Om Ecuador

Basfakta

Historisk översikt

Det område som idag utgör Ecuador tros ha befolkats för tiotusen år sedan, först av jägarsamhällen och senare av bofasta jordbrukssamhällen. Territoriet blev en del av Inkaimperiet under 1470-talet och utgjorde en viktig del i den norra delen av riket. Spanska erövrare tog kontroll över området på 1530-talet, och Ecuador införlivades med det spanska kolonialväldet 1544. Sjukdomar och slavarbete på storgods och i gruvor reducerade urfolken och slavar började skeppas in från Afrika. Uppgifterna om hur stor del av landets befolkning som idag utgörs av urfolk varierar starkt. I folkräkningen 2001 sade knappt 7 procent att de var indianer, medan indianorganisationerna menar att upp till 45 procent av befolkningen är urfolk. En vanligt förekommande statistisk uppgift är runt 25 procent. Drygt 3 procent är afroecuadorianer. Urfolken erhöll inte rösträtt förrän 1978.

Ecuador förblev en spansk koloni fram till självständighetsdeklarationen 1809, då landet tillsammans med Colombia, Panama och Venezuela bildade konfederationen Gran Colombia. Nuvarande Ecuador uppstod efter att Gran Colombia föll samman 1830. Tiden därefter har karaktäriserats av politisk instabilitet, ekonomiska kriser och maktkamper mellan liberala handelsmän i kuststaden Guayaquil och konservativa jordägare i bergstrakterna kring Quito. Militärregimer har haft makten under delar av 60- och 70-talen.

Politisk översikt

Det politiska systemet i Ecuador har länge förknippats med svaga regeringar och ett splittrat parlament. Under den senaste 10-års perioden har tre presidenter tvingats avgå på grund av folkliga protester. Den sittande presidenten, Rafael Correa, tillträdde i januari 2007 och i valet i april 2009 valdes han om för ytterligare fyra år, vilket innebär att Correa utgör ett ovanligt exempel på stabilitet. Under sin tid vid makten har Correa ändrat riktning på den ecuadorianska politiken med en mer vänsterinriktad agenda, mot det han kallar för ”21:a århundradets socialism”. En ny konstitution antogs genom en folkomröstning i september 2008. Den nya författningen ger mer makt till presidenten, staten får ökad kontroll över viktiga industrier, och den ska enligt Correa garantera en rättvisare resursfördelning i samhället. Efter vallöften om sociala reformer har regeringen satsat oljeinkomster för att få bukt med fattigdomen i landet, samt för att förbättra vård, skola och infrastruktur.

Glöden i Correas ”medborgarrevolution” har dock falnat. Tecken på splittring i regeringspartiet ”Alianza PAIS” (AP) kan skönjas och det råder delade meningar om hur den nya konstitutionen ska omsättas i praktiken. I januari 2010 avgick utrikesminister Fander Falconí, delvis i protest mot den förda politiken. I mars 2010 meddelade Correa att samtliga statsråd i regeringen måste avgå, i ett försökt att trappa upp revolutionen.

Correas popularitet har fallit från ca 80 procent i början av 2007, till 40 procent under hösten 2009, för att under våren 2010 öka något igen. Ekonomiska problem, elransoneringar på grund av torka och en alltmer påtaglig radikalisering av politiken har fått kritiska röster att höjas runtom i samhället. Medelklassens missnöje har ökat, studentprotester har genomförts och sociala rörelser som tidigare stött regeringen går nu öppet ut i konfrontation. Bland annat kritiseras regeringsalliansens avsikt att skapa ”kommittéer till revolutionens försvar”. Kommittéerna ska bestå i en bred organisering av civilbefolkningen och liknar de system som finns på Kuba och i Venezuela. Dess främsta uppgift är att skydda en ”fördjupning av revolutionen”, men kritiker menar dock att de är ett uttryck för obefogad paranoia samt att de på sikt kan leda till ett kontrollsamhälle.

Ytterligare ett omdiskuterat ämne är Yasuní ITT-projektet. Förslaget innebär att Ecuador inte ska utvinna olja i nationalparken Yasuní i Amazonas om det internationella samfundet hjälper till och betalar delar av de inkomster som landet annars skulle ha fått från oljeutvinningen. Det är nu osäkert vad som kommer att hända med projektet. Förberedelser för att utvinna oljan pågår, som påtryckningsmedel på omvärlden, samtidigt som en ny grupp fått ansvar att driva projektet framåt efter utrikesminister Falconís avgång i januari.

Correas regim har också skakats av korruptionsskandaler, och enligt Transparency International upplever ecuadorianerna själva utbredd korruption och listar landet som ett av de mest korrupta i Latinamerika.

Relationen till grannlandet Colombia är komplicerad då den colombianska interna väpnade konflikten spillt över på den ecuadorianska sidan av gränsen. I december 2009 återupprättade länderna sina diplomatiska relationer efter 18 månader, efter att colombiansk militär i mars 2008 bombat ett gerillaläger på ecuadoriansk mark. Ecuador motsätter sig också Colombias USA-stödda kemiska bekämpning av kokaodlingar i gränsområdet som man menar är skadlig för såväl människor som miljö.

Utrikespolitiskt har Ecuadors tidigare fokus på Nordamerika skiftat till mer pluralistiska relationer med främst andra latinamerikanska stater. Bland annat har relationerna till Venezuela stärkts under Correas ledning. I juni 2009 blev Ecuador officiellt medlem i ”Alianza Bolivariana para las Américas” (ALBA), det vänsterpräglade samarbetsavtal mellan Latinamerikanska länder som Venezuelas president Hugo Chávez startade 2004 med Kuba, och där också länder som Bolivia och Nicaragua är medlemmar.

Mänskliga rättigheter

Ecuador har utan reservationer ratificerat samtliga centrala konventioner för mänskliga rättigheter och en nationell handlingsplan har tagits fram i enlighet med FN-rekommendationer. Dock förekommer kränkningar av mänskliga rättigheter inom flera områden samt trakasserier och hot mot MR-grupper.

Situationen för press- och yttrandefriheten i Ecuador har försämrats och flera internationella MR-organisationer har uttryckt sin oro för utvecklingen i landet. Medierna drivs till självcensur och president Correa har flera gånger kommit på kant med landets journalister och kallat journalistkåren för korrupt och skamlös. Ett kritiserat lagförslag om en ”kommunikationslag” har anklagats för att vilja reglera landets medier och på så sätt tysta regeringskritiker. I februari 2010 lades lagförslaget på is efter att regeringspartiets medlemmar i parlamentet inte kunnat enas i frågan.

De senaste årens politiska och ekonomiska kriser har trappat upp våldet i landet. Övervåld från polis och militär, godtyckliga frihetsberövanden, oskäliga tidsramar för väntan på rättegång samt tortyr förekommer. Utbredd straffrihet råder. Situationen i de ecuadorianska fängelserna är allvarlig, där kraftig överbeläggning i kombination med bristfälliga resurser bidrar till utbrett våld och undermåliga sanitära förhållanden. De politiska institutioner som ska garantera medborgarnas rättigheter är ofta svaga.

Kvinnor, barn och urfolk är särskilt utsatta grupper. Enligt Internationella arbetsorganisationen, ILO, har Ecuador en stor andel barnarbete. Människosmuggling är ett annat allvarligt problem, där offren ofta är kvinnor och barn som säljs till prostitution eller tvångsarbete.

Våld och narkotikahandel i Colombia skapar oro i grannländerna och kriminaliteten i Ecuador har ökat i takt med att den colombianska knarkmaffian har förgrenat sig in i landet. Därtill rör sig colombiansk gerilla ofta över nationsgränserna. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR finns det uppskattningsvis 135.000 colombianer på flykt i Ecuador.

Ekonomi och handel

Ecuadors ekonomi domineras av oljeproduktion. Bananer ger också en viktig exportinkomst. Beroendet av några få råvaror gör landet sårbart för prisförändringar på världsmarknaden och bidrar till den politiska instabiliteten. De senaste åren har den ekonomiska tillväxten i Ecuador varit relativt svag. Den globala ekonomiska krisen och minskade remitteringar från ecuadorianer som arbetar utomlands har påverkat landets ekonomi negativt. Den globala återhämtningen och ett stigande oljepris har bidragit till att Ecuadors BNP endast minskade med 0,3 procent under 2009 och förväntas att öka under 2010-2011.

De täta maktskiftena och den oförutsägbara ekonomiska politiken har fått konsekvenser i form av uteblivna investeringar och ett osäkert företagsklimat. Correa har utlovat en tuff linje mot utländska investerare och oljebolag, som i sin tur är oroade över regeringens politik. Den statliga kontrollen har ökat inom viktiga sektorer som olje-, gruv- och telekommunikation¬sindustrin. Staten ses som motorn i många omfattande projekt, som ofta påbörjas men sällan avslutas. Ecuador har etablerat kontakt med icke-traditionella långivare som Kina och Iran beträffande storskaliga infrastrukturprojekt, men har även i dessa fall haft problem att komma överrens om finansieringen av projekten.

Ecuador lider av budgetunderskott och i maj 2010 meddelade Correa att han ämnar att använda Centralbankens valutareserver för att finansiera fortsatta sociala reformer. Sedan den nya konstitutionen antogs är Centralbanken inte längre oberoende, vilket minskar dess trovärdighet. Correas senaste linje riskerar att skada förtroendet hos utländska investerare. Sedan 2000 har Ecuador inte någon nationell valuta, utan använder sig av US dollar. Därmed finns inte möjligheten att föra en oberoende penningpolitik. Dock har dollariseringen bidragit till ökad ekonomisk stabilitet i landet. President Correa har framhållit att han ämnar behålla dollarn som valuta, men bedömare har uttryckt oro över att den senaste politiska och ekonomiska utvecklingen, visar på tecken att överge dollarn.

Ecuador är medlem i den Andinska Gemenskapen (CAN) och har associationsstatus i Mercosur. Förnyade förhandlingar om ett frihandelsavtal med USA är inte aktuellt, men samarbete mellan länderna sker genom avtalet ”Andean Trade Promotion and Drug Eradication Act” (ATPDEA). Under våren 2009 drog Ecuador sig ur förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och länderna i CAN på grund av höga tullavgifter för latinamerikanska bananer på den europeiska marknaden. När tvisten löstes har Correa i februari 2010 meddelat att Ecuador är intresserade av att återuppta förhandlingarna med EU.  

Bilaterala förbindelser med Sverige

Sverige exporterade 2009 varor för 139 miljoner SEK till Ecuador och importerade varor till ett värde av 76 miljoner SEK. Exporten minskade med 41 procent och importen med 22 procent jämfört med 2008. Ecuadors exportfrämjarorganisation CORPEI, har som ett led i regeringens satsning på att diversifiera den starkt USA-orienterade handeln, visat intresse för att öka handelsutbytet med Sverige. En ecuadoriansk-nordisk handelskammare upprättades 2007.

Ett flertal svenska företag finns representerade genom dotterbolag i Ecuador, exempelvis ABB, AGA, EF-Education, Ericsson och Tetra Pak. Vidare finns ett mindre antal ecuadorianskregistrerade företag med svenska ägare. Ett flertal välkända svenska varumärken såsom Akzo Nobel, Atlas Copco, SAAB, Sandvik och Volvo representeras av ecuadorianska företag.

Sverige har ett honorärt generalkonsulat i Quito och ett honorärkonsulat i Guayaquil. Ecuador har i sin tur en ambassad i Stockholm.

NORDSTRÖM