Inrikespolitik

Tre parter – kristdemokraterna (CDA), de liberalkonservativa (VVD) och socialdemokraterna (PvdA) – har i olika kombinationer ingått i regeringarna, som därför kunnat betecknas som antingen mitten-vänster eller mitten-höger.

Nederländerna är en parlamentarisk monarki. Parlamentet består av Eerste kamer (första kammaren med 75 platser) och Tweede kamer (andra kammaren med 150 platser). Val hålles vart fjärde år. Den viktigaste uppgiften för den första kammaren är att godkänna den lagstiftning som första kammaren har beslutat och att kontrollera regeringen. Den första kammaren får emellertid inte göra ändringar i den lagstiftning som andra kammaren har antagit; endast godkänna eller underkänna. Medlemmarna är indirekt valda. En huvuduppgift för den andra kammaren är att kontrollera regeringen och att besluta om lagstiftning. Det är mycket vanligt, eftersom den andra kammaren är den politiskt dominerande, att nederländska ministrar kallas till andra kammaren för utfrågningar. Ledamöterna väljs direkt genom nationella val.

I princip finns det ingen spärr för ett parti att komma in i parlamentet eftersom den är så låg som 0,67 procent, vilket gör att det finns flera småpartier med ganska få platser. Man strävar efter att undvika minoritetsregeringar.

De teman som dominerade politiken under flera år var den inre säkerheten, integrationspolitiken och ekonomin. Efter mordet i november 2004 på journalisten och filmaren Theo van Gogh har regeringen satsat på att motverka religiös radikalisering och att försvara det nederländska samhällets kärnvärden: demokrati, yttrandefrihet och jämlikhet. Sedan den finansiella och ekonomiska krisens början för ett par år sedan har den ekonomiska politiken, reformer och statsfinanserna kommit att konkurrera om utrymmet i media tillsammans med integrationspolitiken.

Balkenendes fjärde regering, CDA (kristdemokraterna), Christen Unie och PvdA (socialdemokraterna), föll i februari 2010 då PvdA lämna regeringen pga oenighet om Nederländernas deltagande i ISAF (NATO) i Afghanistan. Nyval hölls den 9 juni 2010. Förskjutningarna i väljarkåren blev mycket stora, vilket gjort regeringsombildningen komplicerad.

Valresultat (mandat): 2006 2010
VVD  23 31
PvdA (socialdemokraterna) 33 30 
PVV (Wilders) 9 24
CDA (kristdemokraterna) 41 21
SP (socialistpartiet) 25 15
D66 (socialliberalt) 3 10
Groen Links  7 10
Christen Unie 6 5
SGP (kristet ortodoxt) 2 2
Partiet för djuren 2 2

Den nya regeringen:
Premiärminister: Mark Rutte, VVD
Minister för ekonomi, jordbruk och innovation: Maxime Verhagen, CDA, vice premiärminister
Finansminister: Jan Kees de Jager, CDA
Justitieminister: Ivo Opstelten, VVD
Utrikesminister: Uri Rosenthal, VVD
Inrikesminister: Piet Hein Donner, CDA
Social- och arbetsmarknadsminister: Henk Kamp, VVD
Minister för infrastruktur och miljö: Melanie Schultz van Haegen, VVD
Försvarsminister: Hans Hillen, CDA
Minister för utbildning, kultur och vetenskap: Marja van Bijsterveldt, CDA
Minister för migration och asyl: Gerd Leers, CDA
Minister för hälsa, välfärd och sport: Edit Schippers, VVD
Minister för EU-frågor och internationellt utvecklingssamarbete: Ben Knapen, CDA (inom NL ställning som statssekreterare)
Minister för jordbruk och handel: Henk Bleker, CDA (inom NL ställning som statssekreterare)

Statssekreterare:
Finansministeriet: Frans Weekers, VVD
Justitieministeriet: Fred Teeven, VVD
Utrikesministeriet: Ben Knapen, CDA
Social- och arbetsmarknadsministeriet: Paul de Krom, VVD
Ekonomiministeriet: Henk Bleker, CDA
Ministeriet för utbildning, kultur och vetenskap: Halbe Zijstra, VVD
Ministeriet för infrastruktur och miljö: Joop Atsma, CDA
Ministeriet för hälsa, välfärd och sport: Marlies Veldhuijzen, CDA

VVD är landets klart största parti och Ruttes personliga popularitet är stor. Wilders parti PVV ökar och är i mätningarna näst största parti. Oppositionen har i flera frågor visat sig vara splittrad. Det största oppositionspartiet, PvdA, har haft problem att formulera ett trovärdigt politiskt alternativ. Ett viktigt test för den nya regeringen var frågan om en polisinsats i Afghanistan, med bidrag till bl.a. ISAF och EUPOL, skulle genomföras och på vilket sätt (se nedan under Utrikes- och säkerhetspolitik).

Enligt konstitutionen styrs Nederländerna ”på tre nivåer”: det finns kommunal nivå, provinsnivå och den nationella nivån. Den verkställande ledningen i en kommun utövas av borgmästaren och rådmän. Frågor som är för omfattande för kommunerna administreras av provinser. Ledningen utövas i provinserna av en styrelse, vars ordföranden är en kunglig kommissionär som drottningen väljer. (I Limburg kallas denne ordförande för ”guvernör”.)