Om Colombia

Basfakta

Det område som omfattar det nuvarande Colombia var från början bebott av urfolk som migrerat från Centralamerika och Karibien. Bland annat fanns muiscafolket som var skickliga guldhantverkare. Guldet lockade spanjorerna, som kom till regionen i början av 1500-talet. Detta bidrog till uppkomsten av legenden om guldriket El Dorado, som tillskrivs Colombia. Förutom ättlingar till européer är cirka 2 procent av Colombias befolkning urfolk och cirka 25 procent afrocolombianer. Colombia förblev en spansk koloni (Nya Granada) fram till självständighetsdeklarationen 1810. Nio år senare, 1819, bildade Colombia Gran Colombia tillsammans med nuvarande Ecuador, Venezuela och Panama. Dagens Colombia grundades först då Gran Colombia föll samman 1830. Panama tillhörde dock Colombia fram till 1903 då landet, med hjälp av USA och Frankrike, förklarades självständigt.

Politisk översikt

Álvaro Uribe valdes till president 2002 och omvaldes 2006 efter att omval möjliggjordes genom ändring av konstitutionen. Omvalet blev ifrågasatt då en av parlamentsledamöterna, Yidis Medina, dömdes för bestickning efter att ha mottagit politiska tjänster i utbyte mot att rösta för ändringen. Nu diskuteras om ännu en ändring av konstitutionen skall genomföras för att möjliggöra att Uribe ställer upp år 2010. Kritik har framförts mot förändringen och dess konsekvenser för demokratin och maktbalansen i Colombia. Det återstår nu att se om Uribe väljer att söka makten en tredje mandatperiod eller om en ny president flyttar in i presidentpalatset Casa de Nariño 2010.
Parlamentet har skakats av en stor skandal, parapolítica, som handlar om politikers relationer och samarbete med paramilitären samt dessa gruppers politiska och ekonomiska makt i landet. Cirka 75 parlamentariker har blivit anklagade för samröre med paramilitären Av dessa har nio dömts till fängelsedomar på upp till sju år.

Enligt opinionssiffrorna är Uribe och hans hårdföra ”demokratiska säkerhetspolitik” mycket populära. En förbättring av säkerheten och minskning av brottslighet har skett. Antalet mord, kidnappningar och massakrer har minskat avsevärt. Säkerhetssituationen är dock fortfarande allvarlig i de delar av landet som är hårdast drabbade av den interna väpnade konflikten, såsom gränsområdena till Ecuador och Venezuela samt Stillahavskusten. Under 2008 har dock presidentens popularitet för första gången sedan hans tillträde naggats i kanten av en rad skandaler och motgångar. Den största skandalen är den som rör s.k. falsos positivos. Militären anklagas för att ha dödat civila för att sedan visa upp dem som besegrade gerillamedlemmar för att bättra på statistiken och få belöning i form av extra ledighet.

Den interna väpnade konflikten

I Colombia pågår sedan mer än 40 år en intern väpnad konflikt. Några av de viktigaste orsakerna till konflikten är fattigdom, social och ekonomisk orättvisa samt regionala skillnader i kombination med svaga statliga institutioner som historiskt inte kunnat kontrollera hela territoriet. Aktörerna i konflikten är gerillagrupperna FARC, med ca 10 000 stridande, och ELN, med 2 000-3 000 stridande. Paramilitären i landet avväpnades och demobiliserades 2004 – 2006 och enligt regeringen finns inte de paramilitära grupperna kvar. Dock finns så kallade ”nya illegala grupper” som enligt OAS och UNHCR består av bland andra före detta paramilitärer och har en stark koppling till droghandeln.
Regeringen har under 2008 genomfört en rad tillslag mot FARC. Militära offensiver och intensifierad underrättelseverksamhet har försatt gerillan i ett trängt läge. I juli 2008 fritogs 15 kidnappade från FARC, bland annat Ingrid Betancourt, före detta presidentkandidat, och tre amerikanska militärer i en spektakulär operation utan att ett enda skott avlossades. Aktionen har dock senare kritiserats då det framkommit att colombiansk militär bland annat använt Internationella Rödakors Kommitténs skyddade emblem.

Under februari 2009 frigav FARC ensidigt sex av de personer man hållit kidnappade. Detta kan ses som ett tecken på att gerillan är försvagad och försöker vinna sympatier och medialt utrymme. Gerillan har ändrat taktik, dragit sig tillbaka militärt och ökar samtidigt användandet av personminor, utpressning och terrordåd. FARC misstänks för ett antal bombdåd i Bogotá, Cali och Huila under senare tid vilket bidrar till att sprida osäkerhet och rädsla.

Diskussionerna om förhandlingar med FARC har på senare tid åter aktualiserats. Efter att alla de politiska kidnappade som FARC haft i sitt våld antingen dödats, fritagits eller släppts har ett viktigt hinder för att avancera undanröjts. Colombianos y Colombianas por la paz, en folkrörelse under ledning av den liberala senatorn Piedad Córdoba, har genom skriftväxling med gerillan bidragit till frigivandet av kidnappade. Nästa steg är att försöka få till stånd ett så kallat ”humanitärt avtal” för att utväxla kvarvarande poliser och militärer kidnappade av FARC mot fängslade gerillamedlemmar. Gerillan har uttryckt intresse av ett humanitärt avtal som ett första steg mot fredssamtal. Men, skeptikerna är många och president Uribe menar att ett avtal är överflödigt. Det enda gerillan behöver göra är att ensidigt frige alla kidnappade, enligt regeringen. Det politiska spelet kring de kidnappade som tidigare låst alla positioner kan möjligen bidra till att en konstruktiv dynamik kommer igång, men det återstår att se.

ELN har till och från, sedan 2002, fört samtal med regeringen Uribe om att inleda regelrätta fredsförhandlingar. Efter att samtalen legat nere under mer än ett år visar ELN åter intresse för dialog. Denna gång i första hand med Colombianos y Colombianas por la Paz. En brevväxling håller på att inledas och skulle kunna bidra till att få parterna tillbaka till samtalsbordet. Ett dokument har presenterats offentligt som innehåller en rad överenskommelser och som skulle kunna ligga till grund för ett första steg mot fred. Inre splittringar inom ELN förefaller dock vara det största hindret för att organisationen – som enligt tradition fattar beslut genom konsensus – ska välja att lämna den väpnade kampen bakom sig.

Mänskliga rättigheter och den humanitära situationen

Colombia har ratificerat samtliga centrala FN-konventioner för mänskliga rättigheter. Dock har den långdragna interna väpnade konflikten haft förödande konsekvenser för de mänskliga rättigheterna i landet. Övergrepp begås främst av de illegala väpnade grupperna men även av statliga aktörer. Försvarare av mänskliga rättigheter i landet arbetar under svåra förhållanden och såväl mord som hot mot dessa förekommer. Andra särskilt utsatta grupper är barn och ungdomar, kvinnoorganisationer, urfolk, afrocolombianer, fackföreningsaktiva, journalister samt jurister. Straffriheten är utbredd.

Som en konsekvens av konflikten har Colombia i dag en av de värsta humanitära kriserna i världen med ca tre miljoner internflyktingar. Under 2008 tvingades omkring 500 000 personer lämna sina hem. Siffran är den högsta på 23 år enligt den enskilda organisationen CODHES. Flertalet har tvingats fly upprepade gånger och åtskilliga har sökt skydd i grannländerna. UNHCR rapporterade att vid slutet av 2007 hade mer än 500 000 colombianer flytt landet, varav hälften till Ecuador. Colombia har en av de mest långtgående lagstiftningarna för internflyktingar och regeringen har gjort stora ekonomiska ansträngningar för att leva upp till kraven enligt lag.
Colombia är det land i världen där personminor dödar och skadar flest människor. Trots att statliga styrkor upphört med användningen ökar antalet fall på grund av gerillagruppers användning. Användningen av personminor hindrar civilbefolkningen från att komma undan från våldet i konfliktdrabbade områden och kan leda till isolering av hela samhällen.

De regionala skillnaderna i landet är påtagliga, mest utsatta är gränserna till Ecuador och Venezuela samt Stillahavskusten. Människohandel förekommer och Colombia är främst ett ursprungsland.

För mer information hänvisas till Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter i Colombia samt om den humanitära situationen (januari 2008).

Ekonomi och handelspolitik

Colombia har haft en stabil ekonomisk tillväxt under de senaste åren med cirka 8 procent för år 2007. Dock har den globala finanskrisen under 2008 påverkat ekonomin märkbart. Tillväxten har sjunkit till 3,6 procent 2008 och inflationen gått upp till 7,5 procent. Arbetslösheten har börjat öka. De låga världsmarknadspriserna på råvaror påverkar också den råvaruberoende exporten.
USA är Colombias viktigaste exportmarknad och landets ekonomi påverkas starkt av utvecklingen i den amerikanska ekonomin. Med USA finns ett framförhandlat frihandelsavtal som dock inte ratificerats. Colombia åtnjuter emellertid handelsfördelar genom preferenssystem kopplade till en aktiv politik mot droger. Regeringen för en frihandelsvänlig politik och har bidragit till kontinentens strävanden mot handelpolitisk integration. Colombia, tillsammans med Ecuador och Peru, har inlett förhandlingar om ett handelsavtal med EU. Frihandelsavtal har undertecknats med Kanada och EFTA, det senare väntar på att ratificeras.

Regeringen arbetar för att utöka turismen till Colombia, dels för ökade intäkter men även för att förbättra bilden av landet och på så sätt öka investeringsintresset utomlands. Antalet turister till landet har ökat under de senaste åren.

Bilaterala förbindelser med Sverige

Sverige eftersträvar att vara en partner för fred i Colombia. I linje med detta genomför Sverige ett utvecklingssamarbete som 2008 uppgick till ca 142 miljoner SEK. Samarbetet inriktas huvudsakligen på att underlätta en förhandlingslösning av den interna väpnade konflikten, stöd för mänskliga rättigheter och demokrati samt hjälp till internflyktingar. Sverige samarbetar med olika FN-organ, som t.ex. UNDP, UNHCR och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Sverige stödjer även statliga institutioner som Defensoría del Pueblo (ombudsman för mänskliga rättigheter), riksåklagarämbetet liksom svenska och colombianska enskilda organisationer.

Sveriges export till Colombia utgörs huvudsakligen av verkstadsprodukter, kemiska produkter samt papper. Sveriges import av colombianska produkter består främst av kaffe och snittblommor. Drygt ett tjugotal svenska företag har dotterbolag i Colombia, däribland Ericsson, Tetra Pak, Skandia och Alfa Laval. Ytterligare ett tjugotal colombianska företag representerar svenska företag i landet.