Jordaniens ekonomi gick framåt under större delen av 70- och 80-talet. I slutet av 80-talet försämrades situationen och landet tog stora utländska lån, varpå man senare fick vända sig till IMF. Detta ledde till omfattande strukturreformer och landets ekonomi har med hjälp av IMF-programmen sanerats på många områden. Att hålla nere budgetunderskottet har varit ett mål som man dock inte lyckats med.
Tillväxten i den jordanska ekonomin har varit god under ett flertal år, trots närheten till det instabila Irak. Jordaniens ekonomi tillhör de öppnare i Mellanöstern och kungen förespråkar ekonomisk reform som landets viktigaste prioritering.
En nedgång i ekonomin är dock märkbar för andra året i följd. Under 2006 uppgick tillväxten till 6,4 procent (jämfört med 7,2 procent 2005 och 8,4 procent 2004). Inflationen som tidigare varit relativt låg (3,5 procent 2005) ökade under 2006 till 6,3 procent, vilket är bland det högsta uppmätta de senaste tio åren. Den främsta bakomliggande faktorn var framförallt en kraftig ökning i bränslepriser (närmare 25 procent). En ökning av prisläget för bl.a. livsmedel, boende, kläder samt tjänster (utbildning, hälsovård, transporter etc.) bidrog också till ökningen. Sannolikt är inflationen även underestimerad eftersom vissa sektorer inte tagits med vid beräkningen (såsom markpriser och byggnadsmateriel). Förutsatt att bränslepriserna håller sig någorlunda stabila under 2007 beräknas inflationen sjunka till ca 5 procent för innevarande år förutser ekonomer. Priser på framför allt livsmedel har under den senaste tioårsperioden ökat med 75 procent. Den stora prisökningen har inte matchats av motsvarande inkomstökningar vilket är en orsak till att fattigdomen ökar och medelklassen försvinner. Under 2006 steg lönerna med 5,8 procent, jämfört med 10,7 procent 2005.
Moody’s nedgraderade i januari 2006 Jordanien från stabil till negativ i samband med de ökade bränslepriserna m.m. I februari 2007 uppgraderades Jordanien till stabilt igen då det stod klart att budgetunderskottet kunde balanseras av utländska investeringar.
Tillväxten i ekonomin drevs under 2006 främst av tillverkningssektorn, som svarade för ca 30 procent av BNP-tillväxten. Jämfört med 2005 var tillväxten i tillverkningssektorn något lägre under 2006 (11,2 >10,6) Transport och kommunikationssektorn svarade för drygt 15 procent av tillväxten, banksektorn ca 12 procent, hotell- och restauranger ca 11 procent och byggsektorn ca 8 procent. Tillväxten inom byggsektor har under flera år varit explosionsartad. Utländska företag, irakier, golfländer, utlandsbosatta jordanier m.fl. utgör köpare – men nu syns på papperet en försiktig början på nedgång på längre sikt (färre antal ansökta byggnadstillstånd 2006 än 2005). Vad gäller lägenheter så förväntas en prismässig nedgång. Under första halvan av 2007 har redan andelen sålda lägenheter sjunkit med 14 procent och prismässigt med ungefär lika mycket. Situationen är paradoxal eftersom befolkningen ökar. Troligen kommer ett skifte i efterfrågan leda till färre lyxlägenheter och fler billiga lägenheter. Jordbrukssektorn svarar för en mycket liten del av BNP-tillväxten (0,3 procent). En sektor som gått tillbaka flera år i rad är gruvnäringen (vilket märks i en minskning i exporten av pottaska och fosfat). Under första halvan av 2007 märks dock en förbättring av nettovinsten för ett antal företag inom gruvnäringen men det återstår att se om det håller i sig.
Inkomster från turismen ökade med 19 procent jämfört med 2005. Under första halvan av innevarande år ökade inkomsterna från turismen med drygt 20 procent vilket visar på att den uppåtgående trenden håller i sig. Klippstaden Petras utnämning till ett av världens nya underverk kommer också troligen bidra till ökad turism till Jordanien. Turister från arab- och golfländerna var flest, därefter kom Europa och USA. Försämringar i det regionala säkerhetsläget kan dock snabbt vända trenden, vilket Jordanien har erfarenhet av sedan tidigare.
Arbetslösheten är fortsatt hög och uppgick 2006 till 13,9 procent. Detta är en liten minskning jämfört med 2005 då siffran uppgick till 14,8 procent. Jordanien har en ung befolkning med 38 procent under 15 år och ytterligare 31 procent mellan 15 och 29 år (källa: UN Common Country Assessment 2006). Behovet att skapa nya jobb är således omfattande. Trots de senaste årens relativt höga ekonomiska tillväxtsiffror har fattigdomen ökat, från 14,2 procent 2002 till 14,7 procent 2005 (som lever under FN:s fattigdomsgräns). Ökningen är större på landsbygden än i städerna men det finns även fattigdomsfickor i tillväxtregioner såsom Amman och Aqaba. Utländska gästarbetare (främst från Egypten och bortre Asien) tillhör en särskilt socialt och ekonomiskt utsatt grupp. En stor del av Jordaniens arbetsföra befolkning arbetar utomlands, främst i golfländerna, vilket bör tas med i bilden av arbetsmarknaden.
Budgetunderskott fortsatte under 2006 att vara högt. Med utländskt bistånd medtagit i beräkningen uppgick budgetunderskottet till 450 miljoner JD eller 4.5 procent av BNP. Om utländskt bistånd inte räknas med var underskottet så mycket som 772 miljoner JD eller 7,6 procent av BNP. Jämfört med 2005 gick utvecklingen trots allt i en positiv riktning (utan bistånd medräknat uppgick underskottet 2005 till 10,9 procent av BNP). Under 2006 uppgick det utländska biståndet till 304 miljoner JD eller ca 5 procent av BNP. Jämfört med 2005 var det en minskning med ca 35 procent, då biståndet uppgick till ca 500 miljoner JD. USA är den i särklass största givaren. Jordanien har vidare en omfattande utlandsskuld (ca 7,2 miljarder USD motsvarande ca 50 procent av BNP) som utgör en belastning för budgeten vad gäller återbetalning av lån inklusive räntor.
Volymen av utländska investeringar (FDI) i Jordanien ökade markant under 2006, från 1,086 Miljoner JD 2005 till 1,917 miljoner JD 2006 (en ökning på närmare 90 procent). Den stora kapitalinflödet bidrog till att balansera budgetunderskottet men genererade inte den motsvarande ökning i BNP tillväxten som skulle kunna förväntas. Inte heller genererade investeringarna någon märkbar sänkt arbetslöshet. Sannolikt för att mesta kapitalet gick antingen till privatiseringsprojekt, d.v.s. ersatte statens andel i nationella bolag, eller till investeringar i fastighetsbranschen.
Under 2006 privatiserades flera statliga företag i Jordanien, däribland jätten Jordan Telecom. För 2007 finns planer på att privatisera 16 bolag, däribland Royal Jordanian, Jordan Post Company, Aqaba Railway Corporation m.fl.
Telekommunikationssektorn i Jordanien är nu helt avreglerad. Privatisering av Jordaniens radio för ett drygt år sedan har lett till en bred flora av olika kommersiella radiokanaler.
Världsbanken antog 2006 en ny Country Assessment Strategy för Jordanien (för perioden 2006-2010). Programmet som inkluderar mjuka lån från 175 MUSD – 540 MUSD under en fyraårsperiod fokuserar på att stärka den privata sektorn, minska fattigdomen och skapa nya jobb.
Jordanien är medlem i WTO sedan år 2000. Samma år ingick Jordanien ett frihandelsavtal med USA som syftar till att under en 10-årsperiod fasa ut alla tullhinder. Vidare finns ett antal Qualified Industrial Zones (QIZ) som ger tullfritt och kvotfritt tillträde till den amerikanska marknaden så länge tillverkningen innehåller israeliska beståndsdelar. Detta utnyttjas framför allt av utländska företag (främst inom textilindustrin) och har bidragit till exporten till USA. QIZ har dock fått skarp extern kritik för att bryta mot MR vad gäller arbetsvillkor och löner. QIZ har inte heller bidragit i hög mån till sänkt arbetslöshet eftersom få jordanier tar dessa arbeten (36000 utländska arbetare anställda och 18000 jordanier i QIZ).
Under 2001 trädde Associeringsavtalet med EU ikraft som syftat till att upprätta frihandel. Jordanien är också part i Agadiravtalet (övriga parter är Tunisien, Marocko och Egypten) som syftar till att stärka en relativt blygsam regional handel, och på sikt leda till frihandel. Avtalet ska också ge länderna möjlighet att lättare få tillträde till EU:s marknad (genom ”cumulation of origin”). Agadiravtalet undertecknades 2001 men trädde inte ikraft förrän 2006. Det regionala Agadirkontoret ligger i Amman och etablerades under våren 2007.
I Jordanien finns ett antal ekonomiska frizoner som etablerats i syfte att bidra till exporten. Tanken är att locka till sig utländskt kapital med olika ekonomiska förmåner och så har även delvis skett. Det har dock inte resulterat i den stora ekonomiska aktivitet i t.ex. Aqaba som inledningsvis förväntades.
Den jordanska exporten ökade under 2006 med 20 procent jämfört med 2005, från 3050 miljoner JD till 3663 miljoner JD. Även importen ökade men endast med 9 procent (från 7443 miljoner JD 2005 till 8116 miljoner JD 2006), vilket ledde till en välbehövlig förbättring i handelsbalansen. Exporten utgjordes främst av textilier. Därefter kom läkemedel, gödningsmedel (fosfatprodukter) samt pottaska. Drygt 31 procent av den totala exporten gick till USA, varav 90 procent utgjordes av kläder. Därefter kom Irak (11,3 procent), Indien (9,6 procent) och Saudiarabien (8,6 procent). Värt att notera är att den totala exporten till EU endast uppgick till 3,4 procent, trots associeringsavtalet med EU. Jordaniens främsta importprodukter var råolja och oljeprodukter. Saudiarabien kom främst som importpartner (ca 25 procent av totala importen), därefter kom Kina, Tyskland och USA.
Den jordanska ekonomin ser i en övergripande granskning ut att växa med god tillväxt, inte minst p.g.a. det stora inflödet investeringar. Trots detta saknas de positiva effekter som man därav skulle kunna förvänta i form av arbetstillfällen och förbättrade levnadsvillkor. Ett stort problem är att kapitalet fastnar i investeringar i fastighetssektorn eller hos den offentliga sektorn utan att generera någon direkt ekonomisk skjuts åt landet. Levnadskostnader har det senaste året ökat kraftigt utan att kompenseras av motsvarande löneökningar. Trots tillväxten får majoriteten av befolkningen det därför ekonomiskt sämre. En stor del av budgeten utgörs också av utländskt bistånd.
Den höga andelen bistånd i budgeten , höga oljepriser, beroendet av utländska investeringar, jobbmarknaden i regionen (en tredjedel av den manliga arbetskraften arbetar utomlands i regionen) är externa faktorer som alla samverkar till att göra Jordanien känsligt för omvärldens inverkan. Det är svårt att förutspå kommande ekonomisk utveckling mot denna bakgrund (små förändringar kan ge stora effekter) men det är tydligt att Jordanien måste fortsätta med reformer för att tackla framför allt fattigdom och arbetslöshet.
Uppdaterad 07-08-21