Det federala parlamentet är indelat i en senat och en deputeradekammare. Senaten har 71 medlemmar (varav f n 26 kvinnor) av vilka 40 väljs direkt och 31 indirekt. Den har främst rådgivande uppgifter och fungerar också som medlare vid konflikter mellan den regionala och federala nivån. Deputeradekammaren består av 150 ledamöter (varav f n 50 kvinnor) och är den lagstiftande församlingen. Allmänna val hålls vart fjärde år, valdeltagande är obligatoriskt för alla belgiska medborgare över 18 år.
Motsättningarna mellan språkgrupperna har under de senaste trettio åren lett till ett antal konstitutionella reformer med ökad regionalisering av den politiska makten som resultat. Vid sidan av det gemensamma parlamentet och den federala regeringen finns sålunda särskilda parlament och regeringar för Belgiens tre regioner Flandern, Vallonien och Brysselområdet. Vidare har de franskspråkiga och tyskspråkiga gemenskaperna separata representativa organ. Den federala regeringen har hand om bl a utrikespolitik, rättsväsende, försvar och socialförsäkringssystem. Regionerna reglerar t ex arbetsmarknadspolitik, energipolitik, transportfrågor, utrikeshandel, vapenexport, jordbrukspolitik och vissa skattefrågor medan språkgemenskaperna framför allt har ansvar inom social-, utbildnings- och kulturområdena.
Aktuella lägetBelgisk politik har sedan länge dominerats av tre partier: liberaler, kristdemokrater och socialister. Under de senaste decennierna har partierna delats efter språkgränserna, med flamländska respektive vallonska partier.
Vid det senaste parlamentsvalet i juni 2007segrade de flamländska kristdemokraterna, CD&V (i kartell med högernationalistiska NV-A) med Flanderns ministerpresident Yves Leterme i spetsen. På förlorarnas sida stod de båda socialistpartierna. Liberalerna blev den största partigruppen i parlamentet, trots en tillbakagång för de flamländska liberalerna och premiärministern Guy Verhofstadt. Valrörelsen på flamländsk sida dominerades i hög utsträckning av de institutionella frågorna. Det stod tidigt klart att de omfattande flamländska kraven på ytterligare regionalisering och det frankofona motståndet härför (främst från kristdemokraterna, CDH) skulle bli en stridsfråga i arbetet med att bilda en federal regering.
Under drygt sex månader pågick förhandlingar för att under Yves Letermes ledning bilda en koalitionsregering mellan kristdemokrater och liberaler. Även om man under förhandlingarnas gång gjorde överenskommelser på en rad sakområden var det påfallande hur lite förtroende det fanns mellan partierna. Efter många turer visade det sig att partierna inte kunde enas om hur de institutionella frågorna skulle hanteras. Leterme avsade sig sitt uppdrag som regeringsbildare och i stället fick avgående premiärminister Verhofstadt i uppdrag att bilda en tillfällig regering.
Efter 195 dagar, strax före jul, bildades således en interimsregering med Guy Verhofstadt som regeringschef (Verhofstadt III), bestående av liberaler och kristdemokrater från båda sidor samt de frankofona socialisterna. Verhofstadt deklarerade genast att hans uppdrag skulle avlutas till påsk och att en mer permanent regering under ledning av valets segerherre Leterme då skulle bildas. Interimsregeringens huvuduppgifter var att åstadkomma en budget för 2008 samt göra framsteg beträffande de institutionella frågorna.
Under perioden har Verhofstadt III efter tuffa förhandlingar presenterat en budget för 2008 (utan några större reformer) och ett första paket med institutionella reformer. Reformpaketet innebär inte några stora förändringar, men har förhoppningsvis en förtroendeskapande effekt inför fortsatta förhandlingar. Efter förrättat verk avgick Verhofstadt som planerat till påsk och Leterme utsågs till regeringsbildare. Letermes regering består av samma partier som interimsregeringen.
De institutionella frågorna står fortsatt i fokus och gör Leterme-regeringens framtid osäker. Leterme har eftersträvat en regering som till i sommar ska kunna leverera den institutionella/statsrättsliga reform hans parti ställt i utsikt. Ett avbräck för Leterme i detta avseende är att CD&V:s allianspartner N-VA valt att även denna gång stå utanför regeringen p.g.a. det första reformpaketets otillräcklighet. Leterme har själv uttalat ett ultimatum mot sin egen regering; Utan överenskommelse om statsrättslig reform senast i juli lämnar partiet regeringen.
Största partier (i storleksordning efter valet i juni 2007):(150 platser i deputeradekammaren)Flamländska kristdemokraterna CD&V + nationalistiska N-VA: 30 mandat Frankofona liberalerna MR: 23 mandatFrankofona socialistpartiet PS: 20 mandatFlamländska liberalerna VLD: 18 mandatFlamländska socialistpartiet SP.A: 14 mandatVlaams Belang: 17mandat Frankofona kristdemokraterna CDH: 10 mandat