Europarådet

Ministerkommittén

Europarådets beslutsfattande organ är ministerkommittén där medlemsländernas regeringar, representeras av utrikesministern i respektive land. Utrikesministrarna möts en gång om året. Däremellan representeras länderna i det löpande arbetet och vid de veckovisa mötena i ministerkommittén, ställföreträdarmötena,  av medlemsländernas ambassadörer i Strasbourg. Ordförandeskapet roterar halvårsvis mellan medlemsländerna. Sverige var ordförande från maj till november 2008. Besluten i ministerkommittén bereds normalt i särskilda rapportörsgrupper till kommittén. Sådana rapportörsgrupper finns t.ex. för demokratifrågor, frågor om mänskliga rättigheter, budgetfrågor samt rättsliga och sociala frågor.  Arbetet i ministerkommittén bevakas från svensk sida av Sveriges Ständiga Representation vid Europarådet.

Ministermöten

I ministerkommittén hålls möten på ministernivå en gång per år, vanligen i maj. Under senare år har ministermötena ägnats framförallt åt uppföljning av olika delar av de beslut som fattades vid toppmötet i Warszawa år 2005 (se vidare sid 3); effektivisering av Europakonventionens skydd för de mänskliga fri- och rättigheterna, samarbetet mellan Europarådet och Europeiska unionen och utveckling av samarbetet inom demokratiområdet.

Sveriges profil i Europarådet

Sverige arbetar för att stärka Europarådets roll på de områden där organisationen har särskild kunskap och kompetens i jämförelse med andra organisationer, nämligen i arbetet med att främja respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer. Att stärka Europadomstolen och hela Europarådets konventionsbaserade system för skydd av mänskliga rättigheter är viktiga svenska frågor.

Europarådets sekretariat

Europarådet har ett sekretariat som består av drygt 2100  anställda. Sekretariatet leds av generalsekreteraren. Den norske f.d. stats- och utrikesministern Thorbjørn Jagland upprätthåller sedan år 2009  tjänsten som generalsekreterare. Generalsekreteraren väljs av den parlamentariska församlingen. Mandattiden är fem år. Generalsekreteraren och tjänstemännen i sekretariatet är internationella tjänstemän, dvs. de företräder inte sina respektive stater i rådet utan har sin lojalitet mot rådet som sådant.      

Parlamentariska församlingen och kongressen

Arbetet i Europarådet innefattar även andra aktörer än medlemsländernas regeringar. Europarådets parlamentariska församling (PACE), utgörs av representanter från  de nationella parlamenten i alla medlemsländer och består av 636 ledamöter (318 ordinarie och 318 suppleanter). Sveriges riksdag har utsett tolv riksdagsledamöter till medlemmar i församlingen (Riksdagens Europarådsdelegation). Den parlamentariska församlingen gör uttalanden i  frågor av gemensamt intresse, övervakar den demokratiska utvecklingen och hur de mänskliga rättigheterna respekteras  i medlemsländerna, antar resolutioner och rekommendationer och lägger fram förslag  till ministerkommittén och till medlemsländerna. Församlingen utser bl.a.  Europarådets generalsekreterare, domare till Europadomstolen för mänskliga rättigheter och kommissarien för mänskliga rättigheter.

Europarådets kongress för lokala och regionala myndigheter (CLRAE) har en liknande uppgift för samarbetet på de lokal- och regionalpolitiska planen. Även kongressen har 636 ledamöter, ordinarie och suppleanter, varav 12 lokalpolitiker från Sverige.

Såväl församlingen som kongressen övervakar hur medlemsländerna uppfyller de skyldigheter som följer av medlemskapet i Europarådet.

Mellanstatligt samarbete

Medlemsländernas samarbete i Europarådet äger i hög grad rum genom expertmöten. Experterna förhandlar fram överenskommelser som kan vara bindande eller rådgivande för medlemsländerna, för att sedan antas av ministerkommittén. Experterna möts i kommittéer som kallas styr- eller expertkommittéer. Sådana kommittéer finns inom flera verksamhetsområden, t.ex. mänskliga rättigheter, juridiskt samarbete liksom på det socialpolitiska området. Europarådet har också en viktig funktion för information och erfarenhetsutbyte.

En viktig uppgift för det mellanstatliga samarbetet i Europarådet är och har varit att förhandla fram konventioner på olika områden. Det finns drygt 200  konventioner som antagits av rådet under årens lopp. En konvention brukar förhandlas fram i den eller de expertgrupper som ansvarar för det sakområde till vilket konventionen hör och antas slutligen av ministerkommittén. Bland viktigare konventioner kan nämnas, utöver konventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna och de grundläggande friheterna från 1950

- den europeiska konventionen om utlämning från 1960

- den europeiska sociala stadgan från 1961 (reviderad 1996)

- den europeiska konventionen mot tortyr 1987

- den europeiska stadgan för regional- och minoritetsspråk från 1992

- ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter från 1995

- de två konventionerna mot korruption från 1999

- Europarådets konvention mot terrorism från 2005

- Europarådets konvention mot människohandel från 2005

- Europarådets konvention från 2011 om förebyggande och
  bekämpande av våld  mot kvinnor och våld i hemmet

 
Toppmöten

Europarådet höll sitt tredje toppmöte år 2005 i Warszawa. Mötet antog en politisk deklaration, "Warszawadeklarationen", och en handlingsplan som anger riktlinjerna för organisationens verksamhet de närmaste åren.

Deklarationen klargör att all verksamhet ska bidra till Europarådets kärnmål som är att bevara och främja mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer (rule of law). Deklarationen utvecklar därefter huvudinriktningen inom de olika områdena.

Handlingsplanen omfattar fem kapitel

• kärnmålen

• nya utmaningar för att bevara medborgarnas
  säkerhet

• åtgärder för att bygga ett mer humant
  samhälle

• stärkt samarbete med andra internationella
  organisationer

• genomförande och reformer


Mänskliga rättigheter en förutsättning för fred och säkerhet

Mänskliga rättigheter är det kanske mest kända av Europarådets arbetsområden. Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna som antogs redan 1950 (Europakonventionen) trädde i kraft  1953. Samtliga medlemsländer har ratificerat Europakonventionen. Konventionens rättighetskatalog har utökats vid fler tillfällen, bl.a. med förbud mot dödsstraff, och konventionen har utvecklats till ett av de mest effektiva instrumenten i världen till skydd för mänskliga rättigheter. Kontrollen att konventionen efterlevs sker också på ett unikt sätt genom Europadomstolen för mänskliga rättigheter vars domar medlemsstaterna åtagit sig att respektera. På regeringens webbplats för mänskliga rättigheter finns mer information.


Nya medlemsstater

Efter Berlinmurens fall 1989 uppstod flera nya demokratier i Europa som allra först sökte sig till Europarådet. Under 1990-talet genomgick rådet därför en kraftig expansion och antalet medlemsstater fördubblades.  Kriterierna för anslutning av nya medlemsländer har gradvis förskjutits från krav på att utgöra en fungerande demokrati med respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna och för rättsstatens principer till att kandidatlandet ska utfästa sig att så snart som möjligt uppfylla villkoren. Att ett antal länder därmed antagits, trots brister i på dessa områden bygger på tanken att framsteg uppnås bättre genom att engagera ett land i samarbete än att utestänga det. Som en följd av detta har Europarådets samarbetsprogram fått en allt större omfattning. Programmen riktar sig framförallt till de nyare medlemsländerna i Central- och Östeuropa, på västra Balkan och i södra Kaukasien. De syftar till att underlätta uppfyllandet av de åtaganden som följer på medlemskapet genom att bygga upp fungerande rättssamhällen och stödja den demokratiska utvecklingen.

Med medlemsländer som antagits på villkor att de senare uppfyller vissa krav följer ett ökat behov av övervakning. Ministerkommittén har därför vissa särskilda övervakningsprocedurer för nya medlemsstater. Även den parlamentariska församlingen har inrättat ett särskilt utskott som granskar hur medlemsländerna lever upp till sina skyldigheter och åtaganden.


Den europeiska kommissionen för effektiv rättvisa (European Commission for the Efficiency of Justice,  CEPEJ)

CEPEJ, som består av delegater från samtliga medlemsstater, är ett operativt Europarådsorgan vars uppgift består i att genomföra många av de mål för rätts- och domstolsväsendet som slagits fast i tidigare Europarådsinstrument. CEPEJ bedriver varken harmoniserande arbete eller utövar tillsyn över medlemsstaterna, utan är i stället normsättande och samlar information om goda exempel från de olika rättsordningarna inom Europarådet samt verkar för utveckling av de nationella rättssystemen i Europa. CEPEJ har ett nära samarbete med EU-kommissionen.CEPEJ verkar i praktiken för att förbättra rättsväsendets funktion och effektivitet. Kommissionen  har hittills särskilt inriktat sitt arbete på att hitta metoder för att förkorta handläggningstider i rättsliga instanser, förbättra verkställigheten av domar och beslut, undersöka alternativa tvistelösningsformer, förbättra förhållandet mellan domstolar och den enskilde medborgaren (förbättrad service, bemötande, teknik) samt vid förfrågan vidta direkta hjälpåtgärder för att förbättra rättsväsendet i specifika medlemsstater.


Partsavtal

Partsavtalen fyller en viktig funktion genom att de stödjer samarbetet mellan de medlemsstater som har ett gemensamt intresse i en viss fråga. Sverige är medlem av följande partsavtal:

Venedigkommissionen, den europeiska kommissionen för demokrati genom lag, är Europarådets rådgivande organ för konstitutionella och andra rättsliga frågor av särskild vikt för demokratisk utveckling. Kommissionen, som upprättades 1990 och består av experter på konstitutionell rätt, har bland annat spelat en viktig roll för utarbetande av nya, demokratiska grundlagar i Central- och Östeuropa och har efter hand utvecklats till ett internationellt erkänt organ. Målet – att uppnå rättssystem präglade av demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatlighet – eftersträvas genom hjälp med utarbetande av grund- och vallagar, samarbete med grundlagsdomstolar samt transnationella studier och seminarier. Kommissionen har bl.a. arbetat med

- ett MR-ombudsmannaämbete i Armenien
- minoritetsskydd i Kroatien
- förvaltningsreformer i Ukraina
- författningsarbete i Tjetjenien
- författningsreform i Liechtenstein

Venedigkommissionen kan lämna utlåtanden på förfrågan av ministerkommittén, parlamentariska församlingen, ett enskilt medlemsland eller från EU-kommissionen, som har särskild medlemsstatus.

Europarådets samtliga 47 medlemsstater är även medlemmar av Venedigkommissionen. Även länder utanför Europarådet kan accepteras som medlemmar av kommissionen.

Kommissionen har blivit känd även utanför Europa och bland dess medlemmar finns numera också Algeriet, Brasilien, Chile,  Israel, Kirgizistan, Marocko, Mexico, Peru, Sydkorea och Tunisien. F.n. är professor Iain Cameron och f. presidenten i Svea Hovrätt, Johan Hirschfeldt, svenska medlemmar av kommissionen.


Europarådets utvecklingsbank (CEB), som har sitt säte i Paris, har till syfte är att verka för social sammanhållning i Europarådets medlemsstater. Banken har tillkommit för att kunna tillhandahålla billig lånefinansiering för projekt med social inriktning till medlemsstater för vilka riskbedömningen bedöms högre än normalt. Flyktingmottagning och integrering av flyktingar är typiskt sett sådana projekt för vilka lånefinansiering kan erhållas. 40 av Europarådets medlemsstater är anslutna till partsavtalet. 

Europeiska farmakopén (EDQM) arbetar med att garantera tillgång till mediciner av god kvalitet för Europas medborgare. Detta görs genom upprättandet av obligatoriska standarder för produktion och kvalitetskontroll av mediciner.

Eurimages finansierar samproduktion, distribution, digitalisering och uppvisning av europeiska filmer genom att uppmuntra till samproduktion mellan filmare.

Europeiska audiovisuella observatoriet verkar för utvecklingen av den europeiska film- och TV-industrin genom att tillhandahålla statistisk och analytisk data och information om publikpolicy inom ett brett spektrum av medier.

Pompidougruppen är Europarådets specialistgrupp i frågor rörande narkotikamissbruk och illegal narkotikahandel.

GRECO, Gruppen av stater mot korruption, har till huvudsyfte att förbättra medlemsstaternas kapacitet att bekämpa korruption och övervakar efterlevandet av de rättsliga Europarådsinstrumenten för bekämpande av korruption. Staterna i gruppen övervakar varandra enligt ett roterande schema, ”peer review”. GRECO är också involverat i det så kallade PACO-projektet för bekämpande av korruption, organiserad brottslighet, penningtvätt, Internetbrottslighet och andra former av ekonomisk brottslighet i sydöstra Europa. Såväl regionala som landspecifika projekt ingår i programmet. Utöver Europarådets medlemsstater ingår även USA i GRECO.

Europeiska centret för moderna språk är placerat i Graz. Centret stödjer utvecklandet av språkundervisning och inlärning i medlemsstaterna som ett sätt att bidra till ökad kommunikation och samarbete.

Nord-Syd Centret finns i Lissabon. Centret arbetar med att öka allmänhetens medvetande i frågor som rör globalt ömsesidigt beroende och att verka för antagandet av solidaritetsbaserade policies som bygger på Europarådets värderingar.

Utöver dessa finns även partsavtal om idrottsfrågor, kulturvägar, naturkatastrofer och ungdomskort. Sverige är icke medlem av dessa.


Europarådets framtid

Under 1990-talet var organisationens utmaning en snabbt växande medlemskrets medan utvidgningen idag i stort sett är avslutad. Montenegro blev medlem 2007. Vitryssland står fortsatt utanför organisationen. Utvecklingen i landet motsvarar inte de krav som ställs för att komma i fråga för medlemskap. Inte heller Kosovo, som inte erkänts som självständig stat av samtliga Europarådets medlemsstater, är medlem.

Bland de nya utmaningar som organisationen står inför, ingår att precisera sin roll i det förändrade Europa, som bland annat kännetecknas av utvidgningen av EU.

Under åren 2010 och 2011 har rådet fokuserat på antagandet och genomförandet av generalsekreterarens reformprogram för verksamheten och vad gäller sekretariatets uppbyggnad. Verksamheten skall fokusera på de tre kärnområdena som beslutades vid Warszawamötet, värnande och främjande av mänskliga rättigheter och demokrati samt det demokratiska samhällsskicket och rättsstatens principer. Sekretariatet  organiseras under dessa tre pelare liksom de olika arbetsgrupperna där det sitter representanter för medlemsstaterna. Detta innebär en neddragning av antalet direktorat i sekretariatet och av dess personal liksom av antalet styrkommittér och dem underställda kommittéer . Syftet är att göra organisationen mer politiskt relevant och fokuserad på de områden där den har bäst kompetens och kan bidra.


Europarådet och EU

Sedan utvidgningen av EU 2004  är mer än hälften av Europarådets medlemsländer (27 av 47) också medlemmar i EU. Sveriges agerande i Europarådet är till stor del en del av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige vill därför stärka EU:s roll som aktör i Europarådet och arbetar för att stärka EU-samordningen på utrikes- och säkerhetspolitikens område. Samarbetet mellan EU-länderna måste dock även i fortsättningen utgå ifrån varje medlemslands eget ansvar för att uppfylla sina åtaganden och skyldigheter på fri- och rättighetsområdet och i övrigt inom Europarådets verksamhetsområden.

En del av Europarådets samarbetsprogram genomförs tillsammans med EU-kommissionen, som också ger finansiella bidrag till programmen. I takt med att EU:s samarbete fördjupas inom olika områden inom vilka Europarådet också är verksamt, ökar behovet av samordning och samarbete mellan Europarådet och EU. Detta gäller t.ex. inom den s.k. grannskapspolitiken, dvs. de kontakter Europarådet har med angränsande länder till medlemsstaterna.

Det är också angeläget att på ett effektivt sätt ta tillvara de möjligheter till samverkan som finns mellan Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) samt Förenta Nationerna för att undvika onödigt dubbelarbete och konkurrens.


Budget m.m.

Europarådets sammanlagda budget uppgick för år  2011 till 371,9  milj euro (ordinarie budget, andra budgetar inklusive för partsavtal samt EU-finansiering), varav den ordinarie budgeten  till 211,5  milj euro. Sveriges andel av den ordinarie budgeten är drygt 2 procent. Större delen av den ordinarie budgeten (cirka 70 %) går till finansiering av löner och pensioner för tjänstemännen. 

Engelska och franska är de två officiella språk som används i Europarådet, vid möten och i dokument.

Europarådets flagga, den  blå flaggan med tolv gyllene stjärnor, antogs av den parlamentariska församlingen och ministerkommittén redan 1955. Europarådet gav 1985 EU tillstånd att använda flaggan och sedan 1986 använder även EU flaggan som sin symbol.

Uppdaterad  januari 2012