Politik

Utrikespolitiken har sedan självständigheten präglats av spända relationer med grannen Indien, främst till följd av tvisten om Kashmir, varav respektive land nu har kontroll över var sin del.

De båda länderna har inlett förhandlingar för att lösa utestående tvister inklusive kashmirfrågan och normalisera förbindelserna. Ett antal förtroendeskapande åtgärder har vidtagits av de båda regeringarna.

Efter terroristattackerna i USA den 11 september 2001, har Pakistan stött USA:s aktioner mot talibanregimen i Afghanistan och al-Qaida-terrorismen. USA har i gengäld lyft de ekonomiska sanktioner som man tidigare infört till följd av Pakistans kärnvapenprogram. USA ger nu ekonomiskt och militärt bistånd samt stöder multilateral utlåning till Pakistan.

Pakistans inblandning i inbördeskriget i Afghanistan och senare dess stöd åt talibanregimen har skapat många problem för landet. Man försöker nu upprätta goda relationer till den nya afghanska regeringen.

Pakistans goda relationer med Kina bygger traditionellt på en delad antipati för Indien och tidigare även för Sovjetunionen. Kina har på senare tid fått ett förnyat strategiskt intresse i Pakistan. Man finansierar en ny djupvattenhamn i Gwadar. Pakistan erbjuder en användbar genväg till havet från västra Kina.

Pakistan har ett uppenbart intresse av att spela en ledande roll i gemenskapen och samarbetet med andra muslimska länder.

Inrikespolitiken präglas av djupa motsättningar mellan å ena sidan presidenten och regeringen med sina stödpartier och å andra sidan oppositionen med de tidigare premiärministrarna Bhuttos och Sharifs partier och vissa muslimska grupperingar. Presidenten har i viss mån tagit udden av oppositionens kritik av militärstyret genom att legalisera sitt styre genom ett tillägg i konstitutionen.

Pakistan har en stark militärmakt och landet har kärnvapen. De första kärnvapenproven genomfördes 1998 och ledde till skarpa reaktioner från omvärlden.

Situationen för de mänskliga rättigheterna är dålig, särskilt med avseende på kvinnor och barn. Undervisningssystemet är bristfälligt och analfabetismen, särskilt bland kvinnor, omfattande. Arbetslösheten är hög och fattigdomen omfattande.

Det har länge funnits consensus för liberalisering och reformer i den ekonomiska politiken. Under de senaste fem åren har åtgärder vidtagits för att lösa svåra strukturella ekonomiska problem som starkt bidragit till en stagnerande BNP-utveckling. Förbättringar genomförs ifråga om budgetdisciplin, skatteuppbörd och breddning av skattebasen. Privatiseringar av statliga företag och liberalisering av utrikeshandel genomföres successivt. Regeringen har också vidtagit åtgärder för att bekämpa korruptionen.