Uppdaterad 13 september 2009
Den religiösa rörelsen strävade efter en återgång till ursprunglig islam och leddes av Muhammed ibn Abd Wahhab. Hans puritanska tolkning av islam har fått benämningen wahhabism. Alliansen mellan huset Saud och den wahhabistiska rörelsen, med religiös och politisk makt i en enhet, är grunden för dagens politiska system och huset Sauds legitimitet. Saudiarabien styrs av den kungliga familjen och dess ministerråd. Några politiska partier eller central vald församling finns inte. Innan viktiga beslut fattas konsulterar man dock de religiösa ledarna, uleman. Genom giftermål har kungliga familjen också skapat nära band de ledande familjerna och klanerna i landet och viktiga beslut förankras genom familjeråd. Den rådgivande församlingen, utsedd av kungen, har dock under de senaste åren givits en ökad roll i det lagstiftande arbetet.
Val hålls till lokala församlingar. Hittills har endast män rösträtt. De lokalval som skulle hållits 2009 harr uppskjutits. 2011 hålls nästa lokala val.
Inrikespolitiskt har Saudiarabien traditionellt varit stabilt och det missnöje som ibland kommit till ytan har främst haft religiös grund. Terroristdåd drabbar Saudiarabien sedan början av 2000-talet. På senare år har säkerhetsstyrkorna satt in stora resurser och lyckats återskapa ett relativt lugn. Risken för ny oro kvarstår dock. Det ändrade samhällsklimatet har också fört upp reformkraven till ytan. Insikten om reformer förefaller också ha stärkts inte minst inom delar av kungafamiljen. Det saudiska samhället är emellertid ytterst konservativt varför varje reform oftast blir en långsam process. Utbildningsfrågor, behovet av att öka andelen saudier i arbetslivet och kvinnors deltagande i samhällslivet är frågor som diskuteras brett i saudiska media. En s.k. nationell dialog bedrivs sedan sex år tillbaks. Dialogen som förs vid publika möten på olika håll i landet direktsänds i saudisk tv och tar varje år upp olika samhällstema.
Utrikespolitiken utmärks av försiktighet och pragmatism samt starkt medvetande om ansvaret för islams heliga platser Mecka och Medina. Regimen strävar efter arabisk enighet och islamsk solidaritet. Radikala och omstörtande tendenser bekämpas. Ekonomiska bidrag men också rollen som islams hemort och främste beskyddare har varit en tung faktor i utrikespolitiken. Inga viktigare beslut med betydelse för arabvärlden tas utan konsultationer med och stöd i Riyadh.På senare år har den säkerhetspolitiska situationen i närområdet, i synnerhet vad gäller Irak, Palestina och Libanon och spänningarna i de internationella relationerna till Iran skapat oro i Riyadh. Saudiarabien har också höjt sin utrikespolitiska profil. Sedan kung Abdullah kom till makten i augusti 2005 har ett antal politiska initiativ lanserats, bl. a vad gäller fredsprocessen i Mellanöstern, men även beträffande Somalia och Darfur-konflikten. Saudiarabien har också intagit en mer publik profil i multilaterala sammanhang, inklusive vad gäller Arabförbundet och GCC.Den traditionellt nära relationen med USA är fortfarande en central grundpelare i den saudiska utrikespolitiken och säkerhetsberoendet av USA består. Saudiarabien har dock på senare tid breddat sitt internationella kontaktnät. Relationerna med stormakter i Asien, som Indien och Kina, har intensifierats, men även de politiska kontakterna med Turkiet, Ryssland och EU har blivit tätare. Detta har bland annat resulterat i ett utökat besöksutbyte på hög nivå..