Hälsosystemet
Hälsosystemet bygger på att den enskilde individen antingen ansluts till ett försäkrings-system via sitt arbete eller själv betalar försäkringsavgifterna. Sjukvården är dyr, vilket innebär att de som inte är försäkrade sannolikt tvekar att söka sjukvård när så behövs.
Endast de är som är kvalificerade och licensierade av regeringen får arbeta inom sjukvården. År 2002 fanns det indelade i 26 kategorier 53,064 specialister.
Sydkorea har en rad olika typer av sjukvårdsinrättningar: 2002 fanns det 283 allmänna sjukhus (113,462 sängar), 629 sjukhus (66,039 sängar), 100 tandvårdssjukhus, 10,904 tandvårdskliniker och 147 orientaliska sjukhus (8,777 sängar).
Antalet läkare har ökat från 42,554 1990 till 78,609 2002. År 2002 gick det därmed 607 patienter på en läkare.
Koreaner tycks föredra att söka vård på större sjukhus framför mindre kliniker även om det rör sig om smärre sjukdomar eller skador. Detta försvårar en effektiv ansvarsfördelning av rollerna bland de medicinska institutionerna.Det nationella pensionssystemet
Pensionssystemet skall i princip inkludera alla vuxna mellan 18 och 60 år. Det finns dock en mängd undantag; bland annat behöver inte företag med färre än fem anställda, egen-företagare och hemmafruar betala in till pensionssystemet. Därutöver finns det särskilda pensionssystem för anställda inom de olika departementen, militärer, lärare etc.
Normalt delar arbetsgivaren och arbets-tagaren på de pensionspremier som ska betalas, vilka ligger kring 9 procent av månadslönen. De som frivilligt ansluter sig till pensionssystemet får betala hela premien på egen hand.
I genomsnitt får en person, som bidragit till sin pension i 40 år ut omkring 60 procent av sin tidigare inkomst i pension. De flesta männi-skor får emellertid ut mindre än 40 procent av sin tidigare inkomst.
Arbetslöshetsförsäkringar
Stödet för arbetslösa är fortfarande svagt utvecklat. Problemet har varit att kriterierna för att komma in i systemet varit för hårda, varför få deltidarbetare och tillfälligt anställda har kvalificerat sig. För att råda bot på detta gjordes den 1 januari 2004 en lagändring som syftar till att innefatta alla arbetstagare oavsett anställningsform. En del arbetsmarknadsexperter menar dock att många företag även i fortsättningen kommer att låta bli att anmäla sina tillfälligt anställda, varför en stor del av arbetskraften fortfarande kommer att stå utan skydd.
Det saknas uppskattningar av hur många som kan kvalificera sig för sysselsättningsstöd. 2003 ingick dock omkring hälften av de anställda i systemet. Bara omkring 20 procent av de arbetslösa fick del av stödet.
Vidareutbildning
Vidareutbildning finns att tillgå, men många företag är obenägna att använda sig av dem på grund av en uppenbarligen utbredd uppfattning att "om en söker ska alla ha", som en arbetsmarknadsexpert uttryckt saken. OECD har påpekat att utbildningsinsatserna var ganska illa skötta och utan fokus, men under senare år har det visat sig att fler av dem som genomgår programmen också får ett arbete.
Socialbidrag
Sedan år 2000 finns möjligheter för dem som lever under fattigdomslinjen att få socialbidrag och antalet bidragstagare har under senare år höjts. Endast omkring hälften av de som söker får socialbidrag. Kriterierna är strikta, t.ex. måste alla i en familj vara arbetslösa eller gå på vidareutbildning för att hushållet ska få bidrag och så fort en person börjar arbeta försvinner bidraget. Summan varierar med antalet medlemmar i hushållet, men ligger i genomsnitt omkring 7 500 SEK per månad för ett hushåll på fyra personer.
Välfärdsprogram för utsatta grupper som kvinnor, barn, handikappade och äldre finns. Det handlar bland annat om att stöd till barn på institutioner och till handikappade. Antalet handikappade som får ekonomiskt stöd har ökat från 137,000 år 2004 till 267,000 år 2005Den framtida utvecklingen
År 2030 kommer enligt vissa beräkningar sydkoreanska arbetstagare att behöva se nästan en tredjedel av sin inkomst gå till olika sociala avgifter. De närmaste 25 åren kommer de sociala försäkringarna, som inkluderar den nationella pensionen, hälsoförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen att växa till över 27 % av lönen. Detta betyder att varje korean kommer att tvingas stå för 14,6 % av de sociala försäkringskostnaderna jämfört med dagens 9 %. Under de närmaste 5 åren kommer föräkringskostnaden att öka till 10,3 %.
På grund av den åldrande befolkningen kommer bristen på arbetskraft att öka. En äldre befolkning kommer i ökande utsträck-ning att vara beroende av en fungerande hälsoförsäkring och anständiga pensioner, vilket naturligtvis ökar belastningen på de offentliga utgifterna.
De avgångsvederlag som de flesta företag betalar ut till sina anställda innebär också en stor belastning för näringslivet. Det finns en allmän utbredd misstro mot att det sociala försäkringssystemet kommer att fungera när det är dags att pensionera sig, trots utfästelser från regeringen om framtida förbättringar av pensionssystemet.
Familjepolitik
Barnafödandet i Korea är ett stort oros-moment för den koreanska regeringen då nativiteten är fortsatt låg. Från att år 1970 legat på i genomsnitt 4,5 barn per kvinna till 1,08 år 2005. Antalet nyfödda ökade för första gången på 6 år 2006 med 3,3% jämfört med året innan. År 2006 födde den koreanska kvinnan därmed i genomsnitt 1,13 barn. Den nationella statistikmyndigheten beräknar att siffran kommer att stiga ytterligare innevarande år med en vikande populationsminskning som resultat. Myndigheten har tidigare beräknat att Sydkoreas befolkning kommer att minska från år 2020 med mer än 12% till år 2050. Antalet nygifta kvinnor har ökat från 297,505 år 2003 till 315,344 år 2006. Det ökade antalet ny-födda kan eventuellt bero på att förra året ansågs tursamt enligt månkalendern.
Bland orsakerna till de låga födelsesiffrorna märks att koreanska par väntar längre med att skaffa barn, att yngre koreanska kvinnor söker ett eget yrkesliv, att det idag inte finns till-fredställande dagshemsalternativ, och, kanske framför allt, att det är så dyrt att fostra barn i Korea. Koreanska kvinnor har rätt till 3 månaders barnledighet, men många nyttjar inte rättigheten då de riskerar att förlora sina jobb. Istället försöker många hitta andra lösningar, som dagmammor eller att mor-föräldrar passar barnen.
Den koreanska regeringen försöker hitta lösningar på detta genom att ge ekonomiska fördelar till familjer som skaffar fler än ett barn. Vidare försöker man se till att större företag inrättar daghem på företagen. Koreanska arbetsplatser med mer än 300 kvinnliga anställda eller en total arbetskraft på över 500 anställda måste enligt lag ha daghems-alternativ på arbetsplatsen, men endast 20% visade sig leva upp till detta 2006. Vidare försöker man i allmänhet förbättra barn-omsorgen.
Om inte det koreanska barnafödandet tilltar kommer Sydkorea att ha en av de äldsta befolkningarna inom OECD-länderna per år 2050. Den koreanska regeringen ser här mycket bekymmersamma ekonomiska perspektiv. Korea har en minimal invandring, varför problemet hittills inte ansetts kunna lösas den vägen. År 2050 förväntas 67 % av befolkning tillhöra den äldre befolkningen. Från att ha varit ett av länderna inom OECD med yngst befolkning blir landet en med den äldsta befolkningen efter Japan, Italien och Grekland på en period på endast 50 år.
Synen på Sverige och vår välfärdsmodell
- Samarbete på sjukvårdsområdet sedan femtiotaletNordkoreanska trupper invaderade Sydkorea i juni 1950. FN's medlemsländer uppmanades att bistå Sydkorea i deras kamp mot Nord-korea. Många länder skickade trupper till Sydkorea medan de tre skandinaviska länderna skickade fullt utrustade fältsjukhus för att ta hand om skadade FN soldater. Sverige skickade en sjukhusbataljon som fick funktionen av ett evakueringssjukhus i Busan på Koreas sydspets. Danmark sände ett sjuk-husskepp ("Jutlandia"). Norge bidrog med ett fältsjukhus bakom fronten c:a 30 kilometer norr om Seoul.
Efter kriget beslöt FN, den sydkoreanska regeringen och regeringarna i Danmark, Norge och Sverige att bygga National Medical Center (NMC) i Seoul. NMC öppnade 1958 och var ett unikt internationellt samarbete vars avtal varade i 10 år till 1968. NMC har sedan dess varit ett koreanskt sjukhus. Det var på sin tid ett av de mest ansedda sjukhusen. Idag är sjukhuset något föråldrat, men åtnjuter stor respekt.
Inne på NMCs område finns den s.k. Scandinavian Club (SC). SC var ursprungligen avsedd för de skandinaviska läkarna och sjuksystrarna men är idag en restaurang öppen för allmänheten. Klubben, med lite bilder från sjukhusinsatserna etc. är, förutom ett monument på sjukhusområdet, den sista synliga kopplingen till sjukhusets skandi-naviska ursprung.
Fortsatt samarbete sker i liten skala med stipendier till koreanska sjuksköterskor till de skandinaviska länderna för utbildning. För norsk och dansk del sker samarbetet med Rikshospitalen i Oslo respektive Köpenhamn. För svensk del skedde samarbetet sedan 1958 med Karolinska Sjukhuset, men detta har under senare år övertagits av Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Stipendierna finansieras av den s.k. Scandinavian Foundation med intäkter från överskott i Scandinavian Club. Sjukhuset ser idag på alternativ för driften av klubben, på behov av hyresintäkter för lokalen etc., och det är kanske tveksamt om denna länk till sjukhusets ursprung kan leva kvar särskilt länge.
- Sydkoreanskt intresse för svenska välfärdslösningar I Sydkorea har det länge funnits ett stort intresse för Sveriges lösningar på välfärds-området och för våra sociala system. Det bör betonas att de svenska och sydkoreanska systemen är väldigt olika. Det har också i Sydkorea bland politiker och allmänhet funnits en utbredd uppfattning att det ligger en inne-boende konflikt mellan ekonomisk tillväxt och ett välfärdssystem som det svenska och att den ekonomiska tillväxten måste prioriteras. Synsätten har på senare tid ändrats inte minst under förre presidenten Kim Dae-jungs regeringstid och under nuvarande presidenten Roh Moo-hyun. Presidenten är personligen intresserad av svenska lösningar på välfärds-området.
De ekonomiska skillnaderna i Sydkorea mellan olika socialgrupper är stora och landet står därför inför andra sociala utmaningarna än t.ex. Sverige. Samtidigt uppges Sydkorea vilja gärna ta lärdom av Sveriges erfarenheter och modeller inom det sociala området och en betydande kunskapsinhämtning förekommer redan. Koreanska delegationer besöker ofta Sverige och träffar representanter på olika områden som pension, äldrevård och jäm-ställdhet. Det finns också ett omfattande intresse från koreanska media för svenska lösningar.