Regeringen har försökt göra ekonomin konkurrenskraftig med hjälp av måttlig liberalisering. För att minska beroendet av jordbruket som främsta exportkälla satsar Uruguay på att utveckla andra näringar, till exempel turism, banktjänster och serviceindustri. Ett område man ägnat särskild uppmärksamhet är skogs- och pappersmassaindustrin. Välutbildad arbetskraft, juridisk stabilitet och skattelättnader för investerare används som försäljningsargument gentemot utländska investerare. Den statliga sektorn är dock fortfarande stor och hårt reglerad med statliga monopol inom bl.a. elproduktion, eldistribution, oljeimport och telekommunikationer. Det finns ett utbrett motstånd, bland folket och i den styrande koalitionen, mot privatiseringar och inskränkningar i socialförsäkringssystemet.
Under 2006 återbetalade Uruguay i förtid hela sitt lån på USD 2,7 miljarder till IMF. Trots att landet nu inte längre formellt sett är bundet av något åtagande med IMF har regeringen klargjort att man avser att fortsätta med en ekonomisk politik som ligger i linje med IMF:s rekommendationer. I december 2006 antogs en omfattande skattereform som kommer att träda i kraft under 2007-2009. Reformen innebär bl.a. att inkomst- och kapitalbeskattning införs och att systemen för bolagsskatt, sociala avgifter och moms förenklas. Målet är att reformen ska vara intäktsneutral. Reformer av tullmyndigheten, pensionsfonder för statligt anställda liksom att stärka centralbankens självständighet är andra åtgärder som har aviserats.
Utrikespolitiskt är relationerna med Brasilien, USA och Argentina de mest prioriterade. I december 2005 godkände parlamentet ett investeringsskyddsavtal med USA och i januari 2007 undertecknade länderna ytterligare ett handelsavtal för att underlätta för amerikanska investeringar i Uruguay (Trade and Investment Framework Agreement). De senaste två åren har relationerna till Argentina varit ansträngda av Argentinas försök att stoppa bygget av pappersmassefabriker på den uruguayska sidan av Uruguayfloden. Argentina hänvisar till miljöhänsyn, medan Uruguays regering och de berörda företagen (finska Botnia och spanska ENCE) understryker att fabrikerna kommer att använda den senaste tekniken för att undvika negativ miljöpåverkan. Under mer än ett år har en eller flera av de tre broförbindelserna mellan Argentina och Uruguay tidvis varit blockerade av argentinska miljöaktivister med negativa effekter framförallt för den uruguayanska turistnäringen som följd. Enligt Uruguays utrikesminister Reinaldo Gargano uppgår kostnaderna för krisen till ca 4 % av Uruguays BNP. De argentinska protesterna har lett till att spanska ENCE omlokaliserar sin fabrik. Projekten är de största utländska investeringar som gjorts i Uruguays historia och förväntas skapa 300 direkta och 3000 indirekta arbetstillfällen.
Under militärdiktaturen i Uruguay (1973-85) förekom omfattande MR-kränkningar. Under denna tid försvann drygt 200 uruguayare – varav ett fyrtiotal i Uruguay, cirka 170 i Argentina, sju i Chile och två i Paraguay. Det stora flertalet fall förblir olösta och utredningar försvåras av en amnestilag från 1986 som stadgar att de militärer och poliser som begick övergrepp under diktaturen inte kan ställas inför rätta. Enligt en ny lagtolkning omfattar inte lagen övergrepp som begåtts utomlands eller som begicks före 1973. I september 2006 åtalades därför sex fd militärer och två fd poliser för brott begångna i Argentina. Det är första gången militärer ställs inför rätta för brott begångna under diktaturen. I november 2006 ställdes även den forna diktatorn Juan María Bordaberry och den fd utrikesministern Juan Blanco inför rätta för kidnappning och mord på två vänsterpolitiker. Dessutom har Tabaré Vazquez understrukit vikten av att fortsätta utreda de drygt 200 försvunnas öden, bl.a. genom utgrävningar vid militärbaracker eftersom militära källor har angivit att försvunna har begravts där.