Efter flera år av låg eller nolltillväxt har Italiens ekonomi visat några livstecken under 2007 – tillväxten beräknas närma sig 2% och hålla i sig åtminstone ett år. Den italienska ekonomin hämmas generellt av bristande konkurrens (inom t.ex. finans-, energi- och tjänstesektorerna), besvärande byråkrati, dåligt utvecklad infrastruktur, höga och komplicerade skattesatser, rigida arbetsmarknadsregler, låga investeringsnivåer och ett trögt juridiskt system. De regionala skillnaderna har alltid varit stora, något som årtiondens massiva överföringar till södra delen av landet inte ändrat på. Medan norra Italien tillhör Europas ekonomiskt starkaste regioner, är genomsnittsinkomsten i den södra delen av landet ofta inte mer än hälften.
Utvecklingen och produktionen av högteknologiska produkter är svag och investeringarna i forskning och utveckling uppgår endast till ca. hälften (1,1 % av BNP) av EU-snittet (ca 2 %). De småföretag som tidigare setts som en av Italiens konkurrensfördelar saknar resurser för att hänga med i storföretagens forskning och utveckling, kan inte pressa priserna med storskalig produktion samtidigt som de oftast saknar möjligheter att utlokalisera delar av verksamheten till låglöneländer.
Ovanstående är en viktig förklaring till att Italiens globala konkurrenskraft nu, enligt mätningar, är näst sämst i EU25. Produktiviteten har sjunkit konstant i Italien sedan år 2000, samtidigt som lönerna har ökat. Efter införandet av euron har man även förlorat möjligheten att devalvera valutan för att öka konkurrenskraften. Italienska exportvaror (såsom textilier, skor, lädervaror, kemikalier, möbler, vitvaror, jordbruksprodukter och maskinverktyg), är "lättkopierade" vilket öppnar för konkurrens från låglöneländer, framförallt Kina.
Förutom jordbruket (3% av BNP) har Italien få råvaror. Italiens handel utanför EU karaktäriseras därför av en betydande energiimport från länder som Ryssland, Libyen och Algeriet.
Statsskulden uppgår till 107% av BNP. Italien bröt i fem år i sträck mot EU:s stabilitetspakts tak på 3% för statsbudgetens underskott (hela Berlusconis tid vid regeringsmakten). Genom en stram finansbudget för 2007 har den nuvarande center-vänsterregeringen har lyckats minska underskottet till 2,2% av BNP.
Italien har en arbetslöshet på ungefär 7%, med kraftiga variationer mellan åldersgrupper och regioner. Sicilien har högsta arbetslösheten på 16,2 % och bland de italienska ungdomar går ca 24 % utan jobb.