Några exempel på detta är den europeiska och asiatiska blandning som finns i södra Brasilien. Det finns spår i kulturen och språket från länder som Tyskland, Japan, Libanon, Italien, Schweiz, Spanien, Ukraina och Polen. Nordöstra delen av landet domineras av slavättlingar med starka inslag i kulturen av afrikanska traditioner. Brasilien har världens näst största svarta befolkning, efter Nigeria, det största antalet japaner utanför Japan och fler med påbrå från Libanon och Syrien än dagens befolkning i dessa länder. Det finns en liten svenskkoloni i gränstrakterna till Argentina i Rio Grande do Sul.När de första portugiserna anlände i början av 1500-talet uppgick antalet indianer till mellan fem och tolv miljoner. Till följd av massakrer, sjukdomar, deportering och assimilering är det sammanlagda antalet urfolk idag cirka 310 000, men enligt en undersökning 2005/06 omkring 700.000 personer uppger sig ha indiansk identitet. Behovet av arbetskraft tillgodosågs fram till mitten av 1800-talet till stor del av afrikanska slavar. Närmare fyra miljoner slavar beräknas ha tagits till Brasilien (antalet utgör åtminstone en tredjedel av alla slavar som fördes över Atlanten). Från slutet av 1800-talet har invandringen skett från framförallt Europa och Japan. Det koloniala arvet är påtagligt. De ledande skikten består fortfarande nästan uteslutande av europeiska ättlingar trots att de svarta och den stora andelen av befolkningen med blandat ursprung utgör över hälften av medborgarna. Quilombas kallas de afrikanska slavar som rymde från slaveriet och startade egna bosättningar på olika håll i landet. Man räknar med att det finns ca 2800 quilombas i hela Brasilien (2003).Urfolk Idag finns det 225 olika grupper av urfolk i Brasilien som talar ca 180 olika språk. Mer än två tredjedelar av dessa grupper urfolk består av färre än tusen personer. Ungefär 280 000 av urinvånarna bor fortfarande i sina ursprungsområden och att 30 000 bor utanför dem. Skillnaderna folkgrupperna emellan är stora. Guaraní har fått ökat erkännande även i Brasilien. Sedan 1934 har de olika brasilianska grundlagarna garanterat urfolk rätten till den mark de lever på, men verkligheten ser i många fall annorlunda ut. Alla jordområden är ännu inte utmärkta, hittills har c:a 45 miljoner hektar – vilket motsvarar hälften av de totala områden som urinvånarna bebor – registrerats som urinvånarnas mark. Urfolken hotas ständigt av intrång av skogsskövlare, gruvföretag, storgodsägare etc. Vägbyggen, vattenregleringar och annan infrastruktur är ytterligare orsaker till konflikter mellan urinvånarna och andra parter med ekonomiska intressen i områdena. En annan är de otillräckliga resurserna för kartering och lantmäteri. Korruptionen är ett problem och representanter för myndigheter som stödjer urfolk inkl. Funai (Fundação Nacional do Índio) har mot mutor sålt mark till icke urinvånare. ReligionBrasilien har till antalet fler romerska katoliker än något annat land. Påve Benedikt XVI besökte Brasilien den 9 – 13 maj 2007 och meddelade då att landets första helgon, broder Galvão, kanoniserats (helgondag den 11 maj). Den katolska majoritetsreligionen tappar dock medlemmar till bl.a. pingströrelsen (Igreja Universal do Reino de Deus, IURD), som har en framgångsteologisk prägel, och till andra evangeliska samfund.Den katolska kristendomen är delvis uppblandad med afrikanska religioner. Samlingsnamnet för dessa är macumba. Candomblé är ett exempel på de riter med afrikanska rötter som utvecklats och lever vidare. Den samlar utövare också utanför den svarta delen av befolkningen. Till minoritets¬religionerna hör också urfolksreligioner och moderna sekter.