Inledning
Thailands återhämtning från Asienkrisen 1997-98 berodde till stor del på export till Väst och länder i Asien. Regeringen genomförde en politik som fokuserade på en tvådelad lösning där man införlivade den gamla exportpolitiken och frihandel med inhemsk utveckling och mindre beroende av utländskt kapital. Man kunde skörda frukterna av denna politik under 2003 när BNP-tillväxten uppgick till 7,1 procent. Tillväxten gick ner något under 2004 till 6,3 procent och föll därefter ytterligare till 4,5 procent under 2005 men återhämtade sig något och stannade på 5 procent för 2006. För 2007 hamnade tillväxttakten på 4,8 procent. En fortsatt stark export, ökande inhemska investeringar och en ökad offentlig konsumtion lyfte siffrorna. Thailand har dock fortfarande de lägsta tillväxttalen i hela ASEAN-regionen under de senaste åren.
Vad hände under 2007?
Den av militären installerade Surayud-regeringens agerande inom det ekonomiska området orsakade en nedgång i utländska investerares förtroende för Thailand. Det började redan i slutet av 2006 när riksbanken beslutade om tvångsinsättningen av 30 procent av utlandsvalutatransfereringar. Men det allvarligaste hotet mot utländska investeringar kom i form av föreslagna ändringar i ”Foreign Business Act” (FBA), dvs den lagstiftning som styr utlänningarnas möjligheter att äga företag och verka i Thailand. Regeringen lade fram ett lagförslag som reglerade detaljhandeln (Retail Act) och som framställdes som ett sätt att hejda stora utländska butikskedjors expansion i Thailand på småbutikernas bekostnad. Även om det thailändska hälsoministeriets beslut i januari 2007 att man avsåg bryta läkemedelsföretagens patent på vissa produkter, sk compulsory licensing, välkomnades varmt från vissa patientgrupper, så bidrog även denna åtgärd till att oroa företagen. Det gick rykten om att Thailand även skulle bryta andra patent, exempelvis inom mjukvarusidan.
Ändringsförslaget vad gäller FBA och förslaget om en Retail Act, hann inte färdigbehandlas i den lagstiftande församlingen innan den upplöstes efter parlamentsvalet i december 2007. Ovanstående politiska beslut oroade investerarna och flera större utländska investeringar gick Thailand förbi under denna period. Vad som händer härnäst på dessa områden är ovisst, även om den nya regeringen förefaller mer angelägen den förra regeringen om att förbättra investeringsklimatet. Den nyvalda regeringen gick också ut efter valet och meddelade att tvångslicensieringen av läkemedel skulle avskaffas men bara några veckor senare har man återkommit och sagt att licensieringen för cancermediciner bör kvarstå. Riksbanken avskaffade 30 procentsregeln för utlandsvalutatransfereringar den 29 februari 2008.
Den osäkra politiska situationen medförde att även konsumenterna tappade förtroendet och vågade inte handla varor som tidigare. Konsumentförtroendet registrerade sin lägsta siffra på många år och den inhemska privatkonsumtionen ökade enbart med en dryg procentenhet under 2007.
Exportindustrin har fortsatt varit lokomotivet i ekonomin och bidragit till den relativt höga tillväxtsiffran på 4,8 procent. Exporten ökade med drygt 17 procent mätt i USD medan importen enbart ökade med 8,7 procent. Ett stort handelsöverskott på drygt 12 miljarder USD kunde registreras för 2007 och bytesbalansen slutade på ett överskott med knappt 15 miljarder USD. Valutareserven hade också mer än fördubblats sedan 2003 och slutade nu på drygt 87 miljarder USD. De stora överskotten är en av orsakerna till den starka thailändska valutan mot dollarn. Överskotten illustrerar tydligt också problemen i den thailändska ekonomin under 2007, med låga investeringar och därav en låg import till följd av det osäkra politiska läget och det låga konsumentförtroendet vilket resulterade i en ovilja att spendera pengar på att köpa kapitalvaror.
Arbetslösheten är fortsatt mycket låg i Thailand och noterades till 1,4 procent för 2007. Inflationen låg också på mycket modesta 2,3 procent, mätt i konsumentprisindex.
Handelspolitiska kopplingar med omvärlden
Thailands handelsmönster har gradvis ändrats över åren. Från att tidigare ha varit mer beroende av handeln med USA, Japan och EU har handelsflödena förskjutits mer mot närområdet, d.v.s. mot ASEAN och Kina. Japan är dock fortsatt den största handelspartnern för Thailand, vilket är naturligt givet de stora investeringarna som japanska företag har gjort och kontinuerligt gör i landet. USA är den största enskilda exportmarknaden, även om Thailands export till EU överstiger exportsiffrorna till USA. EU är fortfarande en mycket viktig handelspartner för Thailand, trots att andelen av den thailändska utrikeshandeln för EU, liksom för Japan och USA, sjunker. Handeln med Kina ökar kraftigt och det är sannolikt att Kina inom bara något år kommer att vara den viktigaste exportmarknaden för Thailand. ASEANs andel av Thailands utrikeshandel har också ökat under senare år. ASEANs andel av den thailändska exporten står för drygt 21 procent jämfört med EUs andel på knappt 13 procent. På importsidan är andelarna för ASEAN 18 procent mot EUs 8 procent. Thailands frihandelsavtal med Australien har resulterat i en kraftig ökad export (drygt +30 procent under 2007) till Australien. Det är många av de redan etablerade utländska företagen med produktion i Thailand som har utnyttjat frihandelsavtalet för att kunna exportera tullfritt till Australien.
Thailand har stora förväntningar på ASEAN:s och Kinas marknader och de förhandlingar som har förts – och fortsätter inom vissa områden - om ett stort frihandelsområde bestående av ASEAN och Kina med 1,9 miljarder konsumenter. Avtal har slutits som bl.a. innebär att inom frihandelsområdet ”ACFTA” kommer tullarna för 90 procent av varorna att elimineras 2010 för de sex gamla ASEAN-länderna, däribland Thailand. ASEAN har också färdigförhandlat frihandelsavtal med Japan och Sydkorea. Frihandelsförhandlingar pågår mellan ASEAN och Australien, Nya Zeeland och Indien. Överläggningar om ett frihandelsavtal mellan EU och ASEAN pågår men regelrätta förhandlingar har inte ännu kommit igång. Thailand har slutit bilaterala frihandelsavtal med flera handelspartners. De hittills mest omfattande avtalen har slutits med Australien och Nya Zeeland. Ett bilateralt avtal med Japan färdigförhandlades under Thaksin-tiden men undertecknades av Surayud-regeringen under 2007. Frihandelsförhandlingarna med USA gick i stå redan före militärkuppen och låg nere under Surayudregeringens period. USA har föreslagit ett återupptagande av förhandlingarna men med kommande presidentval i USA så är det osäkert hur långt man kan komma med Thailand.
Kritiken mot Thaksinregeringens frihandelspolitik gick ut på att det var regeringen som själv bestämde vilka avtal man skulle ingå och vilka koncessioner som gjordes i avtalen. Enligt den nya konstitutionen från 2007 står det inskrivet att det är parlamentet som ska godkänna frihandelsavtal med främmande makt. En regel som sannolikt kommer att försvåra för Thailand i framtiden att förhandla bilaterala överenskommelser.
Ekonomiska utsikter inför 2008
Inför 2008 står den nyvalda regeringen inför ett antal utmaningar – politiska såväl som ekonomiska. Regeringen har satt upp ett tillväxtmål på hela 6 procent för innevarande år, medan oberoende bedömare förutspår en tillväxt kring 5 procent. Precis som under de senaste åren är det fortsatt oljeprisutvecklingen som oroar men även USA dollarns kräftgång och en möjlig lågkonjunktur i USA – Thailands största exportmarknad – tornar upp sig som mörka moln på horisonten. Den egna valutan har vuxit starkare mot dollarn snabbare än konkurrentländernas och därmed urholkat den thailändska konkurrenskraften, vilket hittills framförallt har märkts på export av frukt och andra jordbruks- och fiskeprodukter.
Thailand är ett av de mest oljeberoende länderna i Asien för sin tillväxt. Oljan står för 54 procent av landets energiförsörjning och man importerar närmare 90 procent av den olja landet förbrukar, främst från Mellanöstern. Under 2004 stod bränsleimporten för drygt 14 procent av den totala importnotan och blev därmed den största enskilda importvaran. Under 2005 hade denna andel gått upp till 18 procent och under 2006 steg den till närmare 20 procent. För 2007 stannande andelen vid drygt 18 procent.
De ekonomiska utsikterna för 2008 är som sagt svårbedömbara. Det är enkelt att måla upp ett dystert scenario. Under de två första månaderna i år har handelsbalansen vänts till negativa siffror därför att importen har ökat kraftigt. Detta tyder på att investeringarna och privatkonsumtionen ser ut att öka. Regeringen har föreslagit flera skattelättnader för medelklassen i syfte att stimulera konsumtionen. Nästa steg blir att lansera åtgärder som hjälper de fattigaste grupperna i landet. Regeringen har därvid aviserat att man kommer att fortsätta med en del av de åtgärder som Thaksinregeringen vidtog, nämligen skuldmoratorium för bönderna och ökade kreditmöjligheter till byarna på landsbygden. Regeringen har också aviserat och delvis även lanserat ett antal större infrastruktur-projekt, flera sådana som redan Thaksinregeringen lanserade bland dess s.k. megaprojekt. Regeringen planerar öka det planerade underskottet i budgeten från 1,8 till 2,5 procent av BNP för budgetåret 2008-09. Ökningen av underskottet motiverades delvis av kraven på finansiering av infrastrukturprojekten.
Fortsatt politisk osäkerhet
Frågan är om dessa åtgärder räcker till för att höja tillväxten till det av regeringen satta målet. Det finns fortsatt en politisk oro i landet. Det är många som tvivlar på att den regeringskoalition på sex partier som leds av premiärminister Samak Sundaravej kommer att visa sig hålla hela mandatperioden. Hoten om upplösning av ett antal partier pga av påstått valfusk av någon i partiledningen – inklusive regeringspartiet PPP – är reellt och bidrar till fortsatt politisk osäkerhet. Interna slitningar mellan koalitionspartierna, de förre premiärministern Thaksins återkomst till Thailand efter sin självpåtagna exil sedan kuppen samt hur regeringen hanterar de kommande årliga utnämningarna inom militären, är några andra exempel på politiska frågor som fortsatt skapar oro.
Om regeringen emellertid kan uppvisa en snabb återhämtning av den thailändska ekonomin och sätta mer pengar i plånböckerna på medborgarna så har den en betydligt större chans att överleva än om ekonomin fortsätter i samma hjulspår som under den föregående regeringens korta mandatperiod.
Men hur långt kommer dessa åtgärder att räcka om USA går in i en lågkonjunktur? USA är visserligen Thailands viktigaste exportmarknad men Japan är den största handels- och ekonomiska partnern. Landet dominerar i importstatistiken och är den största utländska investeraren i Thailand. Svaret på frågan blir nog att så länge som det enbart är USA som har en låg tillväxt och ekonomiska problem så klarar sig nog Thailand hyggligt. Men om den amerikanska lågkonjunkturen ”smittar av sig” på andra stora länder och ländergrupperingar – Japan, Kina och EU – och medför en ordentligt lägre tillväxt i dessa länder och därmed en nedgång i hela världsekonomin, så torde Thailand med sitt stora beroende av utrikeshandel påverkas negativt av en sådan nedgång. Enbart exporten av varor och tjänster uppgår till ett värde motsvarande drygt 70 procent av landets BNP.
Inflationen kommer också att spela en roll under 2008. Regeringen har lagt ett antal stapelvaror under priskontroll och man tillåter enbart mycket små höjningar av dessa priser. Industrin klagar givetvis högljutt eftersom de stigande olje- och råvarupriserna har lett till kraftiga kostnadsökningar för företagen. Den starka thailändska valutan har dock motverkat något av kostnadshöjningarna. För utlänningarna som bor i Thailand och har ett annorlunda konsumtionsmönster än den vanlige thailändaren så känns prisökningarna i plånboken för icke-priskontrollerade varor. Riksbanken förutspår en inflation på upp till 4 procent under 2008 medan en del ekonomer varnar för en ännu högre inflation.
Som ovan beskrivits så kommer den ekonomiska tillväxten i Thailand under det kommande året att påverkas både av interna och externa faktorer. Regeringen kan enbart till viss del påverka dessa faktorer. Avgörande blir hur djup den amerikanska lågkonjunkturen blir samt om och hur långt den sprider sig till andra delar av världen. Dessutom måste den thailändska inrikespolitiska situationen stabiliseras så att regeringen konsolideras och får arbetsro, vilket i sin tur skulle kunna återskapa de utländska investerarnas förtroende för Thailand.