Efter första världskriget organiserade Benito Mussolini en grupp krigsveteraner i det fascistiska partiet, som en tydlig motkraft mot socialister och kommunister. Fascisterna erhöll ett växande stöd från medelklassen, och senare även från kung Viktor Emanuel III som 1922 utnämnde Mussolini till premiärminister. Avskaffandet av demokratin och införandet av en fascistisk diktatur skedde gradvis, och fullbordades 1925 då Mussolini deklarerade sig diktator av Italien.
Italien deltog på Tysklands sida under andra världskriget, och invaderade tidigt Albanien och Grekland. Efter att de allierade styrkorna invaderat Sicilien och södra delen av landet kapitulerade Italien 1943. Under tyskt militärt beskydd styrde dock Mussolini delar av norra Italien från Salò vid Gardasjön fram till den slutliga kapitulationen den 25 april 1945. Mussolini avrättades av italienska moståndsstyrkor, s.k. partisaner, strax därefter.
Efter krigsslutet ifrågasattes kungahuset för sin delaktighet i fascismen, och efter en folkomröstning inrättades den italienska republiken 1946. Efterkrigstidens Italien präglades av det starka kristdemokratiska partiet Democrazia Cristiana, som, oftast i koalition, satt i regeringsställning oavbrutet från 1945 till 1992. Det italienska kommunistpartiet, Västeuropas största, var under hela efterkrigstiden i opposition trots ett väljarstöd på mellan 20 och 35%.
1992 uppdagades stora muthärvor i vilka höga politiker, statstjänstemän samt privata och offentliga företag var inblandade. De rättsliga processerna, som kom att kallas Mani Pulite ("Rena Händer"), fick till följd att det kristdemokratiska partiet och dess socialistiska stödparti upplöstes. Den dåvarande premiärministern Bettino Craxi gick i landsflykt och den ledande kristdemokraten Giulio Andreotti dömdes för samröre med maffian.
I det politiska vakuum som de etablerade partierna lämnat (även kommunistpartiet hade delats), bildade affärsmannen Silvio Berlusconi partiet Forza Italia ("Heja Italien"), vilket snabbt blev landets största parti och förde Berlusconi till regeringsmakten 1994-95 och 2001-06.
I det ordinarie parlamentsvalet i april 2006 besegrades Berlusconis regeringskoalition av en bred center-vänsterkoalition ledd av Romano Prodi. Koalitionen var dock alltför bred för att vara regeringsduglig, och föll i början av 2008. Vid nyvalet i april vann Berlusconis koalition en stor seger, och han kunde för tredje gången installera sig som premiärminister. Nästa ordinarie val är 2013.