När Nato bildades 1949 var kärnan i verksamheten den kollektiva försvarsförpliktelse som utgår från artikel 5 i Nato-fördraget. Efter det kalla krigets slut har Natos roll som säkerhetsbyggande organisation framträtt alltmer. Nya uppgifter, som till exempel att befrämja fred och stabilitet i Central- och Östeuropa och att genomföra internationell krishantering, har blivit allt viktigare.
Nato har i dag 28 medlemmar. Den 1 april 2009 blev Albanien och Kroatien medlemmar i alliansen. Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien, Slovakien och Slovenien, blev medlemmar i Nato den 2 april 2004. Övriga medlemsländer i Nato är: Belgien Danmark, Frankrike, Grekland, Island, Italien, Kanada, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Spanien, Storbritannien, Tjeckien, Turkiet, Tyskland, Ungern och USA. Av dessa 28 länder är 21 även medlemmar i Europeiska Unionen.
Natos högsta beslutande organ är det Nordatlantiska rådet som består av företrädare för samtliga Natos medlemsländer. Högkvarteret är beläget i Bryssel.
PFF och EAPR
Sverige samarbetar sedan 1994 med Nato inom ramen för Partnerskap för fred (PFF). PFF är ett praktiskt inriktat samarbetsprogram mellan Nato och icke-Nato-länder i Europa, Centralasien och södra Kaukasien. PFF har blivit särskilt viktigt som ett instrument för de deltagande länderna att samordna, förbereda och öva sina styrkor inför internationella krishanteringsinsatser.
PFF har även ett säkerhetsfrämjande syfte. Genom deltagandet i PFF vill Sverige medverka till uppbyggnaden av en alleuropeisk säkerhetsordning för ett stabilare och säkrare Europa. PFF är också en viktig komponent för svenskt deltagande i internationella krishanteringsinsatser.
Grunden för PFF är att varje land självt bestämmer inom vilka områden och på vilka sätt man vill samarbeta med NATO. Vi väljer alltså från svensk sida själva omfattningen av vår medverkan med utgångspunkt från Sveriges intressen som alliansfritt land.
Övningar i PFF-regi genomförs fortlöpande. Ett syfte med dessa är att utveckla samverkansförmågan mellan de olika ländernas styrkor, så att de ska kunna agera gemensamt på ett effektivt sätt vid till exempel en internationell krishanteringsinsats.
Samarbetet med Nato innefattar också det Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR). EAPR inrättades 1997 som den politiska ramen för PFF-samarbetet och är ett forum för informationsutbyte och säkerhetspolitisk dialog mellan Nato och de 23 partnerländerna. På ambassadörsnivå sammanträder rådet varje månad och därutöver pågår ett brett arbete i olika arbetsgrupper. Rådet möts också på utrikes- och försvarsministernivå, samt med några års mellanrum på stats- och regeringschefsnivå.
Krishantering i Kosovo och Afghanistan
Internationell krishantering är en huvuduppgift för Nato. Sverige deltar för närvarande med soldater i två krishanteringsinsatser under Natos ledning: KFOR (Kosovo Force) i Kosovo och ISAF (International Security Assistance Force) i Afghanistan.
För mer information om insatserna hänvisas till:> Utrikesdepartementets hemsida > Försvarsmaktens hemsida> Webbportalen Sverige i Afghanistan
Civil beredskapsplanering och katastrofinsatser
Inom ramen för PFF-samarbetet deltar Sverige också i att utveckla procedurer för ett effektivt utnyttjande av civila resurser i en krissituation. Sverige representeras i detta arbete av delegationen samt tiotalet civila myndigheter. Sverige bidrar också till katastrofinsatsarbetet inom ramen för EAPR-organet Euro-Atlantic Disaster Response Co-ordination Centre.