Bangkok

    Fakta

    Anhörigstödet
    Successivt har det omfattande anhörigstödet i Thailand trappats ner. Polisen, Svenska kyrkan i utlandet, Röda Korset, olika hjälporganisationer samt Rådet för stöd och samordning avslutade alla sina insatser under våren och försommaren. Även generalkonsulatets anhörigstöd har upphört genom ett beslut taget av Utrikesdepartementet den 13 juni 2006.

    Arbetet efter tsunamin

    Den svenska insatsen i Thailand

    Insatsens start

    Bakgrund

    Den 26 december 2004 strax före åtta på morgonen, lokal tid, inträffade en jordbävning trettio kilometer under havsytan utanför Sumatra. Jordbävningen mätte över 9 på Richterskalan. Havsbottnen lyftes upp och trängde undan vattnet. Havet reste sig. Två och en halv timme senare, omkring 10.30 på förmiddagen, slog flodvågorna in över stränderna i sydvästra Thailand. En kuststräcka lika lång som från Stockholm till Västervik drabbades. Över 5 000 människor i Thailand omkom i samband med flodvågen och timmarna därefter, de flesta i Khao Lak, Phuket och på öarna utanför. Många av de omkomna var utländska turister. Sverige var det ”turistland” som drabbades hårdast. Vid flodvågskatastrofen omkom 543 svenskar, varav 122 barn födda på 1990- och 2000-talen. Av de omkomna har 16 ännu inte har kunnat identifieras, därav 11 barn.

    Omfattning

    Thailand var ett av tolv länder  i världen som direkt drabbades av flodvågskatastrofen och 104 länder förlorade medborgare i katastrofen. Totalt uppgår antalet omkomna eller saknade till 230 000 människor och 1,7 miljoner förlorade sina hem.

    Insamlingar till flodvågskatastrofens offer slog alla rekord och i Sverige fick hjälporganisationerna in över en miljard kronor. Enbart Röda Korset samlade de första veckorna efter katastrofen in över 450 miljoner kronor - som jämförelse brukar Röda Korset ett normalt år samla in ca 200 miljoner kronor.

    Första dagarna

    Den svenske ambassadören i Bangkok anlände till Phuket på kvällen samma dag och fortsatte nästa morgon till Khao Lak, som är den del av Thailand där flest svenska turister drabbades. Under de första dygnen ökade antalet UD-tjänstemän och frivilliga i det drabbade området.

    Vid lunch den 29 december landade första insatsstyrkan från Räddningsverket om 20 personer på Phuket. På svenska honorärkonsulatet finns då ett mindre antal UD-tjänstemän och ett stort antal volontärer. De hade i tre dygn, sedan den 26 december, försökt hantera anstormningen av tusentals drabbade svenskar i akut behov av hjälp och stöd. Situationen var fortfarande kaotisk.

    Alla arbetade hårt och gränsöverskridande upp till 20-22 timmar per dygn, ofta med uppgifter de egentligen inte är rekryterade för att utföra. Läget var mycket ansträngande med ett extremt informationstryck från drabbade svenskar och en stor journalistkår, vilket belastade personalen både fysiskt och psykiskt. Volontärerna, varav en del själva var drabbade, hade under de första tre dygnen efter katastrofen arbetat hårt och ofta gjort stora insatser, men utan nödvändig arbetsledning.

    Första veckorna

    Första veckorna efter katastrofen växte den svenska insatsen från drygt 20 till ca 110 personer. Flera svenska myndigheter och organisationer anlände successivt. Utöver Utrikesdepartementet och Räddningsverket var det polisen, svenska ID-kommissionen, Rättsmedicinalverket, Försvarsmakten, Röda Korset, Rädda Barnen, Svenska kyrkan, Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet med flera.

    Dessa veckor var den samlade insatsen i en akut fas där det i första hand gällde att hjälpa skadade och bistå drabbade svenskar i Thailand.

    Omkring 20 000 oskadda svenska resenärer hade den 8 januari transporterats hem till Sverige. Cirka 2 100 av dessa kunde resa hem med den luftbro som upprättats mellan Phuket och Bangkok och därifrån vidare till Sverige. Den första veckan gjordes 24 flygningar mellan Thailand och Skandinavien.

    Första veckan inventerades närmare 70 sjukhus och sjukstugor i södra Thailand för att hitta skadade svenskar. I området fanns efter katastrofen ca 1 500 skadade svenskar. Många av dessa hade tidigt evakuerats till Bangkok och de övriga fanns framför allt kvar på de sex större sjukhusen i Phang Nga, Phuket och Krabi. Den 3 januari, åtta dagar efter flodvågskatastrofen, hade alla de skadade svenskar, vars medicinska tillstånd tillät det, lämnat Thailand för att få fortsatt vård i Sverige.

    Den 2 januari kunde de första sex omkomna svenskarna sändas hem från Phuket. Fram till den 10 januari besöktes 42 tempel för att undersöka om det fanns omkomna svenskar på dessa uppsamlingsplatser.

    Den 4 januari fattade den svenska regeringen beslut om att upprätta ett generalkonsulat i Phuket. Generalkonsulatet har sedan dess haft sina lokaler på Pearl Village Hotel, där det svenska honorära konsulatet redan fanns. Vägg i vägg med generalkonsulatet och under dess ledning har Räddningsverket, polisinsatsen och de andra organisationerna i den samlade svenska insatsen verkat.

    En omfattande del av arbetet första veckan efter katastrofen blev att registrera skadade, saknade och omkomna svenskar. Denna registrering, som genomfördes av volontärer och personal ur den första insatsstyrkan, gjordes från början på handskrivna listor och senare i exceldokument och andra databaser. I början av januari 2004 skickades den samlade databasen till Utrikesdepartementet i Sverige.

    Uppdraget resten av året

    Huvuduppgifter

    Efter akutfasen övergick verksamheten i Thailand till en fas som pågått resten av perioden. Räddningsverkets främsta uppdrag har varit att leda det operativa arbetet på plats i Thailand direkt under Sveriges generalkonsulat. Huvuduppgifterna har varit att:

    • sända hem omkomna och identifierade svenskar samt genomföra ceremonier innan de omkomna lämnar Thailand,

    • stödja drabbade svenskar, främst anhöriga till omkomna, som besökt Thailand. Stödet till drabbade har skett i nära samverkan med Räddningsverket, Svenska kyrkan, Röda Korset och polisen,

    • handlägga förekommande konsulära ärenden samt fullgöra funktionen som passmyndighet.

    Hemsändning av omkomna

    Arbetet med hemsändning har bestått av flera olika delar: förhandling med den thailändska myndigheten om övertagande av den omkomne och dennes handlingar, uthämtning av den omkomne, kistläggning, genomförande av en hemsändningsceremoni och den egentliga hemsändningen, vilken skett med reguljärt flyg. Därutöver har ett nära samarbete skett med svensk polis i Sverige, hemmakommissionen och den så kallade Ärna-gruppen, som svarat för mottagandet i Sverige samt med SOS International. Arbetet i hemsändningsfunktionen har skötts av hemsändningskoordinator, begravningsentreprenör och tolk. Arbetet har varit mentalt påfrestande, särskilt i perioder då många omkomna svenskar hämtats och sänts vidare hem eller då antalet omkomna barn varit särskilt stort. En viktig ledstjärna har alltid varit att arbetet skall präglas av värdighet och respekt.

    Under perioden fram till juni 2005 svarade insatsstyrkan själv för allt det arbete som är förknippat med hemsändning och att ta hand om den omkomne. Detta arbete utfördes av svenska begravningsentreprenörer i insatsstyrkan. Från mitten av juni övertog en privat begravningsentreprenör detta arbete lokalt enligt ett särskilt avtal med SOS International. Rollen för insatsstyrkans begravningsentreprenörer har därefter varit att kvalitetssäkra verksamheten och att svara för den svenska myndighetsutövningen vid uthämtning av den omkomne samt det formella övertagandet av den omkomnes handlingar från den thailändska myndigheten. Sedan den 11 januari 2006 sköts detta arbete av ordinarie personal vid generalkonsulatet. Samarbetet med den privata lokala begravningsentreprenören fungerar mycket bra.

    Hemfärdsceremoni

    I januari 2005 ställdes den svenska ceremoniplatsen vid flygplatsen i ordning. Vid ceremoniplatsen har under hela insatsen hemsändningsceremonier hållits i samband med att omkomna svenskar sänts hem. Vid dessa ceremonier har alltid all tillgänglig insatspersonal deltagit. Totalt har 69 hemfärdsceremonier genomförts (2006-01-31) med upp till 20 kistor i en och samma ceremoni. Ceremonierna har varierat till sin utformning. Vid samtliga har dock psalmen 256 i svenska psalmboken sjungits, ”Var inte rädd”. Hemfärdsceremonier kommer också att hållas för de offer, som kan komma att identifieras i fortsättningen.

    Minnessten

    Under första veckan i januari 2006 iordningställdes en minnesplats med minnessten på den plats som använts för hemfärdsceremonierna.  Detta har skett i samarbete med Finland, som också haft minnesceremonier för omkomna på samma plats. Minnesstenen sattes upp och en enkel ceremoni hölls den 9 januari. Minnesplatsen ligger ca 30 meter från havsstranden och har en plattbelagd ingång från havet till en grusbelagd platta som är ca 8 meter i diameter. På grusplattan finns två stenar i svart granit, den egentliga minnesstenen och en sten med information om platsen. På minnesstenen finns texten: ”December 26th 2004. In memory of the Tsunami victims. Don´t be afraid …
     
    På den andra stenen finns på fyra språk (svenska, finska, thailändska och engelska) texten: Efter flodvågskatastrofen tog finsk och svensk personal farväl av omkomna landsmän på den här platsen. Hemfärdsceremonier hölls för alla omkomna innan de sändes hem. ”Don´t be afraid …” syftar på den svenska psalmen ”Var inte rädd”, som sjöngs vid varje svensk ceremoni. Totalt omkom 543 svenskar och 179 finländare i samband med flodvågskatastrofen. Minnesstenen placerades här den 9 januari 2006 av finska och svenska myndigheter. Därefter återges psalmen ”Var inte rädd” i sin helhet i engelsk översättning.

    Kris- och anhörigstöd

    Det första konkreta och dramatiska exemplet på kris- och anhörigstöd var när volontärer tillsammans med svensk personal från Räddningsverket, Röda Korset, Svenska kyrkan och Utrikesdepartementet fanns vid uppsamlingsplatser för omkomna och utanför stadshuset i Phuket, som fungerade som mötesplats för drabbade. Enligt thailändsk tradition kom tempelgårdar att tjäna som uppsamlingsplatser för omkomna. Många drabbade tog sig till dessa uppsamlingsplatser för att leta efter sina anhöriga. Första tiden fanns ett stort antal uppsamlingsplatser, som efter hand minskades till tre, två i Khao Lak och en i Krabi.

    Efterhand anpassades kris- och anhörigstödet till drabbade svenskar, som kom till Thailand för att få veta vad som hänt med deras anhöriga. Information om kris- och anhörigstödet spreds via resebyråer, på webbplatser, informationsblad, utställningar och skyltar vid flygplatsen i Phuket. Generalkonsulatet och insatsstyrkans anhörigstödspersonal inbjöd varje dag - även lördagar och söndagar - klockan 10.00 drabbade svenskar till information och stödsamtal. Anhörigteamet har självklart bistått drabbade svenskar även vid andra tidpunkter på dygnet. Stödet har bestått av information om svenska organisationers arbete i Thailand, d.v.s. eftersökningar av omkomna, identifieringsarbetet och hemsändningar. De drabbade har också erbjudits samtalsstöd, krishantering och hjälp med praktiska frågor.

    Räddningsverket har ansvarat för att samordna stöd till drabbade svenskar, d.v.s. anhöriga till saknade och omkomna eller andra svenskar som på plats i Thailand drabbats av tsunamin. Stödet har skett i nära samverkan med Svenska kyrkan och Röda Korset samt under huvuddelen av insatsen även med polisen. Stöd till anhöriga och drabbade har bland annat givits genom avlastningssamtal och information. Vidare har resor, benämnda ”anhörigresor”, genomförts till sådana platser, som de drabbade på olika sätt har en individuell anknytning till, t.ex. hotell, sjukhus, tempel, etc. När Räddningsverkets uppdrag avslutades, övertogs anhörigresorna direkt av generalkonsulatet – även nu i samarbete med Röda Korset och Svenska kyrkan.

    Fram till den 31 januari 2006 har 341 sådana resor genomförts med lika många grupper. Av dessa har 259 resor gjorts tillsammans med Röda Korset och/eller Svenska kyrkan. Varje resa har varit ”individuell” så till vida att deltagarna har varit personer, t.ex. en familj, som inbördes haft samma anknytning till katastrofen. De har ofta velat besöka en särskild plats, där de har förlorat en eller flera familjemedlemmar eller det tempel dit deras omkomna anhöriga fördes. Personer som fanns på plats och överlevde flodvågen vill ofta komma till det sjukhus, där de vårdades, eller till thailändska familjer, som de på olika sätt fått hjälp av. Många har velat genomföra egna ceremonier på särskilda platser vilket också gjorts i samband med resorna. I vissa fall har präst enligt de anhörigas önskemål genomfört enskilda andakter. De allra flesta ville också besöka den ceremoniplats varifrån omkomna svenskar har sänts hem till Sverige. Många anhöriga har också deltagit vid ceremonierna. Många anhöriga har i samband med besöket på ceremoniplatsen haft frågor om hur de omkomna tagits om hand, från det att den omkomne hämtats till dess att hemsändning skett. Av det skälet har insatsstyrkans begravningsentreprenörer bemannat ceremoniplatsen i samband med anhörigresor och en särskild bild- och skriftinformation har funnits på ceremoniplatsen.

    Under huvuddelen av året har anhörigresorna initierats i samband med att de anhöriga besökt de dagliga informationsmöten som hållits. Ofta har anhöriga innan de kommit till Thailand haft telefon- eller e-postkontakt med insatsstyrkan och en planering har gjorts redan innan vi träffat dem. Detta är numera det dominerande förfaringssättet. I samband med genomförande av minnesceremonierna 4 och 11 november samt årsdagen den 26 december var det särskilt intensiva perioder med anhörigresor.

    Räddningsverket

    Räddningsverkets uppdrag har bestått i att stödja generalkonsulatet och andra svenska myndigheter och organisationer, organisera och samordna hemsändning av omkomna svenska medborgare samt organisera och samordna stödet till drabbade svenskar, s.k. anhörigstöd.

    Insatsstyrkan har under hela perioden hanterat en omfattande logistik i form av bilar och bussar med chaufförer till alla delar av insatsen. Transporter av gods och materiel har också periodvis varit en omfattande del av insatsen. 

    Räddningsverkets insatsstyrka har under hela insatsen haft en mycket nära samverkan med Röda Korset och Svenska Kyrkan. Detta har varit tydligast inom funktionen anhörigstöd. Svenska Kyrkan har också haft en viktig roll vid genomförandet av hemfärdsceremonier och en svensk präst har ansvarat för genomförandet av ceremonin.

    Röda Korset har tillsammans med Svenska Kyrkan ansvarat för individstöd och krisstöd inom ramen för Räddningsverkets uppdrag.

    I Röda Korsets arbetsuppgifter har bl.a. ingått att följa anhöriga till olycksplatsen, enskilt och i grupp, stödja och delta vid enskilt anordnade ceremonier, genomföra avlastningssamtal för personal i insatsstyrkan, delta i hemfärdsceremonier samt ha beredskap för akuta situationer.

    Sedan Räddningsverket har avslutat sitt uppdrag fortsätter Röda Korset med egen stödverksamhet och närvaro för anhöriga på Mötesplatsen i Kata Beach fram till den 30 april 2006. Beredskap för anhörigstöd kommer att finnas till samma tidpunkt.

    Även Svenska Kyrkan har tillsammans med Röda Korset och Räddningsverket ansvarat för anhörigstöd inom ramen för Räddningsverkets uppdrag. Vidare har Svenska kyrkan ansvarat för hemsändningsceremoniernas genomförande och en präst har funnits knuten till hemsändningsfunktionen.

    Vid många av de anhörigresor som genomförts har andakter av olika slag hållits med bland annat bön, ljuständning, psalmsång och diktläsning.

    Individstöd till anhöriga och drabbade har pågått kontinuerligt. Själavård samt avlastningssamtal har även bedrivits bland insatsstyrkans personal. Informationsträffar för anhöriga har genomförts.

    Svenska kyrkan fortsätter sitt arbete med anhörigstöd till den 15 mars 2006.

    Samtalsstöd till personal

    Utöver de uppgifter, som Röda Korset och Svenska kyrkan haft inom främst anhörigstödet, har de också haft uppgiften att svara för individuellt samtalsstöd och avlastningssamtal med insatsstyrkans personal.

    Annat arbete inom ramen för den svenska insatsen

    Sökinsatser

    I början av insatsen gjordes förnyade eftersökningar i drabbade områden och runt hotell, där många svenskar och skandinaver hade bott. Inför varje eftersökning kontaktades thailändska myndigheter, som undantagslöst ställde upp med egen räddningspersonal. På så sätt arbetade den svenska insatspersonalen hela tiden sida vid sida med de thailändska myndigheter, som hade huvudansvaret för räddnings- och eftersökningsarbetet. De thailändska myndigheterna har visat en öppenhet och ödmjukhet inför svenska och andra nationers närvarande myndigheter, som är beundransvärd och sannolikt unik i ett internationellt perspektiv.

    I januari 2005 lånade Volvo ut två lastbilar och sex schaktmaskiner som användes i uppröjningsarbetet längs de mest drabbade stränderna. Samarbetet med Volvo pågick i cirka två månader.

    Identifieringsarbetet

    Identifieringsarbetet i Thailand har genomförts i en mycket bred internationell samverkan. Sverige har bidragit både genom den svenska ID-kommissionen och med en särskild polisinsats. Identifieringarna kom igång redan några dagar efter katastrofen. Det inledande identifieringsarbetet ägde rum under ohyggliga förhållanden. Arbetssituationen förbättrades betydligt när kylcontainers kom på plats under de första veckorna i januari.

    Tidigt under våren flyttades de omkomna från de tidigare uppsamlingsplatserna vid templen till Site 2 vid Susarn Mai Khao på norra delen av Phuket samt till Site 1C vid Bang Muruan, i provinsen Phang Nga norr om Phuket. En för ändamålet väl fungerande arbetsplats byggdes på norskt initiativ och med norsk finansiering upp vid Site 2. Där arbetade rättsmedicinsk personal från ett stort antal länder i treskift med att ta prover på de tusentals kropparna. Dessa prover - tandavtryck, fingeravtryck och DNA - tillsammans med dokumentation av kännetecken på kropparna, registrerades i databaser med PM-uppgifter (PM = post mortem = efter döden).

    De omkomna på Site 2 flyttades i mitten av december 2005 till Site 1C, som i samband därmed blev den enda kvarvarande siten och döptes om till Site 1. Där finns (2006-01-31) cirka 750 omkomna som ännu inte har identifierats.

    Vid det thailändska ID-centret i Phuket, IMC (Information Management Center – Thai Tsunami Victim Identification), har identifieringsarbetet genomförts med datorstöd. IMC bemannades som mest av 600 identifieringsexperter - rättsläkare, rättsodontologer, kriminaltekniker och poliser - från ca trettio länder, däribland Sverige. All identifiering har gjorts genom att AM- (AM = ante mortem = före döden) och PM-uppgifter (PM = post mortem = efter döden) av tandkort, fingeravtryck, fysiska kännetecken har jämförts med varandra samt med DNA-teknik. Drygt 80 procent av de omkomna, som det funnits AM-uppgifter på, har identifierats. I antal betyder det att nära 2 900 omkomna har identifierats vid IMC, varav ca 1 050 var thailändare och 1 850 internationellt saknade flodvågsoffer, varav 527 svenskar.

    Antalet kvarvarande kroppar att fastställa identitet på uppgår nu (31 januari 2006) till omkring 750.

    Den 12 december 2005 stängdes IMC i Phuket och verksamheten flyttades till Bangkok, där arbetet återupptogs den 4 januari och pågår med nuvarande organisation till utgången av februari 2006. Därefter kommer thailändska myndigheter att själva fortsätta verksamheten med ett mindre antal internationella experter som rådgivare. Den svenske polissambandsmannen vid ambassaden i Bangkok fungerar nu som kontaktman med IMC.

    Arbetet i samband med de svenska minnesceremonierna

    I samband med de tre svenska minnesceremonierna, som Rådet för stöd och samordning efter flodvågskatastrofen (RSOS) genomfört i Thailand, har Räddningsverkets bemanning och organisation anpassats till delvis nya arbetsuppgifter. Även Svenska kyrkan och Röda Korset utökade sin personalstyrka kraftigt vid dessa tillfällen. Under dessa perioder, inför ceremonierna den 4 och 11 november och i samband med årsdagsceremonin den 26 december, har anhörigstödspersonalen flerdubblats för att kunna ta emot alla svenskar, som anmält sig till ceremonierna och för genomförande av anhörigresor i anslutning till dessa.

    RSOS har ansvarat för genomförandet av minnesceremonierna och funnits på plats i Thailand i anslutning till respektive ceremoni. Generalkonsulatet och Räddningsverket har givits ett större ansvar för planering, förberedelse och genomförande av minnesceremonierna än vad som ursprungligen kunnat förutses.
     
    I november genomfördes nästan 70 anhörigresor till platser, som drabbade svenskar önskade besöka. Sju anhörigteam fanns då på plats för att möta enskilda och grupper av svenskar under dagarna kring novemberceremonierna. Planeringen gjordes utifrån underlag från RSOS, med de anmäldas önskemål, samt utifrån egna kontakter via e-post och telefon mellan anhöriga och insatsstyrkan.

    Vid minnesceremonin den 4 november deltog cirka 140 anhöriga, den 11 november deltog omkring 150 anhöriga och den 26 december omkring 400 anhöriga. Till detta kommer övriga deltagare såsom lokalt bosatta svenskar, svensk personal, media, m.fl. som uppgått till omkring eller drygt etthundra personer vid respektive ceremoni. 

    Under veckorna i anslutning till julhelgen genomfördes också närmare 70 anhörigresor.

    I samband med minnesceremonierna planerades och hanterades en omfattande transportlogistik. Vid minnesceremonin under årsdagen genomfördes 31 busstransporter som hämtade och körde tillbaka mer än 400 passagerare från ett trettiotal platser. Platserna var utspridda på en stor yta med transportsträckor på mellan 10 och 350 kilometer. Delar av transporterna genomfördes i konvojkörning med poliseskort, med hänsyn till trafiksituationen i området under årsdagen. Parallellt med den svenska minnesceremonin genomfördes sex olika thailändska ceremonier i det aktuella området vilket medförde en mycket stor trafikintensitet.

    Insatsen i siffror och övriga faktauppgifter

    > Se särskild sida för siffror och övriga faktauppgifter

    Slutord

    Flodvågskatastrofen i Sydostasien är en av de större naturkatastrofer sett till mänskligt lidande och materiell förstörelse, som drabbat världen i modern tid. Ur ett svenskt perspektiv, sett till antal omkomna och i övrigt drabbade så är den ett av de större nationella trauman som drabbat Sverige och svenskarna åtminstone i fredstid. Sveriges fokus kring flodvågskatastrofen har koncentrerats till Thailand. Antalet omkomna i Thailand totalt, thailändare och övriga nationaliteter som vistades i landet, utgör dock endast 2 procent av det totala antalet omkomna vid flodvågskatastrofen, som drabbade 12 länder. Antalet omkomna svenskar utgör 0,2 procent av det totala antalet omkomna. Oavsett detta så omges varje omkommen och varje drabbad av en egen sorg, saknad eller annat lidande och detta har blivit något av en ledstjärna för den svenska personal som tjänstgjort i insatsen.

    Totalt har 614 svenska personer arbetat på plats i Thailand efter katastrofen. Personalens arbete har präglats av en stor motivation, medmänsklighet, vördnad, respekt och professionalism. Samarbetet mellan svenska myndigheter och organisationer har vidare präglats av en gränsöverskridande och prestigelös samverkan, vilket underlättat strävan att på olika sätt kunna hjälpa och stödja drabbade svenskar.

    Det är möjligt att något annat land i världen kunnat hantera flodvågskatastrofen och dess följder lika bra som Thailand har gjort. Det är dock svårt att tro något annat land kunnat hantera den bättre. Thailand, thailändska myndigheter och befolkningen har visat stor kunskap, professionalism och organisationsförmåga. Vidare torde deras öppenhet, medmänsklighet och ödmjukhet inför andra länder som drabbats av katastrofen vara unik. Detta trots att Thailand och thailändarna själva drabbades mycket hårt.