frihandelsavtal
Sydkoreas främsta handelspolitiska initiativ ligger på frihandelsavtalssidan och avtalen präglas av en hög liberaliseringsambition.  Sedan frihandelsavtalet med Chile 2004 har Sydkorea undertecknat FTA: s med Singapore, EFTA och ASEAN. Avtalet med EFTA trädde i kraft den 1 september 2006.  ASEAN-avtalet haltar på grund av att Sydkorea undantog ris vilket medförde att Thailand inte ansåg sig kunna skriva under. Förhandlingar om tjänster pågår fortfarande med ASEAN. Målet  är att ingå avtal med samtliga större handelspartners såsom USA, EU, Japan och Kina i denna ordning.
Förhandlingarna med Japan påbörjades 2004 men har varit vilande en längre tid på grund av uppkomna hinder på jordbrukssidan. De geo-politiska motsättningarna mellan de båda länderna har också påverkat förhandlingarnas återupptagande.  Förhandlingar pågår med Canada och ett tionde möte har nyligen avslutats. Kina och Sydkorea har kommit överens om att inleda en förstudie avseende beräknade effekter av ett FTA.

Med Indien och Mexico söker man närmast ingå ett "Comprehensive Economic Partnership Agreement", CEPA.

Det viktigaste  frihandelsavtalet är naturligtvis det med USA som kunde föras till för-handlingsavslut  den 2 april 2007 och skall nu ratificeras.  Avtalet har väckt starka känslor i Sydkorea av många skäl, bl a nationalistiska, men det största motståndet kommer från jordbrukarna och fackföreningarna medan "mannen på gatan" räds att det skulle medföra allt starkare USA-dominans. För USA skulle detta bli det största frihandelsavtalet sedan NAFTA 1994.  Studier visar att den koreanska exporten skulle öka med 10 miljarder USD och importen med 19 miljarder. Korea hade 2005 ett handelsöverskott gentemot USA på 16 miljarder USD.  Förhandlingarna präglades av tidspress då man önskar komma till avslut före det amerikanska s.k. TPA löper ut i juli 2007. Beträffande  produkter från den sydkoreanska  industrizonen belägen i Kaesong i Nordkorea kom parterna överens om att bilda en kommitté för fortsatta studier. 

Kommissionens analys av frihandelsavtalet mellan Korea och USA, KORUS,  närslutes. Det är dock att märka att den officiella texten ännu inte offentliggjorts.

Sydkorea-EU
EU och Sydkorea har fört förberedande samtal över ett ev. frihandelsavtal och Kommissionen erhöll i slutet av april mandat att inleda förhandlingar med Sydkorea. Förhandlingarna inleddes i Seoul den 7 maj 2007. Denna första runda kommer att fokusera på procedurfrågor som dagordning och att identifiera särskilda förhandlings-områden för de fortsatta förhandlingarna. Efter några dagars inledande förhandlingar, som i huvudsak hittills bestått av textdiskussioner i god atmosfär, är det allmänna intrycket att koreanerna är väl förberedda och pro-fessionella. Ingen tidsgräns har satts för förhandlingarnas slutförande och i dagsläget förutser man en andra och tredje runda i Bryssel  i juli respektive september och totalt under innevarande år kanske ha genomfört sex förhandlingsrundor. För EU: s vid-kommande är det viktigare att uppnå ett avtal med hög grad av substans och av hög kvalitet snarare än en genomföra förhandlingsprocess präglad av tidsgränser etc.  I Korea skall presidentval äga rum i december 2007 och våren 2008 sker val till nationalförsamlingen, två faktorer som antas kunna komma att påverka processen inklusive ratificiering.