Sverige & OSSE

OSSE:s verksamhet tar sin utgångspunkt i ett brett säkerhetsbegrepp och omfattar militärpolitiska aspekter, demokrati och mänskliga rättigheter samt ekonomi och miljö. Konkret handlar det till exempel om att övervaka och främja respekten för mänskliga rättigheter i samtliga medlemsländer, valobservation, polisutbildning, förebyggande av väpnade konflikter och nedrustning av konventionella vapen.

I OSSE deltar alla Europas länder liksom Canada, USA och de centralasiatiska staterna, sammanlagt 56 länder. Den senaste nya medlemmen är Montenegro, som anslöt sig som självständig deltagare i OSSE sommaren 2006.

Toppmötena, då de deltagande ländernas stats- eller regeringschefer samlas, är OSSE:s högsta beslutande organ. Det senaste toppmötet ägde rum 1999 i Istanbul. De år då stats- och regeringscheferna inte möts, samlas i stället de deltagande staternas utrikesministrar till ett utrikesminstermöte, senast i Bryssel i december 2006. Nästa ministermöte kommer att hållas i Madrid  i november  i år.

Beslutsfattandet inom OSSE bygger på principen om konsensus, det vill säga alla länders uttryckliga, eller åtminstone tysta, samtycke. Det löpande arbetet sköts av det permanenta rådet i Wien, som möts ca en gång i veckan. I det permanenta rådet representeras de deltagande staterna av sina OSSE-ambassadörer. Ordförandeskapet i OSSE roterar årligen mellan de deltagande länderna. 2006 leds OSSE av Belgien och 2007 tar Spanien över ordförandeskapet.

Svenska profilfrågor i OSSE

• Sverige stödjer särskilt OSSE:s omfattande fältverksamhet och den konfliktförebyggande verksamhet som bedrivs av högkommissarien för frågor om nationella minoriteter. För närvarande innehas denna post av Knut Vollebaek.
  
  
• Ett annat prioriterat område för Sverige är OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR).
  
  
• Fältverksamheten, där OSSE på ort och ställe försöker medla eller förhindra att meningsmotsättningar utvecklas till öppna konflikter, är störst på västra Balkan. Men OSSE finns också i Moldavien, Ukraina och Vitryssland samt i Centralasien och södra Kaukasien.
  
  
• Sverige har även bidragit till att uppmärksamma kvinnors roll i konfliktförebyggande och krishantering. På svenskt initiativ har OSSE beslutat att förbättra genomförandet av FN:s resolution om kvinnor fred och säkerhet (FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 från år 2000), vilket bland annat innebär ökade insatser för att rekrytera kvinnor till ledande poster inom organisationer samt förbättrad jämställdhetsintegrering av pågående och kommande projekt som bedrivs inom ramen för fältmissionernas och institutionernas verksamhet.
  
  
• Sverige fäster också stor vikt vid polissamarbetet inom OSSE. I dagsläget ställer Sverige poliser och polisinstruktörer till förfogande för OSSE:s polisverksamhet i Kroatien, Kirgizistan, Makedonien, Serbien (inkusive Kosovo) samt Montenegro.
  
  
• Det stabila systemet av konventionella rustningskontrollavtal inom OSSE-området är unikt och av grundläggande betydelse för säkerheten och stabiliteten i Europa. Sverige arbetar aktivt för att förbättra tillämpningen av samtliga dessa avtal inom hela OSSE-området.
  
  
• Särskilda ansträngningar görs för att bidra till genomförandet av uppförandekoden och lätta vapendokumentet, som båda har en tydlig konfliktförebyggande funktion. OSSE:s uppförandekod är politisk bindande för OSSE:s deltagande stater och handlar om att statens väpnande styrkor försvarsmakt, säkerhets- och underrättelsetjänst, paramilitära styrkor samt polis ska stå under effektiv demokratisk kontroll och integreras i det civila samhället. Av särskild betydelse är åtagandet att utbilda militär personal i internationell humanitär rätt. OSSE:s lätta vapendokument omfattar såväl normer som konkreta åtgärder. De deltagande staterna har gjort åtaganden som gäller bland annat kontroll av produktion, försäljning och innehav av lätta vapen samt öppenhet kring handeln med lätta vapen.