Det syriska samhället och den inrikespolitiska situationen
Det finns ett stort antal religiösa grupper i Syrien, såväl muslimska som kristna. Majoriteten av landets befolkning är sunnimuslimer, men många tillhör också andra muslimska grupper, såsom shiamuslimer, alawiter, druser och ismailiter. Omkring 7-10 procent av befolkningen tillhör något av de många kristna samfunden. Etniskt domineras befolkningen av araber. En annan stor etnisk grupp är kurderna, som utgör cirka 10 procent av befolkningen.
Syrien är en auktoritär republik som domineras av Baathpartiet, vars ideologi är panarabisk med socialistiska förtecken. Syrien är jämte Libanon det enda land i regionen som inte har islam som statsreligion. Författningen stipulerar dock att presidenten måste vara muslim. Parlamentet utser på förslag av Baathpartiet en presidentkandidat som därefter blir föremål för folkomröstning. Bashar al-Assad, son till den framlidne presidenten Hafez al-Assad, tillträdde presidentposten år 2000 och är också överbefälhavare och ordförande för Baathpartiet. Författningen ger Baathpartiet en ledande roll och garanterar det majoritet i parlamentet genom den så kallade Nationella progressiva fronten (NPF). NPF består av Baathpartiet och ett antal vänster- och nationalistpartier som tillsammans garanteras två tredjedelar av platserna i parlamentet. Övriga platser innehas av formellt icke-partibundna kandidater, som dock inför valen måste godkännas av en valkommitté under ledning av representanter för Baathpartiet. Val till presidentposten, parlamentet och lokala församlingar ägde rum under 2007.
Undantagstillstånd råder i Syrien sedan 1963. Undantagslagarna ger presidenten och de olika säkerhetstjänsterna stort inflytande i det politiska systemet. Alawiterna, en shiitisk minoritetsgrupp om uppskattningsvis 12 procent av befolkningen, innehar en stor del av de ledande positionerna i samhället och det politiska livet. Presidenten tillhör denna minoritet.Syrien har ratificerat de mest centrala FN-konventionerna om de mänskliga rättigheterna, men i praktiken förekommer det en rad inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter och kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive dödsstraff, godtyckliga frihetsberövanden och tortyr.
Syriens roll i regionen och internationellt
Syriens utrikespolitik formas av landets relationer med grannländerna, framför allt Libanon, Israel och Irak.Syriens inflytande i Libanon har under de senaste åren blivit föremål för granskning av det internationella samfundet. En rad säkerhetsrådsresolutioner om Libanon har antagits sedan hösten 2004. Resolution 1559 uppmanade utländska styrkor att lämna Libanon och föreskrev att Libanons politiska självständighet skulle respekteras. I slutet av april 2005 lämnade den syriska armén Libanon efter nära 30 år.
Pressen på Syrien ökade efter mordet på den före detta libanesiske premiärministern Rafiq Hariri i Beirut den 14 februari 2005. En undersökningskommission i FN:s regi utreder omständigheterna kring mordet och en särskild tribunal skall upprättas för att ställa de misstänkta inför rätta. Syrien har samarbetat med undersökningskommissionen, men säger sig vara negativ till samarbete med tribunalen, bland annat med hänvisning till att Syrien inte konsulterats om dess utformning och mandat.
I spåren av Israels krig mot Hizbollah i Libanon sommaren 2006 antogs säkerhetsrådsresolution 1701, som bland annat uppmanar Syrien att kontrollera att ingen vapensmuggling sker från Syrien till Libanon. Syrien och dess allierade Iran har anklagats för att underblåsa den regeringskris som utlöstes i Libanon under hösten och vintern 2006-07 i syfte att framkalla premiärminister Sinioras avgång.
Avsaknaden av fredsavtal mellan Syrien och Israel präglar Syriens relationer även med andra länder. Konflikten med Israel används för att motivera de undantagslagar som råder i landet sedan 1963. Att återfå det av Israel ockuperade Golan är ett övergripande utrikespolitiskt mål för Syrien. I linje med den syriska regeringens panarabiska ideologi förespråkas en allomfattande arabisk-israelisk fred.De diplomatiska relationerna med Irak återetablerades 2006 efter ett avbrott på över 25 år. Ett ökat antal högnivåbesök, fördjupat samarbete om säkerhetsfrågor och större ekonomiskt utbyte har utlovats. Syrien har tagit emot ett stort antal irakiska flyktingar sedan 2003. Relationerna mellan Syrien och Iran har stärkts sedan 1979 års iranska revolution och Gulfkriget 1980. Relationerna med Turkiet har förbättrats avsevärt under senare år. USA för en isolerings- och sanktionspolitik mot Syrien som har skärpts i spåren av Irakkriget, utvecklingen i Libanon samt Syriens hållning i den arabisk-israeliska konflikten. Syrien har bland annat anklagats för att inte vidta tillräckliga åtgärder för att förhindra att islamistiska motståndsmän tar sig in i Irak från Syrien samt för att blanda sig i Libanons inre angelägenheter genom att stödja den regeringskritiska oppositionen. Ett annat problem i relationerna är enligt USA att Syrien tillåter terroristlistade palestinska organisationer verka från syriskt territorium.Syrien tillbakavisar de amerikanska anklagelserna vad gäller Irak. Man betonar att oppositionen i Libanon utövar sin demokratiska rättighet att ifrågasätta en regering som inte speglar landets demografiska sammansättning. Syrien menar att andra regeringars stöd för den sittande regeringen i Libanon också utgör inblandning i Libanons inre angelägenheter. Syrien hävdar vidare att enskilda medlemmar av palestinska organisationer tillåts vistas - men inte verka politiskt - i landet av panarabiska solidaritetsskäl.Ett principbeslut om ett associationsavtal mellan EU och Syrien fattades i oktober 2004. Avtalet har ännu inte undertecknats.