Politiskt system

Statsförbundet Serbien och Montenegro upplöstes i och med att Montenegro den 3 juni 2006 utropade självständighet på basis av folkomröstningen den 28 maj samma år. Därmed kom Serbien att bli efterträdarstat till statsförbundet.

Den 17 februari 2008 utropade Kosovo sin självständighet och sedan dess har en rad länder erkänt Kosovos självständighet, däribland Sverige. Serbien vill dock inte erkänna Kosovo som en självständig stat.

Serbien har en koalitionsregering som är formerad kring det Demokratiska partiet (DS), lett av president Boris Tadić. Enligt landets konstitution är presidentens befogenheter relativt begränsade.

De största partierna i alliansen är G17plus, lett av Mladjan Dinkić och Serbiens Socialistiska Parti (SPS), lett av Ivica Dačić. Till de mindre partierna hör Pensionärspartiet (PUPS), Serbiska Förnyelserörelsen, Socialistiska partiet samt Bosniska koalitionen.

Serbiens parlament har 250 platser och val ska enligt konstitutionen hållas vart fjärde år. Demokratiska Partiet (DS) har i parlamentet 64 mandat, och koalitionen ”För ett europeiskt Serbien”, som utgörs av partierna DS, G17+, SDP, LSV och SPO, har 102 mandat. Parlamentets största parti, var under dess tillsättning sommaren 2008, Serbiska Radikala Partiet, med 77 mandat.

Partiet har dock splittrats och numera finns även Serbiens Progressiva Parti.
    
Serbien är territoriellt indelat i 24 län som sönderfaller i 78 kommuner. I landets norra autonoma provins Vojvodina återfinns 46 av landets kommuner. Den autonoma provinsen Vojvodina åtnjuter vissa delegerade rättigheter på bl.a. det sociala området, och har även ett eget provinsparlament.

I november 2006 antog det serbiska parlamentet en ny och moderniserad konstitution för Republiken Serbien. Den nya konstitutionen innehåller viktiga skillnader från den gamla konstitutionen från 1990, vilken tillkom under den enpartistat som då leddes av Slobodan Milošević.