Om Venezuela

Basfakta

Historisk översikt

Innan kolonialtiden beboddes Venezuela av karibiska urfolk som ägnade sig åt fiske och jordbruk. Landet koloniserades 1498 av spanjorerna och den första permanenta spanska bosättningen på den sydamerikanska kontinenten upprättades här. Befolkningen såväl som naturresurserna exploaterades vilket reducerade urfolken och slavar från Afrika började importeras. Idag har Venezuela en liten andel urfolk; cirka 1 procent av 28 miljoner invånare. Omkring 10 procent av befolkningen är afrovenezolaner.

Landet förblev en spansk koloni fram till självständighetsförklaringen 1811. Åtta år senare, 1819, kom Venezuela tillsammans med Colombia, Ecuador och Panama att bilda Gran Colombia. Nuvarande Venezuela uppstod efter att Gran Colombia föll samman 1830. Tiden därefter präglades av politisk instabilitet, militärt auktoritärt styre och politisk kamp.

Politisk översikt

Valet av Hugo Chávez till president 1998 förändrade det politiska landskapet i Venezuela. De traditionella partierna och de starka intressegrupperna såsom kyrkan och militären fick stå tillbaka när de breda folklagrens vilja gavs ett större genomslag i politiken. Trots motgångar den senaste tiden håller president Chávez idén om ett socialistiskt Venezuela vid liv. Problemen som stora delar av befolkningen upplever i sin vardag har dock bromsat upp revolutionen avsevärt och för president Chávez återstår endast ett begränsat antal handlingsalternativ för att driva förändringarna vidare. Lagen ”Ley Habitante” som fram till den 31 augusti 2008 gjorde det möjligt för presidenten att regera via dekret har använts flitigt. Genom dekreten har Chávez genomfört många av de ekonomiska och politiska reformer som han inte lyckats övertyga befolkningen om att rösta fram i folkomröstningar. Till några av de viktigaste förändringarna hör statens ökade kontroll över ekonomin samt  legaliseringen av en regeringsmilis. I november 2008 hålls lokal- och regionalval i landet och utgången för president Chávez är osäker på grund av ett ökat missnöje från befolkningens sida, som först och främst har att göra med problemen i vardagen såsom brist på matvaror och ökad kriminalitet.

Venezuelas relationer med USA är frostiga och bottnar i betydande ideologiska skillnader som förstärkts av Chávez återkommande agitation mot vad som beskrivs som amerikansk imperialism. Relationen de båda länderna emellan har ytterligare försämrats på grund av den diplomatiska kris som under 2008 uppstod mellan USA å ena sidan, och Bolivia och Venezuela å andra sidan. Krisen uppstod då Bolivias president Evo Morales efter ökade spänningar i landet valde att utvisa den amerikanska ambassadören, varpå Hugo Chávez valde att göra detsamma med den amerikanska representationen i Venezuela. Trots problemen och en önskan om att minska beroendet av den amerikanska marknaden existerar ett ömsesidigt beroende mellan USA och Venezuela – Venezuela exporterade under 2007 drygt 60 procent av sin olja till USA vilket utgör cirka 11 procent av USA:s totala oljeimport.

Ideologiska skillnader mellan Chávez och Colombias president Uribe har skapat spänningar länderna emellan. Venezuela och Colombia är dock viktiga handelspartners och den bilaterala relationen har nyligen förbättrats efter möte mellan de båda utrikesministrarna.
Utrikespolitiskt söker Venezuela främja ett multipolärt system som motvikt till USA:s geopolitiska och ekonomiska inflytande. Venezuela har sedan tidigare mycket goda relationer med Kuba och har på senare tid även fördjupat relationerna med Kina. De båda regeringarna har utökat sitt samarbete genom ökad oljeexport från Venezuela till Kina, samt genom kinesiska investeringar i den venezolanska telekommunikationsindustrin. Även Ryssland har på senare tid blivit en viktig allierad för landet. Samarbetet de båda länderna emellan består delvis av gemensamma investeringar i utvinningen av olja och gas i Venezuela, samt av ett omfångsrikt lån på en miljard dollar till Venezuela som ska göra det möjligt för landet att införskaffa rysk militärutrustning. Utöver detta har samtal om rysk assistans för att utveckla kärnenergi i Venezuela förts.

Mänskliga rättigheter

Samtliga centrala konventioner om mänskliga rättigheter har ratificerats och enligt den venezolanska konstitutionen äger dessa företräde framför nationell lag. Dock förekommer ett utbrett polisvåld samt trakasserier av MR-grupper och journalister i landet. I september utvisades människorättsorganisationen Human Rights Watchs regionchef i samband med att organisationen publicerade en regeringskritisk rapport om de mänskliga rättigheterna i Venezuela.

Under senare tid har kritik riktats mot inskränkningar av tryck- och yttrandefriheten och mot att statligt kontrollerade medier favoriseras framför privata medier. Enskilda organisationer menar att den nya lagstiftningen skapat ett klimat av självcensur och uttrycker oro över att den fria, kritiska rapporteringen om tillståndet i Venezuela har minskat.

Den venezolanska regeringen har gjort det problematiskt för arbetarna i landet att ansluta sig till oppositionella fackföreningar, istället favoriseras de fackföreningar som stöder regeringen.

Ineffektiviteten i rättsystemet, den utbredda korruptionen samt bristen på självständighet hos rättsinstitutionerna är faktorer som bidrar till den utbredda straffriheten i landet. Tortyr förekommer, och det finns uppgifter om utomrättsliga avrättningar. Godtyckliga frihetsberövanden förekommer. Överbeläggning i fängelserna råder och utbrett våld försämrar förhållandena som redan är mycket undermåliga.

Ekonomi och handel

Under 2004-2006 återhämtade sig den venezolanska ekonomin efter år av låg tillväxt.  Landet tillhörde under denna tidsperiod en av världens snabbast växande ekonomier, mycket tack vare de höga oljepriserna och de inkomster det innebar för staten. Under 2007 och 2008 har dock den ekonomiska tillväxten avtagit samtidigt som inflationen, som sköt i höjden under 2008 och nådde 33,7 procent i juli, redan börjat ha en negativ inverkan på köpkraften i landet. En nationalistisk, populistisk och alltmer planekonomisk politik har lett till snedvridningar och brister när politisk hänsyn tas på bekostnad av ekonomisk rationalitet. Priskontroller som gjort att kostnaderna överstiger intäkterna och politisk osäkerhet för producenter har lett till sänkt eller utebliven produktion inom många företag.

Utöver detta hör till de allvarligaste ekonomiska problemen bristen på investeringar, omfattande behov av importerade varor, en stor informell sektor, korruption samt ineffektiv byråkrati. De höga importnivåerna står i övrigt i kontrast till regeringens ambition att skapa en ”endogen ekonomi” där inhemsk produktion prioriteras. De betydande oljeintäkterna till trots förfaller infrastrukturen i landet, vilket beror på att tidigare regeringar såväl som regeringen Chávez inte prioriterat investeringar på området.

Tidigare under året bestämdes att Banco de Venezuela, som tidigare ägdes av spanska Santander, ska köpas och nationaliseras av den venezolanska staten. Detta utgör ytterligare en riskfaktor när det gäller privata investeringar, som redan är mycket få till antalet på grund av den sittande regeringens radikalisering av ekonomin under de senaste åren. Regeringen har sedan tidigare förstatligat företag inom flertalet för ekonomin avgörande sektorer såsom olje-, telekommunikations-, el-, stål-, samt cementindustrin.

Oljepriserna har sjunkit samtidigt som Venezuela importerar mer än någonsin och ökar de offentliga utgifterna. Detta har gjort det svårt för regeringen att finansiera sina utgifter som är så starkt beroende av inkomsten från oljeindustrin.

Bilaterala förbindelser med Sverige

Sveriges export till Venezuela har ökat markant under senare år och uppgick 2007 till 1,2 miljarder SEK, en ökning med 37 procent från året innan. Importen höll sig under 2007 på ungefär samma nivå som året innan och uppgick till 2,7 miljarder SEK. Ett 20-tal svenska företag har dotterbolag eller representeras av inhemska företag i Venezuela. Bland dem märks bland annat Ericsson, Sony Ericsson, ABB, Atlas Copco, Alfa Laval, Electrolux och Scania.

Ett ökat svenskt intresse för Venezuela som turistland har kunnat skönjas de senaste åren – tusentals nordbor, varav majoriteten är svenska turister, har under de senaste åren besökt den karibiska semesterorten Isla Margarita. Sverige har ett honorärt generalkonsulat i Caracas samt ett honorärkonsultat i Porlamar, Isla Margarita.