Lettlands ekonomi: ännu ett år med rekordtillväxt men oron för överhettning tilltar

Lettlands ekonomi: ännu ett år med rekordtillväxt men oron för överhettning tilltar

• Fortsatt stark ekonomisk uppgång förra året – tillväxten strax under 12%
• Trots många varningar om överhettning – ännu inga initiativ från regeringens sida för att tygla tillväxten
• Spekulation om devalvering av valutan avvisas bestämt
• Konsumtion och boomen på fastighetsmarknaden driver uppgången
• Inflationen 6,5% - Euro-inträdet avlägset
• Lukrativ marknad för de svenska bankerna

De senaste årens starka tillväxt fortsatte 2006 och prognoserna pekar på en tillväxt på strax under 12%. Men det finns många orosmoln och allt fler bedömare menar att överhettningen i ekonomin riskerar att äventyra den ekonomiska utvecklingen. Den lettiska centralbanken, IMF och the Economist Intelligence Unit är några av de aktörer som på senare tid pekat på behovet av inflationsdämpande åtgärder. Den senaste varningen kom från ratinginstitutet Standard & Poor’s som i en rapport nyligen reviderar prognosen för Lettland från ”stabil” till ”negativ”, vilket innebär att, om ingen förändring sker under 2007, landets kreditbetyg kommer att sänkas i slutet av året. Hittills har regeringen valt att låta marknadskrafterna styra utvecklingen. Ett rykte om att den lettiska valutan kan komma under sådant tryck att man tvingas släppa den fasta växelkursen gentemot Euron har börjat cirkulera, vilket, förmodligen tillfälligt, resulterat i dyrare kurs vid växling från lettiska lat till euro samt börsnedgång hos SEB och Swedbank, båda stora aktörer i Lettland. Ryktena om devalvering avvisas å det bestämdaste av regeringsföreträdare och idag har även presidenten sett sig föranledd att gå ut och dementera.

Bakgrund
Trots en ytligt sett mycket  positiv utvecklingen med en tillväxt som under senare år varit den högsta inom EU, finns flera underliggande problem som under förra året inte visade någon tendens att avta:

Tillväxten drivs framför allt av den ökande inhemska konsumtionen och uppgången på fastighetsmarknaden. Ett uppdämt konsumtionsbehov, minskad arbetslöshet och god tillgång till krediter medför ökad efterfrågan, vilket bl a avspeglas i en 20-procentig ökning av detaljhandeln 2006. Den kraftiga ökningen är i och för sig naturlig mot bakgrund av att Lettland befinner sig på en nivå långt under övriga EU. Ett exempel är bilförsäljningen som ökade med 50% förra året.  I ett EU-perspektiv är dock bilinnehavet per capita lågt - endast en fjärdedel av genomsnittet i EU. Andra sektorer som bidrog till den goda tillväxten var kommersiella och finansiella tjänster, hotell och restaurangnäring samt byggnadssektorn. Däremot utgör  industriproduktionen en allt mindre del av BNP, 2006 blev ökningen i denna sektor knappt 5%. Orsaken ligger delvis i  brist på arbetskraft, men även att produktionsapparaten till stora delar är omodern och att förädlingsgraden i produktionen är låg. (Exporten består till ca 30% av oförädlade trävaror.) De företag som kan betecknas som innovativa, d v s sådana som sysslar med produktutveckling eller förbättring av produktionsteknologi utgör endast 20% av företagen. Lettland ligger också långt efter EU-genomsnittet när det gäller statlig finansiering av vetenskap och forskning - endast 0,42 % av BNP satsas på detta område för närvarande.

Sedan EU-inträdet har enligt officiella siffror ca 70.000 personer eller 6% av den arbetsföra befolkningen utvandrat för att arbeta i EU-länder med bättre löneläge. (Det verkliga antalet ligger förmodligen betydligt högre.) Detta har skapat en akut brist på arbetskraft, framför allt i Riga-området där ca 15% av platserna var obesatta vid årsskiftet. Konkurrensen om arbetskraften driver upp lönerna som förra året ökade med 25% i genomsnitt. I vissa branscher, framförallt byggsektorn, blev ökningen betydligt högre. Inflationstrycket ökar därigenom då företagen p g a ökade lönekostnader tar ut högre priser på sina varor.  Det har länge hävdats att Lettland måste luckra upp sin mycket strikta invandringspolitik, vilken medför att det är i princip omöjligt att på laglig väg importera arbetskraft. Bristen på arbetskraft får även negativa konsekvenser för produktiviteten som ökar betydligt långsammare än lönerna. Förra året var produktivitetsökningen bara hälften så stor som löneökningen. På sikt riskerar detta minska Lettlands attraktionskraft för de utländska investerare som planerar förlägga industriproduktion här. Det stigande kostnadsläget minskar också företagens konkurrenskraft och kan få negativa konsekvenser för exporten.

En effekt av den kraftigt ökande inhemska konsumtionen är att exporten inte kan hålla jämna steg med importen vilket medfört att  underskottet i handelsbalansen ökar. De preliminära siffrorna för 2006 pekar på en kraftig ökning under förra året, från 12% av BNP 2005 till strax under 20% 2006. Regeringens prognos från början av året vilken förutsåg att underskottet skulle ligga kvar på ca 12% slog därmed rejält fel. Ekonomiministeriet medger att detta är en utveckling som oroar och som i längden inte är hållbar.

Inflationen som sedan 2004 pendlat mellan 6-7% visar inga tendenser till minskning och hamnade 2006 på 6,5%. Höjda energipriser bidrar liksom ökad efterfrågan på konsumtionsvaror och bostäder. Att döma av statistiken för januari ökade inflationen med 7,1% på årsbasis, vilket ger en fingervisning om att någon avmattning knappast är på väg. Det står sedan länge klart att Lettland inte kommer att uppnå konvergenskraven för det planerade inträdet i Eurozonen 2008, men i det nuvarande ekonomiska läget har regeringen avvaktat med att presentera en ny plan för inträdet. Företrädare för regeringen har uppgett att inträde kan ske tidigast 2010, men detta förutsätter en minskning av inflationen på 1% om året, något som i nuläget inte verkar realistiskt. 2013-15  är nu enligt många bedömare ett troligare scenario. En arbetsgrupp har nyligen inrättats med experter inom bank- och finansvärlden som i mars ska komma med förslag till åtgärder för att dämpa inflationen. Ett liknande initiativ togs 2005, men ledde inte till några konkreta åtgärder. Många anser att det redan finns tillräckligt med förslag om hur inflationen kan minskas varför regeringen nu bör gå från ord till handling i stället för att invänta ännu en utredning.

Bankernas utlåning ökade förra året med 56% och utlåningen för bostadsköp med hela 92%. Banksektorn domineras av svenska SEB genom SEB/Unibanka och Swedbank  genom Hansabanka, vilka tillsammans med Nordea har ungefär 60% av lånemarknaden. Bankerna beskylls ofta för att genom sin frikostiga lånepolitik bidra till överhettningen i ekonomin. (Som framgår av svenska media härrör sig 25% av Swedbanks vinst förra året från Baltikum och utlåningen ökade med hela 83% i Lettland. SEB däremot uppger att man nu stramar åt sin utlåning här). Eftersom de skandinaviska bankernas exponering mot Lettland utgör en relativt liten del av verksamheten har man tillåtit sig att föra en politik som kanske på en större marknad skulle te sig riskfylld. Bankerna hävdar att belåningsgraden i ett europeiskt perspektiv är låg och att man inte ser någon större risk för ökade kreditförluster.  Som bekant tycks emellertid den ekonomiska situationen i Lettland på sistone ha påverkat den svenska börsens syn på bankerna.

Det är naturligt att med en ökning av fastighetspriserna på ca 2% per månad i kombination med fördelaktiga räntor och hög inflation spekulationsköpen ökar, framför allt i Riga-området. (Enligt rykten ska huspriserna i den gamla kurorten Jurmala utanför Riga nu vara betydligt högre än priserna på franska Rivieran.) En bidragande orsak till boomen på fastighetsmarknaden är att det inte uttas någon vinstskatt på försäljningar, något som bl a IMF har utpekat som en av orsakerna till den heta fastighetsmarknaden.

Budgeten för 2007 antogs av saeiman (parlamentet) i december i stort sett utan debatt på grund av den stabila majoriteten som koalitionsregeringen åternjuter efter valet i oktober. De förväntningar som fanns på att regeringen i sin första budget efter valet skulle annonsera åtgärder för att slå av på tillväxttakten infriades inte. Enligt finansminister Spurdzins vill man bibehålla en tillväxttakt på 7-10% under de närmaste åren för att inom en inte alltför avlägsen framtid uppnå ”EU-standard” vad gäller BNP/capita. (Lettland har nu lämnat sin bottenplats i EU25 och beräknas 2006 ha uppnått 52% av  EU-genomsnittet.)

Budgeten bygger på antagande om ekonomisk tillväxt på 9%, d v s något lägre än årets, och inflationen förutses bli omkring 6%.  Både på utgifts- och inkomstsidan förväntas betydande ökningar om 26,3 resp. 24,2% medan budgetunderskottet förväntas bli 1,4% av BNP. Många bedömare menar att regeringen i stället borde strama åt finanspolitiken och minska de statliga utgifterna samt planera för ett överskott i budgeten.

Kommentarer
De rykten som cirkulerat under den senaste veckan om en devalvering av den lettiska valutan härrör sig ursprungligen från tidningsartiklar av Morten Hansen, chef för den ekonomiska fakulteten vid Stockholm School of Economics i Riga, som menar att det finns en risk att Lettland kan komma att tvingas överge den fasta växelkursen. Resonemanget bygger på att den höga inflationen urholkar konkurrenskraften hos de lettiska företagen genom att priserna ökar betydligt snabbare än i övriga EU som är Lettlands största exportmarknad.  Hansen menar att den höga inflationen i längden inte går att kombinera med en fast växelkurs gentemot Euron. Han kritiserar också regeringen för att den inte har vidtagit någon av de åtgärder som rekommenderades i samband med att Lettland anslöt sig till ERM II, bland annat att stävja löneökningar, minska inflationen, dämpa kreditgivningen och minska underskottet i handelsbalansen.

Devalveringsdiskussionen följdes i det gångna veckoslutet upp av ett anonymt SMS som skickades ut till flera tusen personer. SMS:et innehöll en uppmaning att växla in lats mot euro p g a devalveringsrisken. SMS:et fick till följd att ett stort antal personer i början av veckan begav sig till växlingskontoren för att växla in lats till en kraftigt förhöjd eurokurs. Premiärministern och säkerhetspolisen har gett order om en utredning om vem som ligger bakom ryktesspridningen om en devalvering. Spekulationer förekommer om att det skulle vara de ryska ägarna till den växlingskontorskedja som tjänade mycket pengar på höjningen av eurokursen vid dessa kontor.

Debatten om regeringens ekonomiska politik har intensifierats på sistone  och många frågar sig vad som ligger bakom regeringens ovilja/oförmåga att agera. Varningarna om att den överhettade ekonomin kan medföra en hårdlandning så småningom kommer allt tätare. IMF rekommenderar en kombination av åtstramning av finanspolitiken och skärpta skatter, i synnerhet på fastighetsförsäljning. En av de ledande dagstidningarna menar att regeringen genom sin laissez-faire-politik de facto överlämnar ansvaret för den ekonomiska utvecklingen till de skandinaviska bankerna genom att det är dessa som finansierar konsumtionen i landet. Om dessa skulle strama åt sin lånepolitik skulle detta kunna innebära att fastighetsbubblan spricker och att konsumtionen minskar kraftigt, vilket i sin tur skulle  få allvarliga konsekvenser för ekonomin.

Regeringen hävdar att ryktena om devalvering är grundlösa och att underskottet i handelsbalansen väl täcks av de utländska investeringar som fortsätter att strömma in liksom remissor från de letter som arbetar utomlands.  Riksbankschefen pekar också på bankens stora valutareserv. Regeringen lägger gärna skulden på externa faktorer, framför allt de utländska bankerna som man menar bidrar till överhettningen genom den generösa långivningen. Hittills har regeringsföreträdare inte verkat överdrivet oroade av de varningar som utdelats, utan tvärtom hävdat att den snabba tillväxten enbart är av godo då Lettland snabbt behöver ett högre löneläge för att förhindra att arbetskraften söker sig utanför landets gränser.

Efter den senaste veckans valutaoro finns det nu tecken som tyder på att man tar varningarna på allvar. I kommentarer under de senaste dagarna har premiärminister Kalvitis sagt att regeringen nu överväger att införa någon form av beskattning av vinster från fastighetsförsäljning, en åtgärd som för länge sedan föreslogs av bl a IMF.  Dessutom är det nog troligt att regeringen denna gång lägger större vikt vid de förslag till inflationsdämpande åtgärder som expertgruppen ska lägga fram i mars. Samtidigt står det klart att vissa faktorer är svåra att påverka, t ex höjning av gas och elpriser som med säkerhet kommer under året. Det finns en risk att om inte drastiska åtgärder vidtas inflationen 2007 kommer att överstiga förra årets.

Problematiskt blir det säkert också att förmå de letter som arbetar i andra länder att återvända då ju kostnadsläget höjs i ungefär samma takt som lönerna.  Det har länge talats om behovet av en ny och mindre strikt invandringspolitik i Lettland, men frågan är känslig då det finns en rädsla för en ökning av den rysktalande befolkningen (som ju redan uppgår till ca 30% av befolkningen). Lettland har inte infört några övergångsregler för arbetskraft från de nya medlemsländerna Rumänien och Bulgarien, men man tror heller inte att arbetsmarknaden i Lettland är tillräckligt attraktiv för att det skulle bli någon betydande arbetskraftsinvandring från dessa länder.
Från regeringshåll hävdas att det kommer att ske en relativ minskning av behovet av arbetskraft i takt med att industrin moderniseras och rationaliseras, varför man inte verkar vara helt övertygad om behovet av en öppnare invandringspolitik. En betydande del av EU-fonderna som Lettland tilldelas under den närmaste 7-årsperioden kommer att användas för att uppgradera industrin och förbättra utbildningen, vilket på sikt – om medlen används på ett ändamålsenligt sätt – förutses få positiva resultat för produktion och export. Det tar dock lång tid innan dessa åtgärder får resultat och med det ökade trycket från omvärlden kommer nog regeringen att tvingas vidta åtstramande – och impopulära – åtgärder redan i år.