Om Peru

Historik

Perus kulturhistoria sträcker sig tusentals år bakåt i tiden. Flera mäktiga indiankulturer som chavin, moche, paracas, nasca och wari har lämnat otaliga arkeologiska spår och påverkat kulturarvet. Landet var under medeltiden hjärtat i det väldiga Inkariket, som i början av 1500-talet sträckte sig över det nuvarande Bolivia, Ecuador, Peru, södra Colombia och norra Chile. År 1532 anlände spanska erövrare under ledning av Francisco Pizarro till Peru, och under loppet av ett par år erövrade spanjorerna landet i sin helhet. Lima grundades 1535 och blev huvudstad i det spanska vicekungadömet Peru.

Det spanska kolonialväldet varade i 300 år, och präglades av ett omfattande förtryck av ursprungsbefolkningen och dess rika kultur. Indianerna bjöd dock hårt motstånd, det sista stora indianupproret ägde rum under den legendariske Túpac Amarus ledning i slutet av 1700-talet. År 1821 anslöt sig Perus befolkning till den självständighetsrörelse som börjat i Argentina och Chile. Den spanska kolonialmakten i Peru besegrades slutligt 1824.

Den första självständighetstiden präglades av ständiga inbördeskrig mellan lokala ledare, s.k. gauchos. Först på 1850-talet uppnåddes viss stabilitet, en ny författning antogs 1856, med innebörd bl.a. att slaveriet förbjöds. Peru uppbar vid den tiden betydande inkomster från guano, en fosfor- och nitratrik fågelspillning från öarna utanför kusten, som såldes som gödselmedel till Europa. Under 1800-talets andra hälft hamnade landet i krig med Spanien (år 1866) och därefter med Chile i det s.k. "Salpeterkriget" åren 1879-1883, vilket resulterade i förlusten av landets södra delar. Även mot den nordliga grannen Ecuador har man utkämpat flera krig. Den senaste väpnade konflikten mellan länderna ägde rum 1995 om ett omtvistat gränsområde, Guerra del Cenepa. Fredsavtalet undertecknades av dåvarande president Fujimori och hans ecuadorianske kollega Mahuad i Brasilia år 1998.

Från 1980 har Peru styrts av folkvalda presidenter: 1980-85 av Fernando Belaúnde Terry, 1985-1990 av nuvarande president Alan García, 1990-2001 av Alberto Fujimori som bl.a. genomförde en internationellt kritiserad "självkupp" år 1992 som kom att koncentrera makten till ett fåtal personer i presidentens närhet. Våldsamma inre strider mot flera gerillarörelser framför allt, Sendero Luminoso, kom också att prägla landet mellan 1980 och 2000. Efter att Fujimori flytt landet år 2000 och efter en övergångsregering ledd av dåvarande kongressledamoten Valentin Paniagua, valdes Alejandro Toledo till president åren 2001-2006. Sedan 2006 styrs landet återigen av Alán García.

Peru nationellt och internationellt
President Alan García representerar Partido Aprista, ett socialdemokratiskt parti som egentligen är det enda i Peru med en struktur som liknar de svenska partiorganisationerna. Han valdes för andra gången till president 2006 och fick efter den andra valomgången 52,6 procent av rösterna och besegrade därmed motkandidaten Ollanta Humala (Union por el Peru, PNP).

Befolkningens stöd för såväl president Garcías regering som kongressen är efter diverse skandaler nu nere på rekordlåga nivåer i opinionsundersökningar. Förutom att utlovade reformer inte genomförts, har regeringen framförallt drabbats av den senaste skandalen, en avlyssningshärva som kommit att kallas för Petrogate. En upphandling av hydrokarbonkontrakt med bevisliga korrupta kopplingar ända in i regeringen har lett till att förre premiärministern Jorge del Castillo, tillsammans med flera ministrar tvingades avgå hösten 2008.
Därefter har ytterligare två regeringsombildningar genomförts, dels byttes finansministern ut mot sin företrädare som återinträdde i regeringen i januari, och i februari byttes inrikesministern ut, för fjärde gången sedan 2006. I slutet av september tvingades till slut bostadsministern, Francis Allison, att avgå då ytterligare turer kring härvan nystats upp i media.

Relationen till grannländerna sägs vara första prioritet, förbindelserna med Brasilien är särskilt viktig och Chile erkänns som en förebild. Relationen till Chile är dock inte helt okomplicerad. I januari i år drog Peru frågan om havsgränsen till den internationella domstolen i Haag vilket ytterligare ökat spänningen mellan länderna. I mars presenterade Peru sin argumentation och därefter har Chile ett år på sig att svara. Därutöver förvärrade en påstådd spionaffär grannsämjan i november då en peruansk officer greps, anklagad för att ha sålt militära hemligheter till Chile vilket Chiles regering dock förnekade.

García har under hösten skickat sina ministrar på uppvaktningar till samtliga grannländers huvudstäder för att söka stöd för den regionala nedrustningspakt som han själv föreslagit sedan tidigare. Den föreslagna pakten skulle innebära en minskning av militära utgifter till förmån för fattigdomsbekämpning och inrättandet av en gemensamt finansierad sydamerikansk fredsstyrka. Både Chile och Argentina avvisade till skillnad från Ecuador detta förslag. Efter spionskandalen har dock Garcías regering beslutat öka sin försvarsbudget och därmed rimligen omöjliggjort fortsatt peruanskt engagemang om nedrustning.
 
I praktiken är det dock den stora grannen i norr som är absolut första prioritet för den peruanska regeringen då USA är en av Perus största exportmarknader.

Mänskliga rättigheter
Den viktigaste frågan för mänskliga rättigheter i Peru enligt de organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter är uppföljningen av Sannings- och Försoningskommissionens rekommendationer som lades fram år 2003 . Bland annat lyfts frågan fram av CNDDHH (Nationella samordningsorganisationen för mänskliga rättigheter, Coordinadora Nacional de Derechos Humanos), en sammanslutning av 67 MR-organisationer. Den rekommendation som har kommit längst rör ersättning till offer och deras familjer. Presidenten har nyligen fattat ett beslut om uppförandet av ett nationellt Minnesmuseum.

F.d. presidenten Alberto Fujimori begärdes och blev utlämnad från Chile i slutet av 2007. Under 2008 inleddes megarättegången med elva åtalspunkter där några domar föll i mars. Rättegången har rönt mycket uppmärksamhet. I slutet av september dömdes Perus förre president Fujimori till ytterligare sex års fängelse att avtjänas parallellt med de 25 år han redan tilldömts för olaglig telefonavlyssning, mutor och missbruk av statliga medel för att kontrollera medierna, armén och den politiska oppositionen under sin tioåriga regim.
Detta var Fujimoris fjärde och sista planerade rättegång sedan han utvisades 2007 och den första rättegången där han helt accepterat domslutet. Att detta skedde anses vara ett tecken på ett försök att underlätta för sin dotter och politiska arvtagare, Keiko Fujimori, som kandiderar inför presidentvalet 2011.
Dottern, som nu har ett stöd på cirka 20 % i opinionsmätningarna, har lovat att offentligt förlåta sin far, som fortfarande är populär bland vissa väljare.

Polis och militär står under civil kontroll men beskylls inte sällan för tortyr och misshandel. Häktningstiderna kan vara långa, fängelserna är nedgångna och överfulla. Representanter för mänskliga rättighetsorganisationer, vittnen, försvarsadvokater, åklagare och domare i rättegångar där kränkningar av mänskliga rättigheter har påtalats har utsatts för hot. Våld mot kvinnor och barn, människohandel och diskriminering av funktionshindrade, fortsätter att vara allvarliga problem. Barnarbete är vanligt förekommande i Peru, framför allt på landsbygden. Ursprungsbefolkningen är i betydande avseenden ofta marginaliserad. Landets inkomstfördelning är mycket sned och trots landets makroekonomiska positiva trend kommer de nya rikedomarna inte alla till del.

I december 2005 trädde en nationell MR-plan i kraft. Den utarbetades under ledning av justitieministeriet (Consejo Nacional de Derechos Humanos, CNDH) med ett brett deltagande från såväl den statliga sektorn som organisationer från det civila samhället. Planen har dock ännu inte verkställts.

Efter ett antal nyligen uppmärksammade attacker från Sendero Luminosos (Den lysande stigen) rebeller, har regeringen intensifierat sina insatser för att bekämpa de spridda upproren. Ändå är utsikterna till fortsatta attacker av gruppen, som till stor del besegrades under 1990-talet, fortfarande stark.

Under en attack i början av september, där rebeller nedsköts, blev en militär helikopter och tre medlemmar av besättningen dödade samt ett flertal soldater skadade. Sedan 2008 har den peruanska militären försökt bekämpa en cirka 600 man stark enhet från Sendero Luminosos maoistiska gerilla baserad i Ene-Apurimac dalen (som även kallas för VRAE), i södra och centrala djungeln, som omfattar delar av provinserna Ayacucho, Junín, Cusco och Huancavelica. Militärens strategi verkar dock vare sig förhindra att Sendero Luminoso växer i omfattning eller för den delen påverka rörelsens koppling till kokainhandeln.

I juni förra året öppnade polisen eld mot inhemska demonstranter vid Bagua i den peruanska regnskogen varpå 33 personer omkom. Händelsen har väckt stor uppmärksamhet och ilska i hela landet. En kontrovers har därpå uppstått med anledning av den särskilda kommissionen som utsågs av regeringen för att undersöka omständigheterna kring incidenten. Kritiken har främst bestått av att ursprungsbefolkningens kultur har beskrivits i nedvärderande termer och att rapporten bland annat antyder att detta skulle vara en bakomliggande orsak till sammanstötningen. När kommissionens förslag offentliggjordes, angreps den på dessa grunder av ledare och företrädare för lokalbefolkningen.
President García har dock försvarat kommissionens arbete och passat på att kritisera dess belackare med att avfärda dem som konspiratoriska uppviglare.
Två av kommissionens samordnare har tagit avstånd från rapporten och avser göra en egen utredning för att reda ut och förklara vad som egentligen hände.
 
Ekonomi
Två dagar före julafton gjorde president Alan García ett överraskande uttalande där han uppgav att han utnämnt Mercedes Aráoz till landets nya finansminister. Hennes företrädare, Luis Carranza, som från vissa håll anses som arkitekten bakom Perus starka ekonomi, avgick officiellt på grund av personliga skäl. Aráoz har tidigare bland annat varit handelsminister i Garcías kabinett och blev nu den första kvinnliga finansministern någonsin i Peru.
Hon har i intervjuer uttryckt en ambition om att upprätthålla den ekonomiska tillväxten och underlätta processerna för offentliga och privata investeringar.

I ett försök att nu uppnå makroekonomisk balans mellan rika storstäder och fattig landsbygd i Peru, presenterade presidenten i december 2009 en ny lag som befriar affärsverksamhet i de peruanska högländerna från att betala skatt. Enligt García ska detta initiativ ses som ett slags inhemskt frihandelsavtal.

Enligt den peruanska centralbanken förväntas BNP landa på cirka 1 procent för 2009. Den inhemska efterfrågan har noterat en liten ökning det senaste kvartalet. Investeringstakten är på uppgång även om den blygsamma förbättringen till stor del beror på en expansion i de offentliga investeringarna framförallt i infrastruktur som regeringen iscensatt för att stärka ekonomin.
Även om konsumtionen ökar något har en minskning av privata investeringar kunnat noteras på årsbasis. En naturlig orsak till nedgången är den relativt osäkra arbetsmarknaden och den försiktighet som därmed råder. Därtill har den mer exportinriktade privata sektorn haft en svag utveckling och exporten sjönk med 4,2 procent, medan importen av varor och tjänster ökade med 4,6 procent det sista kvartalet enligt statistik från den peruanska centralbanken.

De flesta bedömare tror dock att Perus ekonomi kommer att återhämta sig med en tillväxt på drygt 4 procent redan under 2010, förutsatt en starkare global efterfrågan. Att den industriella omsättningen skulle ha utsikt att nå upp till tidigare regionala rekordnivåer på 8-9 procent förefaller dessvärre uteslutet på kort sikt. Många sektorer i den peruanska tillverkningsindustrin har dock fortfarande globala konkurrensfördelar på grund av jämförelsevis något lägre produktionskostnader, därtill stöds flera sektorer i allt högre utsträckning av Perus växande nätverk av bilaterala frihandelsavtal.

Gruvproduktionen kommer fortsatt att förbli en viktig drivkraft för tillväxt. Mineraler (koppar och guld), textil och jordbruksprodukter utgör historiskt större delen av den peruanska exporten. Såväl gruv- som jordbrukssektorn kommer förhoppningsvis därför att kunna dra nytta av det frihandelsavtal med Kina som träder i kraft i januari 2010. Då avtalet kommer leda till ökade importmöjligheter från Kina, spekuleras det även kring att avtalet därmed kan komma att konkurrera ut inhemska peruanska producenter.

Handel
Peru tillhör förespråkarna av en liberalare världshandel och en större regional och bilateral integration. Mineraler såsom koppar och guld, textiler samt jordbruksprodukter utgör större delen av den peruanska exporten. De största exportmarknaderna är USA, Kina, Storbritannien och Chile. Peru tillsammans med Bolivia, Ecuador och Colombia ingår i den Andinska gemenskapen (CAN). Chile tillkom i september 2006 som associerad medlem. CAN grundades 1969 som Andinska pakten och dess generalsekretariat ligger i Lima. Associeringsavtalsförhandlingar pågår mellan EU och CAN.

Förhoppningen är att det nya bilaterala frihandelsavtalet som trädde i kraft den 1 februari 2009 med USA ytterligare ska öka den bilaterala handeln. USA är redan idag Perus största exportmarknad. Den amerikanska kongressen har förnyat handelsfördelarna som tidigare utvidgats till att omfatta Peru, Ecuador och Colombia inom ramen för ”Andean Trade Preference and Drug Eradication Act” (ATPDEA) med ett års förlängning. Enligt ATDPEA, som godkändes först av den amerikanska kongressen 1991 och som därefter har förnyats flera gånger, omfattas en rad produkter som exporteras från dessa länder som beviljas tullfrihet till den amerikanska marknaden. Kongressen förnyade dessutom det så kallade allmänna preferenssystemet som är ett annat kommersiellt program som även omfattar exportprodukter från Peru.

Peru har, utöver Kina, undertecknat frihandelsavtal med Kanada (Perus fjärde största handelspartner) och Singapore under 2008. Asien är Perus snabbast växande handelspartner. Regeringen har uttalade ambitioner att framöver även lyckas ro i land frihandelsavtal med såväl Japan som Sydkorea.

Trots politiska dispyter är Chile en viktig handelspartner och investerare för Peru. Ett bilateralt frihandelsavtal undertecknades 2006 och trädde i kraft på grundval av ett presidentdekret den 24 februari 2009.

Sveriges förbindelser med Peru
Sveriges ambassad i Santiago de Chile är sidoackrediterad i Peru sedan den svenska ambassaden i Lima stängde 2001. I Lima finns ett svenskt honorärt generalkonsulat och fram till och med 2010 ett Sidakontor.

Ett antal politiska kontakter och högnivåbesök företogs under den senare halvan av 1990-talet, bl.a. näringsminister Sten Heckscher (1995), inrikesminister Jörgen Andersson (1998) och Invandrarverkets generaldirektör, Lena Häll-Eriksson (1998). En EU-observatörsgrupp i samband med presidentvalet 2001 leddes av Sveriges nuvarande ambassadör, dåvarande andre vice talman, Eva Zetterberg. I november 2002 besökte en svensk näringslivsdelegation Lima. I november 2007 genomfördes ett seminarium om trafficking i samarbete med peruanska myndigheter och tillresa svenska experter.
Utrikesminister Carl Bildt var i Lima i maj 2008 med en delegation från UD i samband med EU-Latinamerikatoppmötet. Under hösten 2009 etablerades en nordisk handelskammare i Lima med uppdrag att stödja svenskt näringsliv. I januari 2010 genomför exportrådet ett Peruinriktat seminarium i Stockholm och i slutet av februari i år planerar sju riksdagsledamöter besöka Peru.

Handeln mellan Sverige och Peru spelar en begränsad roll i de båda ländernas utrikeshandel. Svensk export till Peru har dock ökat under en treårsperiod från 2006 till 2008 och uppgick vid förra årsskiftet till 1260 MSEK. Under 2009 har utbytet av naturliga skäl mattats av i ljuset av den finansiella krisen och därför halverats vid jämförelse med rekordåret 2008. Särskilt viktig är inte oväntat försäljningen av maskiner för anläggningsarbeten och framförallt för gruvbrytning och relaterade verktyg. Till skillnad från en minskad export till Peru har en fortsatt ökning av import från landet under 2009 kunnat noteras. Under 2008 uppgick den svenska importen från Peru till 1219 MSEK och under första halvåret 2009 jämfört med föregående års siffror har importen ökat ytterligare främst av råmaterial såsom kopparmalm och livsmedel.

Ett femtontal svenska företag är verksamma i Peru. Bland dessa återfinns bl.a. Alfa Laval, ABB, Atlas Copco, Ericsson, Electrolux, Oriflame, Sandvik, Scania, Skanska, SKF, SSAB, Tetra Pak och Volvo Trucks.

Ett investeringsskyddsavtal trädde i kraft mellan Sverige och Peru den 1 augusti 1994. Skatteavtalet mellan länderna upphörde att gälla den 1 januari 2007. Förhandlingar har dock inletts mellan länderna om ett nytt skatteavtal.

Peru drabbades i augusti 2007 av en kraftig jordbävning. Flera områden drabbades hårt. Drygt 85 000 personer blev hemlösa och över 500 personer omkom. Sverige bidrog då med ett humanitärt stöd om cirka 15 MSEK. Sveriges regering beslöt samma år att i framtiden koncentrera det svenska utvecklingssamarbetet till ett färre antal länder. Peru avskrevs därmed som bilateralt samarbetsland och biståndet avvecklas gradvis för att upphöra 2010. Utvecklingssamarbetet har varit inriktat på demokrati- och MR-främjande. Stödet på ca 20-25 MSEK per år, kanaliserades både genom svenska enskilda organisationer som arbetar med och genom peruanska partnerorganisationer, samt genom bilateralt direktstöd och kontraktsfinansierat tekniskt samarbete.