Thailand är en monarki och var sedan 1992 en parlamentarisk demokrati. Militärkuppen den 19 september 2006 avbröt närmare 15 års demokrati i landet. Kungen har ingen formell makt, men utövar ett starkt inflytande över inrikespolitiken och är mycket populär hos folket. Under militärkuppen 1992 bidrog han starkt till att demokratin återinfördes.
Landets tidigare författning, som militärjuntan upphävde vid maktövertagandet, var en författning med betoning på politisk maktdelning, demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter. En av anledningarna till de politiska oroligheterna under det senaste året och därmed också en av orsakerna till kuppen är att maktdelningen inte har fungerat tillfredställande. De kontrollorgan som skulle balansera den starka regeringsmakten har inte fungerat som det var tänkt i konstitutionen vilket har lett till anklagelser om maktmissbruk och korruption mot regeringen.
I såväl valen 2001 som 2005 vann mediamultimiljardären Thaksin Shinawatras parti Thai Rak Thai (Thailändare älskar thailändare) jordskredssegrar med löften om ekonomisk tillväxt och utveckling. I det sistnämnda valresultatet återspeglas säkert även en tsunami-effekt eftersom regeringen och landet hade gjort väl ifrån sig under naturkatastrofen. Bland de breda folklagren, i synnerhet på landsbygden var och är sannolikt fortfarande, Thaksin den populäraste premiärministern i Thailands historia.
Thaksins opinionssiffror sjönk efter valet 2005, främst på grund av en nedåtgående trend i ekonomin men även på grund av svårigheter att komma till bukt med oroligheterna i södra Thailand. Thaksin anklagades av motståndarna för en alltför auktoritär ledarstil men även majestätsbrott, vilket är ett mycket allvarligt brott i Thailand. Med facit i hand är det inte svårt att se att det var den demokratiskt valde Thaksin som genom sitt agerande kraftigt bidrog till sitt fall.
Genom sin manipulation av media skapade Thaksin den motståndsrörelse hösten 2005 som leddes av Sondhi Limtongkul. Thaksin såg till att lyfta hans TV program ur en av TV kanalerna, varpå Sondhi satte igång en "road show" i form av återkommande veckodemonstrationer i centrala Bangkok. Trots hans övertoner och ibland märkliga tilltag fick han fart på dem som var neutrala eller vacklade i sin tro på Thaksin. Han läckte ut bevis på Thaksins kontroversiella affärer och en kritisk massa av tvivlare på Thaksin föddes. Sondhis veckodemonstrationer gav Thaksinkritikerna en plattform för att få ut sitt budskap. Demonstrationerna växte i styrka i Bangkok under våren och till sist fanns flera än 100 grupper från det civila samhällets olika sektorer som krävde Thaksins avgång. Samtidigt pågick i andra delar av landet även demonstrationer av Thaksinanhängare för TRT. Samhället polariserades på ett sätt som aldrig förr där skiljelinjerna gick mellan stad - framförallt Bangkok - och landsbygd men även mellan södra Thailand och resten av landet.
Thaksin fortsatte under 2006 att vidta allt mer spektakulära åtgärder. Det som verkligen blottade honom för kritik var försäljningen av familjens telekommunikationsföretag - Shin Corp - till ett statligt singaporianskt investeringsbolag i början av året, där Thaksins barn slapp skatta på vinsten på försäljningssumman motsvarande 14 miljarder SEK.
För att ta sig ur oredan utlyste han nyval och vann valet den 2 april. Oppositionen bojkottade det och menade många, lurade in Thaksin och hans parti i en ”partiköparfälla”, dvs partiet lockades att köpa småpartier till att delta i valet i syfte att undgå vallagens bestämmelser. Valet ogiltigförklarades och Thaksin började för första gången känna att marken gungade under fötterna på honom.
Den av kuppmakarna nytillsatte General Surayud Chulanont blev den 1 oktober 2006 utnämnd av kungen som Thailands 24:e premiärminister. Generalen, som har en framgångsrik militär karriär bakom sig där han var bl.a. arméchef och överbefälhavare, var fram till sin utnämning medlem av kungens privata råd – det sk Privy Council.
Surayud är högt respekterad i Thailand och har rykte om sig att vara icke korrupt och lågmäld men ändå få saker och ting gjorda. Han säger sig inte ha några politiska ambitioner utan vilja fokusera på att läka de politiska såren från Thaksintiden som har delat landet. Vid tillträdet listade Surayud 4 prioriterade och sammanlänkade uppgifter för hans korta mandatperiod på ett år.• en framgångsrik politisk reform, inklusive en ny konstitution som antagits genom en folkomröstning och därefter hålla demokratiska val • återställa nationell enighet, i synnerhet att finna en lösning på konflikten i södra Thailand• utjämna de ojämlika ekonomiska skillnaderna i samhället• återställa respekten för lag och ordning.
Sex månader efter hans tillträde växer dock kritiken mot en premiärminister och hans regeringen som inte förmår fatta beslut och genomföra nödvändiga reformer. Samtidigt ökas takten i arbetet med att skriva en ny konstitution (se nedan) och utlysa såväl folkomröstning som nyval. Alla tecken tyder på att regeringens tidtabell för återgång till demokratin kommer att hållas och premiärministern har utlovat att allmänna val kommer att hållas antingen den 16 eller 23 december 2007. I Thailands tre sydligaste provinser har missnöje under de senaste åren lett till sammandrabbningar mellan regionens majoritetsbefolkning, muslimer, och nationella säkerhetsstyrkor. Särskilda ”nödlagar” infördes i juli 2005 som ger myndigheter ökade befogenheter att komma till bukt med våldet, men som även kritiserats kraftigt av organisationer för mänskliga rättigheter. Dessa lagar har dock tillämpats synnerligen restriktivt, om alls, sedan kuppen. Dock råder fortfarande undantagstillstånd i regionen. En nationell försoningskommission, ledd av den förre premiärministern Anand Panyarachun fick i uppdrag att utreda oroligheterna och publicerade en rapport i april 2006. Thaksinregeringen vidtog inga åtgärder med anledning av rapporten men arméchefen och sedermera kuppledaren general Sonthi Boonyaratkalin har uttryckt en vilja att inleda samtal med separatistgrupperna i södern.
En annan grannlaga uppgift för de nya ledarna är att en ny konstitution måste skrivas och vinna folkligt stöd. 1997 års konstitution lyckades skapa en stark regeringsmakt men som konstaterats ovan har kontrollorganen inte fungerat. Den nya konstitutionen måste sannolikt försvaga regeringsmakten något och tillåta ett större antal småpartier att frodas. Den måste också avsevärt stärka kontrollorganens självständighet och kontrollmöjligheter utan att detta leder till en förlamande byråkrati. Det torde dock vara i det närmaste omöjligt att i en ny konstitution helt eliminera risken för att en ny grupp med hjälp av populistiska program kan få en lika stor makt som Thaksin och TRT åtnjöt, givet de stora ekonomiska skillnader som råder mellan stad och landsbygd i Thailand. Ett första utkast till den nya konstitutionen presenterades nyligen.