Sigismund Vasa, son till den svenske kungen Johan III och Katarina Jagellonica, valdes till kung (Zygmunt III Waza) i Polen 1587. Efter faderns död 1592 blev han även svensk kung men avsattes 1599. Efter Sigismunds död 1632 ökade splittringen i Polen, riksdagens verksamhet lamslogs av de enskilda adelsmännens vetorätt och en lång nedgångsperiod inleddes. Kampen mellan Polen och Sverige om herraväldet i Östersjön intensifierades och svenskarnas härjningar under Karl X Gustaf är väl kända ännu idag. Efter Polens tredje delning 1795 mellan Ryssland, Preussen och Österrike upphörde landet att existera som självständig stat.
I fredsuppgörelsen efter första världskriget återupprättades den polska nationen. Statsöverhuvud blev ledaren för befrielsekampen marskalk Józef Piłsudski. Den 1 september 1939 angrep tyska styrkor Polen och den 17 september invaderade även Sovjetunionen. Polen drabbades oerhört hårt av kriget, antalet offer var mycket stort och den materiella förstörelsen omfattande.
Från fredsslutet 1945 fram till 1989 var Polen i praktiken ett ockuperat land. Kommunistpartiet styrde med stöd från Moskva och en planekonomi efter sovjetisk förebild hade införts på de flesta områden, dock med undantag för jordbrukssektorn. Flera demokratiseringsförsök gjordes men det var först under 1980-talet som förändringar kom till stånd. Under januari-april 1989 pågick de s.k. Runda bordsförhandlingarna mellan regimen och den fria fackföreningsrörelsen Solidaritet, som vid parlamentsvalet i juli 1989 vann en förkrossande seger. Året efter upplöstes kommunistpartiet och Lech Wałęsa blev landets förste demokratiskt valde president. Utvecklingen därefter har varit något kaotisk med ständiga regeringsskiften, samtidigt som den parlamentariska demokratin efter hand konsoliderats.