Utrikespolitiskt har Belgien under efterkrigstiden engagerat sig starkt i det västliga och europeiska samarbetet. Landet hör till EU:s grundare och uppslutningen kring unionen är stor. I sin EU-politik är Belgien en aktiv förespråkare av en federalistisk utveckling. EU har också fungerat som en enande kraft mellan språkgrupperna och man har ett väl fungerande system för att utveckla gemensamma ståndpunkter.
Belgiens medlemskap i NATO upplevs som en historisk nödvändighet och en hörnsten i landets säkerhetspolitik. Samtidigt ser man gärna att EU:s kapacitet på det försvars- och säkerhetspolitiska området stärks. Belgien för också en aktiv Afrika-politik, med fokus på Centralafrika mot bakgrund av sitt koloniala förflutna. Det belgiska utvecklingsbiståndet ligger f n på c:a 0,5 % av BNP; regeringen har utfäst sig att det senast år 2010 skall uppgå till 0,7 %.