OSSE:s verksamhet tar sin utgångspunkt i ett brett säkerhetsbegrepp och omfattar militärpolitiska aspekter, demokrati och mänskliga rättigheter samt ekonomi och miljö. Konkret handlar det till exempel om att övervaka och främja respekten för mänskliga rättigheter i samtliga medlemsländer, valobservation, polisutbildning, förebyggande av väpnade konflikter och nedrustning av konventionella vapen.
I OSSE deltar alla Europas länder liksom Canada, USA och de centralasiatiska staterna, sammanlagt 56 länder. Den senaste nya medlemmen är Montenegro, som anslöt sig som självständig deltagare i OSSE sommaren 2006.
Toppmötena, då de deltagande ländernas stats- eller regeringschefer samlas, är OSSE:s högsta beslutande organ. Det senaste toppmötet ägde rum 2010 i Astana. De år då stats- och regeringscheferna inte möts, samlas i stället de deltagande staternas utrikesministrar till ett utrikesminstermöte, senast i Vilnius i december 2011.
Beslutsfattandet inom OSSE bygger på principen om konsensus, det vill säga alla länders uttryckliga, eller åtminstone tysta, samtycke. Det löpande arbetet sköts av det permanenta rådet i Wien, som möts ca en gång i veckan. I det permanenta rådet representeras de deltagande staterna av sina OSSE-ambassadörer. Ordförandeskapet i OSSE roterar årligen mellan de deltagande länderna. 2012 leds OSSE av Irand och 2013 tar Ukraina över ordförandeskapet, följt av Schweiz 2014.Svenska profilfrågor i OSSE
Sverige stödjer särskilt OSSE:s omfattande fältverksamhet och den konfliktförebyggande verksamhet som bedrivs av OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR), inklusive genomförandet av FN:s säkerhetsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, samt av högkommissarien för frågor om nationella minoriteter (HCNM) och medierepresentanten (RFoM).
Fältverksamheten, där OSSE på ort och ställe försöker medla eller förhindra att meningsmotsättningar utvecklas till öppna konflikter, är störst på västra Balkan. OSSE finns emellertid även i Moldavien, Ukraina och Vitryssland samt i Centralasien och södra Kaukasien. Ett tjugotal svenskar arbetar vid OSSE:s olika fältkontor och institutioner.
Sverige fäster även stor vikt vid polissamarbetet inom OSSE och ställer poliser och polisinstruktörer till förfogande för OSSE:s polisverksamhet i fält.
En betydelsefull uppgift för ODIHR består i att samordna OSSE:s valövervakning. Sverige bidrar årligen med ett stort antal valobservatörer till ODIHR och värnar om ODIHR:s verksamhet och oberoende.
Sverige arbetar även aktivt för att förbättra tillämpningen av de konventionella rustningskontrollavtal som finns inom OSSE och som är av grundläggande betydelse för säkerheten och stabiliteten i Europa. Särskilda ansträngningar görs för att bidra till genomförandet av uppförandekoden och lätta vapendokumentet, som båda har en tydlig konfliktförebyggande funktion. OSSE:s uppförandekod är politisk bindande för OSSE:s deltagande stater och handlar om att statens väpnande styrkor försvarsmakt, säkerhets- och underrättelsetjänst, paramilitära styrkor samt polis ska stå under effektiv demokratisk kontroll och integreras i det civila samhället. Av särskild betydelse är åtagandet att utbilda militär personal i internationell humanitär rätt. OSSE:s lätta vapendokument omfattar såväl normer som konkreta åtgärder. De deltagande staterna har gjort åtaganden som gäller bland annat kontroll av produktion, försäljning och innehav av lätta vapen samt öppenhet kring handeln med lätta vapen.
Inom ramen för den europeiska säkerhetsdialogen, den s.k. Korfuprocessen, kommer Sverige att fortsatt verka för att EU kan ha en viktig aktörsroll, genom att bl.a. utarbeta koordinerade positioner inom samtliga områden och initiera substantiella förslag i samarbete med andra likasinnade.