Libanon dras med stora budgetunderskott varje år. För 2007 var budgetunderskottet 30 procent av utgiftssidan. Den enskilt största anledningen är att betalningar på statsskulden utgör ca 40 procent av statens utgifter.
Libanons ekonomi har haft en svag tillväxt under senare år, till stor del beroende på politiska, exogena, händelser. Tillväxten under 2007 har varit måttlig. Fortsatt politiska oro är också det som kan stjälpa en starkare tillväxt under kommande år. BNP tillväxt i Libanon är under potential och de åtgärder som krävs för att få igång tillväxten är beroende av en stabil politisk miljö där beslut med ekonomiska återverkningar, t.ex. reformer av olika slag, kan fattas i samförstånd.
Libanon är historiskt känt för sin liberala ekonomi, präglat främst av dess liberala finans- och banksektor. Beirut, med dess blandning av öst och väst, har länge varit en populär inkörsport till regionen. Libanesiska banker har under senare år, med hjälp av dess starka branschlikviditet, stärkt sin närvaro dels i regionen (Jordanien, Algeriet, Syrien, Oman m.m.) och dels i viktiga marknader på längre avstånd (Frankrike, Schweiz, USA, England, Luxemburg m.m.).
Obalanser i Libanons makroekonomiska läge tillsammans med landets politiska turbulens avstyr och hindrar investeringar, framförallt långsiktiga investeringar som inte väntas generera pengar förrän efter flera år. Investerare söker sig istället till kortare, mer likvida, placeringar.
Libanons ekonomi har visat prov på flexibilitet att kunna hantera senaste tidens oroligheter, men dess tillväxt anses vara långt under potential. Libanon är i behov av att modernisera sin ekonomi för att inte halka efter än mer.
Reformeringen av dess ekonomi kretsar mycket kring Paris III, den senaste stora internationella konferensen till förmån för Libanon. Vid Paris III presenterades ett femårigt reformprogram som syftar till att återskapa grunden för en hållbar tillväxt och att minska risken för finansiell instabilitet härrörandes från en stor statsskuld. En bättre statsbudget (som i förlängningen minskar risken för finansiell instabilitet) och bibehållen social stabilitet är också inkluderade i Paris III. Konferensen i Paris i januari 2007 (som kom att kallas Paris III) ledde till löften om 7,6 miljarder USD i stöd, både bilateralt stöd och multilateralt stöd. Sverige deltog i konferensen och bidrog med 6 miljoner USD.
Reformprogrammet i Paris III består av sex fundament:• Reformer för att öka den libanesiska ekonomins produktivitet och därmed dess konkurrenskraft och sålunda dess möjlighet att växa i en globaliserad värld.• Minska regionala skillnader genom direkt och indirekt fördelningspolitik, stärka det sociala skyddsnätet för de mindre bemedlade och öka effektiviteten i det statliga spenderandet.• En budget i balans. Detta kan ske genom högre intäkter och minskade utgifter. Att minska utgifter är svårt då statliga utgifter i förhållande till BNP redan är låg i internationell jämförelse. Intäkterna är tänkta att öka med höjningar i diverse skattesatser, bl.a. på kapitalinkomster och mervärdesskatt. Målet är att undvika att en budget i balans har negativa återverkningar på den fattigare delen av befolkningen.• Privatiseringar. Genom att privatisera vill man öka tillväxten, minska statsskulden och minska pressen på utgiftssidan av budgeten. Statsskulden är satt att minska genom privatiseringar då vinst vid försäljning av statliga företag enligt lag oavkortat ska gå till att betala av på statsskulden. Den enskilt största privatiseringen var tänkt att ske under 2007 med privatiserandet av det statliga telekomföretaget, vilket nu har försenats. • Monetär och valutapolitik. Att bibehålla makroekonomisk stabilitet och därmed öka förtroendet för landets ekonomi för att stimulera till investeringar är en viktig förutsättning för genomförandet av övriga reformer. Prisstabilitet är inkluderat i detta. • Internationellt stöd till Libanons återuppbyggnad efter förstörelsen under kriget sommaren 2006.