Efter det historiska valet i april 2008 lyckades en koalition av partier från ett vänster- till högerkanten för första gången besegra det korrumperade Coloradopartiet och därmed sätta stopp på partiets mer än 60 år vid makten. Förväntningarna på presidentvalets segrare, den fd. biskopen Fernando Lugo, har sedan dess varit massiva. Hans politiska agenda har emellertid ej konkretiserats i motsvarande utsträckning. Bland hans vallöften kan bland andra nämnas fattigdomsbekämpning, kamp mot den utbredda korruptionen samt en genomgripande strukturell reform av statsapparaten.
Lugos koalition, Alianza Patriótica para el Cambio (APC), åtnjuter ingen majoritet i någondera av kongressens kammare och har tvingats förhandla sina eventuella reformer med övriga partier såsom Coloradopartiet och Oviedos UNACE. Koalitionens breda ideologiska spännvidd har skapat slitningar och instabilitet vilket nyligen lett till att det största partiet, det liberala partiet PLRA lämnat koalitionen (men valt att sitta kvar i regeringen). Flera reformförslag har också blockerats av högsta domstolen, vars medlemmar i huvudsak tillsatts av Coloradopartiet.
Paraguays ekonomi växte 2003-07 i genomsnitt årligen cirka 5 procent, framför allt tack vare jordbrukets snabba återhämtning och modernisering samt de höga världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter. Tillväxten 2007 var 6,4 procent, men förväntas bli något lägre de närmaste åren. Den ekonomiska krisen har stoppat tillväxten och förhindrat planerna på mer långtgående sociala satsningar. De senaste åren har präglats av en medveten och relativt lyckosam strävan att förbättra statsfinanserna. Budgetöverskottet 2007 uppgick till ca 1 procent av BNP. Skatteuppbörden effektiviserades under Duarte Frutos, men skattebasen är ännu relativt begränsad, (och inkluderar ej den stora informella ekonomin), och som en konsekvens är även de offentliga investeringarna relativt få. Utöver en effektiviserad skatteuppbörd anses inga långtgående ekonomiska reformer ha genomförts de senaste åren. Flera försök till liberaliseringar och privatiseringar har hejdats av folkliga protester. Fristående bedömare anser att ekonomin skulle gynnas av exempelvis en uppluckring av de statliga monopolen på bränsleinförsel och cementproduktion något som den nuvarande regeringen diskuterat. Under Lugo har man dock lyckats genomdriva en liberalisering kring tillhandahållande av telefon- och Internettjänster. Ett förslag på skattereform som syftar på att utöka kontrollen och skattebasen har också presenterats. Landet erhöll vid årsskiftet GSP+, EU:s tullförmåner för hållbar utveckling och god samhällsstyrning.
Den populäraste reformen har otvivelaktligen varit den nationella hälsovårdsreformen vilken inneburit att sjukvård och medicin för akutsjukvård numera är helt avgiftsfri, något som särskilt gynnar den stora andel (över hälften av befolkningen) som lever i fattigdom eller extrem fattigdom.
Jordfrågan fortsätter vara en infekterad politisk fråga. De jordlösa bönderna inledde jordockupationer runt om i landet redan innan valet för att pressa regeringen i jordreformfrågan. En grupp som stundtals drabbats av dessa ockupationer har varit de många brasilianska landägarna i Paraguay, de sk. Brasiguayos, ibland med främlingsfientliga undertoner. De riktade ockupationerna mot de brasilianska landägarna har skapat stor debatt och samtidigt som dessa organiserat sig politiskt har den brasilianska regeringen visat missnöje mot behandlingen av sina landsmän.
Kampen mot den endemiska korruptionen har gett varierande resultat. Paraguay har länge ansetts vara ett av de mest drabbade länderna i Sydamerika vad gäller korruption och den nya regeringens satsning på att bekämpa korruptionen har mött omfattande motstånd från gynnade grupper, exempelvis inom polis och tullväsendet, vattenkraftverkskonsortierna samt andra statliga myndigheter. Massavskedanden av skenanställda tjänstemän som uppburit lön utan arbete har mötts av demonstrationer och juridiska processer.
Ett allvarligt säkerhetsproblem är den nuvarande frånvaron av gränsskydd, i synnerhet vid landets östra gräns mot Brasilien samt områdena kring Ciudad del Este. Den bristande gränskontrollen har bidragit till att Paraguay på ett par år blivit storexportör av Cannabis till sina grannländer (landet är nu världens tredje största producent av Cannabis).
Utrikespolitiskt prioriteras relationerna med Brasilien och Argentina, även om vissa motsättningar med grannländerna föreligger. De bilaterala avtalen gällande de hydroelektriska dammarna Itaipú (med Brasilien) och Yacyretá (med Argentina) anses vara ofördelaktiga för Paraguay. Denna omständighet intog en förgrundsposition i valkampanjen, inte minst på grund av Lugos krav på omförhandlingar av avtalen för vattenkraftverken i Itaipú och Yacyretá. Kontrakten för kraftverken, som samägs med Brasilien respektive Argentina, undertecknades under Stroessnertiden och tvingar Paraguay att sälja sitt energiöverskott till kraftiga underpriser till de båda samarbetsländerna. I juli 2009 lyckades den paraguayska regeringen driva igenom ett avtal med Brasilien som ökar Paraguays ersättning från Itaipú från 120 miljoner till 360 miljoner USD. Med omförhandlingen hoppas Lugo få loss kapital för att investera i den eftersatta infrastrukturen och sociala program för befolkningen. Paraguay vill nu på liknande sätt omförhandla avtalet med Argentina om Yacyretá-dammen.
Brasiliens inflytande anses vara långtgående i Paraguay på grund av omfattande investeringar och handel. USA har under senare år kommit att bli en allt viktigare samarbetspartner för Paraguay såväl ekonomiskt som politiskt/militärt. Förbindelserna med grannlandet Bolivia har mer eller mindre varit frysta sedan Chaco-kriget (1932-35) men har under regeringen Lugo förbättrats, till stor del genom det avtal om slutgiltig gränsdragning som undertecknades mellan Presidenterna Fernando Lugo och Evo Morales i april 2009.
Paraguay har inga diplomatiska förbindelser med Folkrepubliken Kina då landet som enda land i Sydamerika erkänner Taiwan (Paraguay får varje år ett ansenligt utvecklingsbistånd från Taiwan). Lugo sade i valkampanjen vara sig benägen att erkänna Kina och därmed bryta med Taiwan, något som sedermera tagits tillbaka.