Efter det historiska valet i april 2008 lyckades en koalition av partier från vänster- till högerkanten för första gången besegra Coloradopartiet och därmed sätta stopp för partiets mer än 60 år vid makten. Förväntningarna på presidentvalets segrare, den f.d. biskopen Fernando Lugo, har sedan dess varit massiva. Av hans vallöften kan bland andra nämnas fattigdomsbekämpning, kamp mot den utbredda korruptionen samt en genomgripande strukturell reform och modernisering av statsapparaten. Vallöftena har emellertid ej konkretiserats i någon större utsträckning. Lugos situation som statschef är i dagsläget ändå förhållandevis stabil. Regeringen kan dessutom peka på vissa viktiga framgångar, tex. införandet av fri hälsovård samt omförhandling av avtalen om vattenkraftverket Itaipú (se mer under internationella relationer).
Lugos koalition, Alianza Patriótica para el Cambio (APC), åtnjuter ingen majoritet i någondera av kongressens kammare och har tvingats förhandla fram reformer med övriga partier såsom Coloradopartiet och den fd. kuppmakaren Lino Oviedos högerpopulistiska UNACE. Koalitionens breda ideologiska spännvidd har skapat slitningar och instabilitet vilket lett till att det största partiet, det liberala PLRA, har lämnat koalitionen (men valt att sitta kvar i regeringen). Flera reformförslag har också blockerats av högsta domstolen, vars medlemmar i huvudsak har tillsatts av Coloradopartiet. Landets största nationella dagstidningen ABC driver vad många betraktar som en kampanj riktad mot presidenten och regeringskoalitionen med mer eller mindre välgrundade artiklar mot regeringen. Presidenten har således få möjligheter att driva igenom sin politik vilket ytterligare förstärks av att parlamentet motarbetar regeringen och presidenten genom att stoppa de flesta mera omfattande reformförslagen. Ett exempel på denna obstruerande politik är att utvecklingsbistånd och förmånliga lån, däribland från den Europeiska Unionen, blockerats i parlamentet. (Enligt paraguaysk lag måste allt bistånd och utländska lån godkännas av kongressen).
Den 7:e november 2010 hölls lokala val där Coloradopartiet nådde stora framgångar, något som ytterligare stärkte partiets ställning i kongressen samt ökade dess utsikter att vinna det nationella valet 2013. I mars genomfördes internvalen i partiet där Horacio Cartes valdes som kandidat. Affärsmannen Cartes, vars förmögenhet sägs ha byggts upp med tvivelaktiga affärer, bland annat cigarrettsmuggling till grannländerna Brasilien och Argentina, stod för en betydande del av finansieringen av Coloradopartiets kampanj inför de lokala valen i november förra året. Då den paraguayska konstitutionen inte tillåter Lugo att ställa upp för omval, och då det som återstår av hans koalition i nuläget saknar en stark kandidat, pekar mycket mot ett maktskifte år 2013. Mot Coloradopartiets kandidat Cartes förväntas en allians formas mellan PLRA, mittenpartiet Partido Patria Querida (PPQ) samt ytterligare mindre partier. Dagens vågmästarparti, det högerradikala UNACE, kan också komma att spela en viktig roll efter valen, likaså eventuella Coloradodissidenter.
Sedan 2009 har krav från delar av oppositionen om att ställa Lugo inför riksrätt (något som möjliggörs av den paraguayska konstitutionen som tillåter detta för det vagt formulerade ”felaktigt styre”) varit frekventa. Det är i nuläget dock mer troligt att man från Coloradopartiets sida kommer att verka för att Lugo behåller makten mandatperioden ut. Detta då man befarar att ett överlämnade av makten till Lugos ersättare, vicepresident Federico Franco (från liberala PLRA), skulle öka dennes chanser att vinna valet 2013.
Jordfrågan är sedan flera år tillbaka en infekterad politisk fråga i Paraguay. Landet har kanske världens högsta koncentration av jordägande med ett fåtal procent av befolkningen som äger huvuddelen av den bördiga jorden i landet. Flera storgodsägare kontrollerar stora arealer jord som formellt sett tillhör staten. Under diktatorn Stroessner delades statlig jord illegalt ut till politiskt närstående vilken sedan sålts vidare. Inget fungerande nationellt landregister finns och flera regeringar har utan framgång försökt upprätta ett sådant, ett arbete där också EU bidragit med bistånd. Jordlösa bönders ockupationer av mark tillhörande framförallt brasilianskättade storgodsägare, sk. brasiguayos, har skapat en bitvis hätsk debatt och en konflikt med Brasilien. Genomdrivandet av en jordreform var ett av Lugos vallöften. Då det finns intima kopplingar mellan betydande delar av den paraguayanska kongressen och den jordägande eliten förefaller utsikterna för en framgångsrik jordreform dock marginella.
Kampen mot den kraftigt utbredda korruptionen har gett varierande resultat. Paraguay har länge ansetts vara ett av de mest drabbade länderna i Sydamerika. Regeringens satsning på att bekämpa korruptionen har mött omfattande motstånd från gynnade grupper, exempelvis inom polis- och tullväsendet, vattenkraftkonsortierna samt inom statliga myndigheter. Massavskedanden av skenanställda tjänstemän, många med kopplingar till Coloradopartiet, vilka uppburit lön utan arbete har mötts av demonstrationer och juridiska processer. Regeringen har exempelvis utan framgång försökt att stoppa systemet med statliga vallistekontrollanter, vilka uppgår till flera tusen och vilka används som kampanjarbetare, framförallt av Coloradopartiet och UNACE.
Ett allvarligt säkerhetsproblem är frånvaron av gränskontroller, i synnerhet vid landets östra gräns mot Brasilien samt områdena kring Ciudad del Este. Den bristande gränskontrollen har bidragit till att Paraguay på ett par år blivit storexportör av cannabis till sina grannländer (landet anses vara en av världens största producenter) samt transitland för andra droger, främst kokain. Ett annat aktuellt säkerhetsproblem är kidnappningar. Regeringen arbetar intensivt för att minska de kidnappningar som görs av kriminella samt av det dussintal medlemmar som utgör gerillagruppen EPP, Ejército del Pueblo Paraguayo (paraguyanska folkets armé). I oktober genomförde EPP ännu en attack mot en polisstation i Capitán Gimenez nära Concepción som tog två polismäns liv.
Paraguays ekonomi växte 2003-08 i genomsnitt årligen med minst fem procent, framför allt tack vare jordbrukets snabba återhämtning och modernisering samt de höga världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter. Siffrorna för 2010 visar en tillväxt på 14,5 procent, vilket var de högsta tillväxtsiffrorna i Latinamerika det året. Samtidigt har inflationen de senaste åren fluktuerat men ligger i ett regionalt perspektiv på en låg nivå.
De senaste åren har präglats av en medveten och relativt lyckosam strävan att förbättra statsfinanserna. Skatteuppbörden effektiviserades under förre presidenten Duarte Frutos, men skattebasen är ännu relativt begränsad (och inkluderar ej den stora informella ekonomin) och som en konsekvens är även de offentliga investeringarna relativt få.
I november förra året gav kongressen sitt stöd för regeringens förslag om införandet av en inkomstskatt – något som skulle kunna bidra till en viss minskning av de ekonomiska ojämlikheterna i det paraguyanska samhället. Senare samma månad röstade dock Coloradomajoriteten igenom en motion om att inte låta lagändringen träda i kraft förrän den första januari 2013. Oppositionens blockad i kongressen mot införandet av inkomstskatten har bland annat väckt missnöje bland flera internationella biståndsgivare som menar att landets elit bör ta ett större ekonomiskt ansvar för landets utveckling. Paraguay är i ett sydamerikanskt perspektiv en stor mottagare av internationellt utvecklingssamarbete. Flera biståndsgivare menar att inkomstskattereformen är en förutsättning för upprätthållandet av ett långsiktigt utvecklingssamarbete.
Utöver projektet att effektivisera skattesystemet har inga långtgående ekonomiska reformer genomförts de senaste åren. Fristående bedömare anser att ekonomin skulle gynnas av exempelvis en uppluckring av de statliga monopolen på bränsleinförsel och cementproduktion, något som den nuvarande regeringen diskuterat. Inom telesektorn har en sådan process nyligen genomförts.
2010 upplevde landet ett starkt ekonomiskt uppsving vilket ledde till en ökning av skatteinkomsterna med 22 procent under perioden januari-september. Denna ökning av skatteinkomsterna kommer emellertid inte att leda till ökade offentliga utgifter. Snarare förväntas regeringen fortsätta att föra en relativt återhållsam ekonomisk politik i syfte att uppnå ökad stabilitet. Även om den ekonomiska återhämtningen inte sker i samma tempo som under tidigare delen av 2010, förväntas den paraguayanska ekonomin också under 2011 stå för den snabbaste tillväxten i regionen.
Paraguays centralbank (BCP) uppskattade att landets BNP steg med 14,5procent år 2010, vilket representerar den högsta siffran sedan mätningarna inleddes år 1950. Banken spårar den ekonomiska återhämtningen bland annat till en exceptionell ökning i produktionen av landets viktigaste grödor kombinerat med mycket fördelaktiga klimatförhållanden under säsongen 2009/2010 samt vid den tidpunkten en allmän återhämtning i den internationella handeln.
För perioden 2011-2012 räknar man med en BNP-ökning på 4.5procent som en följd av makroekonomisk stabilitet och en fortsatt expansiv jordbrukssektor. Under 2010 nådde den sojadominerade skörden rekordsiffror vilket inverkade positivt på den totala ökningen av landets export.
Under senare delen av 2010 började Paraguays allmänna ekonomiska återhämtning också få effekter på landets konsumentprisnivåer. Inflationen beräknades till 7.2 procent kring årsskiftet 2010/2011, enligt BCP, vilket är högre än de 5 procent(±2.5procent) som utgjorde centralbankens inflationsmål för 2010, ett mål som kommer att gälla även under 2011. Fristående bedömare har prognostiserat en viss avmattning i inflationen under 2011 som en följd av minskad privat efterfrågan och viss nedskrivning av valutan. Siffran beräknas dock ligga kvar över det uppsatta inflationsmålet.
I november 2010 upptäcktes vad som kan vara världens största titaniumfyndighet i östra Paraguay. Upptäckten förväntas få betydande konsekvenser för landets ekonomiska utveckling och göra Paraguay till en världsledande exportör.
I slutet av september stoppade Paraguay all sin export av animaliska produkter efter att utbrott av mul- och klövsjuka påträffats i Sargento Loma i provinsen San Pedro Sula. Utbrottet är ett hårt slag mot Paraguay som de senaste åren etablerat sig som en av världens största köttexportörer. Förra året exporterade landet nötkött för 1.05 miljarder USD och är därmed större än den traditionellt viktiga köttexportören Argentina. Landets största marknader Ryssland, Chile och EU är därmed tills vidare helt stängda vilket innebär ett bortfall på åtminstone 70 procent. Tusentals personer inom köttnäringen har varslats och fler beräknas förlora sina arbeten de närmaste månaderna.
Utrikespolitiskt prioriteras relationerna med Brasilien och Argentina, även om vissa motsättningar med de båda grannländerna föreligger. De bilaterala avtalen gällande de hydroelektriska dammarna Itaipú (med Brasilien) och Yacyretá (med Argentina) har ansetts vara ofördelaktiga för Paraguay. Kontrakten för kraftverken, som samägs med Brasilien respektive Argentina, undertecknades under Stroessnertiden och tvingar Paraguay att sälja sitt energiöverskott till kraftiga underpriser till de båda samarbetsländerna. I juli 2009 lyckades den paraguayska regeringen driva igenom ett avtal med Brasilien vilket ökar Paraguays ersättning från Itaipú. Med omförhandlingen hoppas Lugo få loss kapital för att investera i den eftersatta infrastrukturen och i sociala program för befolkningen. Avtalet med Brasilien har blivit Lugo-regeringens viktigaste framgång. Paraguay hoppas på liknande omförhandling av avtalet med Argentina om Yacyretá-dammen.
I februari 2011 tecknade landet ett avtal om energiexport med Uruguay som saknar egen större energiproduktion. Avtalet som i sig skulle kunna vara ett symboliskt steg mot en gemensam elmarknad har mött stort motstånd från argentinskt håll som idag är den stora el-exportören till Uruguay till ett pris som är fyra gånger högre än Paraguays (300USD per MW/h mot Paraguays 70 USD per MW/h). Argentina har hittills krävt Paraguay på höga nätavgifter för användandet av de argentinska kraftledningarna till Uruguay, och på en nivå som skulle göra den paraguayska exporten olönsam.
Förbindelserna med grannlandet Bolivia har mer eller mindre varit frysta sedan Chaco-kriget (1932-35) men har under regeringen Lugo förbättrats nämnvärt, till stor del genom det avtal om slutgiltig gränsdragning som undertecknades mellan presidenterna Fernando Lugo och Evo Morales i april 2009. I januari 2011 beslöt Paraguay att tillerkänna den bolivianske ex-guvernören Mario Cossío flyktingstatus då denne ansågs utsättas för politisk förföljelse i sitt land. Fallet Cossío har gett upphov till vissa spänningar i de diplomatiska relationerna mellan Paraguay och Bolivia.
Den senaste tiden har allt intensivare diskussioner förts inom Mercosur angående ett fullvärdigt venezolanskt medlemskap i tullunionen. Paraguay är det enda av de fyra medlemsländerna som än så länge inte har gett sitt godkännande. President Lugo har sökt stöd för att få en majoritet i kongressen att godkänna Venezuelas inträde i organisationen men regeringen har ännu ej lyckats mobilisera det stöd som krävs för att få igenom ett godkännande.
Relationen till Argentina har under 2011 utsatts för vissa påfrestningar då en argentinsk fackförening i början av året införde en blockad mot de paraguayska hamntransporterna. Blockaden fick en negativ inverkan på den paraguayska utrikeshandeln vilken är mycket beroende av de sydamerikanska floderna Parana och Paraguay som skär genom det argentinska territoriet in mot kontinenten. Efter att president Lugo hotat med att utebli från Mercosurs toppmöte i december förra året upphävdes slutligen blockaden (även om den återupptagits vissa dagar sedan dess). Blockad av paraguayska jordbruksprodukter, framförallt av bomullstransporter, har också förekommit landvägen.
Paraguay har inga diplomatiska förbindelser med Folkrepubliken Kina då landet som enda land i Sydamerika erkänner Taiwan (Paraguay erhåller varje år ett ansenligt utvecklingsbistånd från Taiwan).