Betydande insatser har gjorts av FN för att bygga upp en ny ekonomi, och utan det materiella och humanitära stöd som omvärlden bidragit med hade situationen i Östtimor idag varit mycket värre. FN-närvaron har dock också drivit upp prisnivån och Östtimors biståndsberoende har i vissa avseenden institutionaliserats. Framför allt gör bristen på nationell kapacitet i form av utbildad personal att landet under överskådlig tid framöver kommer att vara beroende av understöd av internationella rådgivare inom nyckelsektorer.
Samtidigt har det generella inkomstläget för Östtimor drastiskt förändrats under de senaste åren genom omfattande oljeinkomster från utvinningen i området som regleras av Timor Sea Treaty. Inkomsterna från oljan uppgick till 250 miljoner USD under 2005. För närvarande beräknas de väntade totala inkomsterna från oljeutvinningen i det aktuella området (som inte inkluderar Greater Sunrise-området) under den närmaste 10-årsperioden att hamna på omkring 11 miljarder USD. Den östtimorianska regeringen har inrättat en särskild oljefond, i likhet med Norge, bl.a. för att undvika inflation och överdrivet spenderade. Saldot i fonden uppgick i december 2005 till 370 miljoner USD. Inkomsterna utgör både en möjlighet och en risk för det lilla landet vars institutioner ännu är under uppbyggnad. Det finns fortfarande mycket begränsad kapacitet i Östtimor att omsätta ekonomiska resurser till aktiviteter som kan leda till leda till en mer långsiktig ekonomisk utveckling.
Användandet av den amerikanska dollarn som valuta har visat sig ge både för- och nackdelar. Landet har å ena sidan kunnat undgå de stora valutasvängningar som kännetecknat utvecklingen för många av grannländernas valutor, men det har också betytt minimal kontroll över inhemsk penningpolitik samt en generellt sett hög prisnivå.
Östtimor är ett jordbruksland, även om stora delar av territoriet är svårbrukbara bergsområden. Majoriteten av befolkningen är sysselsatta inom jordbruket, där kaffeproduktionen för export (bland annat av ekologiskt odlat kaffe) är särskilt viktig. Ett stort hinder för ekonomisk tillväxt är avsaknaden av en inhemsk marknad av någon betydelse. Den ekonomiska aktivitet som har bedrivits de senaste åren har främst utförts av och riktats mot utlänningar och utländska företag, speciellt i anknytning till FN-insatsen. Begränsade humanitära resurser, svag inhemsk efterfrågan och ett komplicerat regelverk (bland annat med anledning av Östtimors komplicerade juridiska historia där en blandning av portugisiska, holländsk/indonesiska och östtimoresiska lagar används) gör att det, oljeintäkterna till trots, inte är mycket som tyder på att Östtimor inom den närmaste framtiden kommer att åtnjuta någon mer omfattande ekonomisk tillväxt.