Om Panama

Basfakta

Historisk översikt
Panamas strategiska placering i Latinamerika har i stor utsträckning påverkat landets historia. Innan Spanien erövrade landet 1501 befolkades området av ett sextiotal indianfolk som livnärde sig på jordbruk. Den spanska kolonisationen drabbade urfolken hårt och de förslavades, flydde, dödades eller dog av europeiska sjukdomar. Brist på arbetskraft uppstod och afrikanska slavar fördes in i landet. Panama blev ett centrum för slavhandel i Latinamerika. Landet förklarade sig självständigt från kolonialmakten 1821, och blev en del av Gran Colombia tillsammans med Colombia, Venezuela och Ecuador. Panama lämnade Colombia 1903 och blev ett amerikanskt protektorat. USA gavs kontroll över den landremsa där Panamakanalen skulle byggas vilken stod klar 1914.

Under 1900-talets första årtionden styrdes landet i praktiken av en liten politisk och ekonomisk elit. Landets starka militärmakt utmanade dock denna elit och 1968 genomfördes den statskupp som var början till militärdiktaturen under Omar Torrijos. Genom det så kallade Torrijos-Carterfördraget med USA som undertecknades 1977 återfick Panama kontroll över kanalen från den 31 december 1999.

Torrijos död, 1981, ledde till en maktkamp ur vilken Manuel Noriega gick segrande två år senare. Han styrde Panama fram till USA:s militära invasion av landet 1989. Noriega dömdes senare till fängelse i USA för penningtvätt. I januari 2010 beslutade USA:s högsta domstol att han på begäran skulle utlämnas till Frankrike där han nu sitter fängslad.

Politisk översikt
Efter den amerikanska invasionen överlämnades makten till civilt styre. Korruption, svårigheter för svagare grupper som urfolk och fattiga att komma till tals, och en fortsatt dominans av den ekonomiska och politiska eliten gör dock att den demokratiska utvecklingen går långsamt. Fram till 2009 var valen en affär mellan den störtade Noriegas parti, Revolutionära demokratiska partiet (PRD) och Arnulfopartiet (PA). Presidentvalet 2009 vanns dock av Ricardo Martinelli Berrocal, en förmögen affärsman som inte tillhörde något av de dominerande partierna. Han kritiserade den sittande regeringen för att inte ha gjort tillräckligt för de fattiga vilket vann stort gehör. Sedan sitt tillträde i juli 2009 har han genomfört program med subventioner till fattiga och äldre samt generella skattesänkningar. Presidenten har också tagit i med hårdhandskarna mot den fackliga rörelsen och anklagas av oppositionen för att inte respektera de nödvändiga politiska och sociala processerna i landet. Han framställs som en företagsledare som har bråttom att nå resultat och som inte har tid att vänta på att nödvändiga politiska och sociala processer ska få ha sin gång. Ett klart fokus på att skapa förmånliga villkor för investeringar och handel kombineras med sociala reformer med inslag av välgörenhet.

Utrikespolitiskt är USA landets viktigaste allierade och största handelspartner. USA är också delaktigt i att bekämpa narkotikasmuggling och penningtvätt, två stora problemområden för Panama.

Enligt Torrijos-Carterfördraget har USA fortfarande rätt att ingripa om Panamakanalens neutralitet hotas. De två länderna undertecknade också 2006 ett bilateralt frihandelsavtal. Den amerikanska kongressen har dock ännu ej ratificerat avtalet.

Relationerna till grannländer och regionen i övrigt är goda. Dock har relationerna till Colombia tidvis varit ansträngda på grund av den interna väpnade konflikten som pågår i Colombia och som inneburit en flyktingström till Panama. Sedan 1990 saknar Panama försvarsmakt men samarbetar med Colombia i kampen mot narkotikasmuggling över den gemensamma gränsen.

Mänskliga rättigheter
Panama har ratificerat samtliga centrala konventioner angående de mänskliga rättigheterna. Dock har behandlingen av colombianska flyktingar kritiserats, liksom situationen i landets fängelser. Många frihetsberövade sitter långa perioder, ibland flera år, utan att få sin sak prövad i domstol. Vidare genomsyras Panamas rättsystem av korruption och utsätts för politisk påverkan. Den bristande rättssäkerheten anses vara ett av landets största människorättsproblem.

Urfolken upplever omfattande diskrimination i samhället och såväl strukturella som kulturella orsaker bidrar till att dessa grupper känner sig marginaliserade. Särskilt när det gäller utbildning på det egna språket och respekt för kulturella sedvanor inom medicin och annat gör regeringen för lite enligt företrädare för urfolken. Tillgång till offentliga tjänster, rättshjälp mm. är andra problem som förs fram.

Under protester, i juli 2010, mot den föreslagna lagstiftning som försvagar fackförbundens rättigheter använde polisen övervåld och oroligheterna resulterade i minst två döda och många skadade. Reaktionen från säkerhetsstyrkorna anses ha varit ett övertramp till följd av att regeringen inte har tillräcklig kontakt och dialog med företrädare för olika grupper i samhället. 

Ekonomi och handel
Landets ekonomi är baserad på tjänster främst inom tre sektorer: transport, byggnation och bank. Tjänstesektorn genererar 75 procent av landets BNP. Under 2000-talet har landet haft en stark ekonomisk tillväxt, klarat sig förhållandevis bra genom den finansiella krisen i världen och tillhör idag de snabbast växande ekonomierna i Latinamerika. Ekonomiska bedömare menar också att förutsättningarna för investeringar och ekonomisk utveckling är goda, men att korruptionen utgör en broms.

Panamas främsta inkomstkälla är kanalen som står för 20 procent av BNP, 40 procent av exporten och drygt 30 procent av skatteintäkterna. Landet siktar på att bygga ut kanalen till dess hundraårsjubileum 2014 och fördubbla trafiken till 2025. Utbyggnaden av kanalen förväntas påverka Panamas ekonomiska situation positivt. Dels väntas ökad trafik genom kanalen och dels förutspås många arbetstillfällen skapas under utbyggnaden. Andra viktiga inkomstkällor är frihandelszonen Colón, den näst största i världen, och den finansiella sektorn. Även turismen har utvecklats betydligt på senare år.

Trots traditionellt goda relationer med Taiwan har Panama alltmer prioriterat kontakterna med Kina. Den ökande handeln, och Kinas beroende av kanalen för transporter, har gjort att de tidigare politiskt färgade relationerna idag blivit mer pragmatiska och handelsinriktade.

Tidigare har Panama haft rykte om sig att vara ett skatteparadis där pengar från narkotikahandel tvättas rena. Detta rykte har förbättras, bland annat genom att banklagstiftningen har skärpts. Dock fortsatte landet kritiseras för att man möjliggjorde både skatteflykt och penningtvätt och 2009 togs Panama upp på en ”grå lista” över länder som inte fullt ut uppnått utställda löften. Enligt företrädare för den Panamanska regeringen vidtas nu ett flertal åtgärder som syftar till ett snart erkännande som ett land som på allvar bekämpar penningtvätt.

Bilaterala förbindelser med Sverige
Flera svenska företag har kontor i Panama och andra är representerade genom dotterbolag. Sedan 2008 finns ett bilateralt investeringsskyddsavtal mellan Sverige och Panama, vilket ger svenska investeringar i landet ett ökad juridiskt skydd. Sverige har ett honorärt generalkonsulat i Panama City.

Den svenska handeln med Panama har ökat under senare år. Dock resulterade krisåret 2009 i en minskning av den svenska exporten till Panama medan den svenska importen av panamanska varor fortsatte att öka.  Sverige var   mottagare av  5,4 procent av Panamas totala export under 2009.

Den svenska exporten till Panama består mestadels av telekomutrustning och läkemedel och uppgick under 2009 till 461 miljoner SEK. Den svenska importen uppgick 2009 till 303 miljoner kronor och utgörs till största delen av frukt.

STRÖMBERG