Denna sida är senast uppdaterad 2007-04-11
Allmänt om fågelinfluensan (H5N1)
Fågelinfluensavirus av typen H5N1 har påträffats hos tama och vilda fåglar I ett flertal länder i Asien och Europa. Sedan år 2003 har ett 100-tal fall av fågelinfluensan också konstaterats hos människor. Mer än hälften av de smittade har avlidit i sviterna av sjukdomen.
Människor kan i sällsynta fall smittas av fågelinfluensa vid nära kontakt med sjuka fåglar eller deras avföring. Det finns inga tecken på att sjukdomen kan överföras mellan människor utom I rena undantagsfall. Även om influensavirus kan förekomma I slaktkroppar och ägg från sjuka fåglar finns det inte några data som tyder på att människor kan smittas via tillagade livsmedel.
Råd om förebyggande åtgärder
I länder med utbrott av fågelinfluensa bör man undvika direktkontakt med fåglar och fågelspillning. Noggrann handhygien, i synnerhet efter djurkontakt rekommenderas. Djupfrysning av mat påverkar inte viruset men upphettning av fågelkött och ägg till mer än 70 grader i samband med tillagning är ett effektivt sätt att avdöda viruset. I Pakistan rekommenderas denna åtgärd oavsett influensautbrott, avseende alla köttprodukter på grund av risken för salmonella och andra sjukdomar.
Råd vid en eventuell epidemi
Om en pandemisk influensaepidemi skulle bryta ut rekommenderas följande åtgärder för att minska risken för smitta mellan människor:
Undvik kontakt med smittade personer. (Att dessutom minska antalet andra sociala kontakter har vid tidigare pandemier inte visat sig ha någon påvisbar effekt.)
Den viktigaste åtgärden är att iaktta god handhygien. Tvätta händerna ofta under dagen med tvål och vatten. Detta dödar viruset. Särskild handsprit går också lika bra. (Användning av munskydd och gummihandskar har troligen tveksamt värde utom för t ex sjukhuspersonal som har tillgång till särskilt högkvalitativa skydd.)
Vid misstanke om smitta bör man så snart som möjligt kontakta sjukvården på den ort man befinner sig. Symtomen liknar dem som förekommer vid annan influensa.
Vad kan Sverige göra?
Det svenska sjukförsäkringssystemet gäller endast i Sverige. UD och ambassaden har inte ansvar för behandling av svenska medborgare utomlands, vare sig bofasta eller tillresande. Liksom vid andra sjukdomar har den enskilde ansvaret för sin egen hälsa och för sin egen sjukvård om sådan blir nödvändig.
Den enskilde uppmanas därför att se över sitt försäkringsskydd samt kontrollera dess omfattning och giltighet. Före resor till länder där känd smittorisk finns, bör läkare konsulteras avseende eventuella åtgärder. I utlandet bofasta svenskar bör hålla kontakt med sin läkare, eller med sin arbetsgivare, för att kontrollera möjligheterna till behandling eller förebyggande behandling. Sverige har inte någon beredskapshållning av antivirala läkemedel för svenskar som befinner sig utomlands.
I händelse av ett pandemiskt sjukdomsutbrott kan myndigheter utomlands kommat att införa karantänsbestämmelser eller reserestriktioner. Under sådana förhållanden kommer ambassadens möjligheter att assistera med konsulär hjälp sannolikt att vara begränsade.