Statsskicket
Malaysia är administrativt indelat i 13 delstater samt tre s.k. federala territorier; Kuala Lumpur, den administrativa huvudstaden Putrajaya samt ön Labuan. Av delstaterna är nio ärftliga sultanat med en sultan som överhuvud, medan övriga fyra - Penang, Melaka, Sabah och Sarawak - styrs av en guvernör utsedd av statschefen.
Statschef är kungen, Yang di-Pertuan Agong. Statschefen väljs enligt en unik rotationsprincip för en tid av fem år av och bland de nio sultanerna. Statschefen har främst ceremoniella och representativa funktioner. I november 2006 valdes sultanen av delstaten Terengganu, Al-Wathiqu Billah Tuanku Mizan Zainal Abidin ibni Al-Marhum Sultan Mahmud Al-Muktafi Billah Shah till att bli landets federale kung. I april 2007 tillträde han officiellt.
Parlamentet består av två kamrar; senaten (Dewan Negara) och representanthuset (Dewan Rakyat). Senaten har 69 ledamöter, mandatperioden är begränsad till tre plus tre år. De 13 delstatsparlamenten väljer 26 ledamöter och 43 utses av kungen efter förslag av regeringen, varav två som representanter för Kuala Lumpur och en för Labuan. Representanthuset består av 222 ledamöter vilka, efter brittisk förebild, väljs i allmänna val i enmansvalkretsar för en period av fem år. Ett val kan tidigareläggas.
Kungen utser bland parlamentsledamöterna premiärminister och, efter förslag av denne, övriga regeringsmedlemmar. Även viceministrarna måste vara parlamentsledamöter.
I varje delstat finns ett folkvalt parlament och en delstatsregering, ledd av en s.k. chief minister (Menteri Besar). På lokal nivå förekommer inga val. Administrationen handhas av personer som utsetts av den federala, Kuala Lumpur, respektive den delstatliga regeringen.
Malaysia har ett tvådelat rättsystem; anglosaxisk rätt, baserat på brittisk rätt och influerad av sedvanerätt för landets icke-muslimer, och de muslimska Sharialagarna för muslimska befolkningen. Dödsstraff kan utdömas vid grova brott som mord och vapen- och/eller narkotikarelaterade fall.
Inrikespolitik
Den politiska utvecklingen i Malaysia präglas i hög grad av förhållandet mellan landets tre etniska huvudgrupper; malajer, kineser och indier. Relationerna har inte alltid varit harmoniska, men genom medvetet agerande från de tre folkgrupperna har Malaysia i stort lyckats undvika svårare etniska konflikter. Detta har skett bl.a. genom positiv diskriminering av den största men tidigare mest ekonomiskt eftersatta folkgruppen malajerna. Denna särbehandling började efter raskravallerna 1969, vilket ledde till införandet av den s.k. nya ekonomiska politiken (NEP) också kallad bumaputrapolitiken. Målet var att på sikt skapa ökad ekonomisk jämbördighet mellan folkgrupperna och då främst genom att positivt särbehandla malajer. NEP har ifrågasatts allt mer i sin nuvarande form, även av en del av malajerna själva.
Malaysia är en parlamentarisk demokrati. De politiska friheterna är inskränkta liksom religionsfriheten, vilket regeringen kritiseras för internt och internationellt. Inrikespolitiken präglas i hög grad av att de olika folkgruppernas intressen kontinuerligt måste balanseras. Regeringskoalitionen Barisan Nasional (BN) har varit vid makten sedan självständigheten och består idag av sammanlagt 13 partier. Det malajiska partiet, United Malays National Organisation (UMNO) dominerar koalitionen, följt av kinesiska Malaysian Chinese Association (MCA) och indiska Malaysian Indian Congress (MIC).
Valet i mars 2008 förändrade Malaysias politiska landskap. BN gjorde sitt historiskt sett sämsta val och vann med enbart enkel majoritet. Valet innebar ett stort bakslag för BN. Oppositionen, som består av de disparata partierna PKR och DAP samt islamska partiet PAS, gick starkt framåt och vann i fem delstater; Kelantan, Kedah, Penang, Perak och Selangor, varav de tre sistnämnda är ekonomiskt starka stater. Senare återgick makten, pga avhopp i delstatsparlamentet, till BN.
Av de 222 platserna i parlamentet vann PKR 31 platser, kinesdominerade DAP vann 28 platser och PAS vann 23 platser. För Anwar Ibrahim, ledare för PKR, som år 1998 avsattes från UMNO samt dömdes för korruption och s.k. sodomi, blev valet en revansch. Anwar står åter åtalad för sodomi. Rättegången mot honom inleddes i februari 2010.
Nuvarande premiärminister, tillika partiledare för UMNO, Najib Razak tillträdde posten den 3 april 2009. Najib efterträdde Abdullah Badawi som, efter stark kritik från både inifrån sitt eget parti UMNO och oppositionen, avgick efter 5 år som Malaysias premiärminister och partiledare för UMNO. Najib valde att behålla fler ministrar från Abdullahs regering än väntat. Av de 30 ministrarna är majoriteten från UMNO, vilka även besitter de tyngsta ministerposterna. Najib behåller själv kontrollen över finanspolitiken i egenskap av första finansminister medan det dagliga arbetet utförs av Ahman Hisni Hanadzlah som är andre finansminister. Även vice premiärminister Muhyidiin innehar två poster då han också är utbildningsminister.
Den 16 september 2008 lanserade Najib kampanjen ”1Malaysia”. Kampanjen bygger främst på att skapa enighet mellan de etniska grupperna i landet och att påtala att man är malaysisk oberoende etnicitet. ”1Malaysia” uppmanar även regeringen, förvaltningsorganen och tjänstemännen att arbeta för harmoni mellan de etniska grupperna, nationssammanhållning och effektivt styrande.
Najib är väl medveten om att väljarnas toleransnivå är låg och att en ineffektiv och maktfullkomlig BN regering kommer att stå till svars vid nästkommande val, som kommer att äga rum senast mars 2013. Förutom de ekonomiska utmaningarna tvingas Najib också vidta åtgärder för att överbrygga de ökande klyftorna mellan landets olika etniska grupper samt bekämpa korruptionen.
Utrikespolitik
Malaysia är aktivt inom den islamska världen liksom regionalt inom Association of South East Asian Nations (ASEAN). Malaysia försöker agera brobyggare mellan den muslimska och icke-muslimska världen genom att förespråka en mer moderat och progressiv form av islam. Samtidigt finns det en oro hos icke-muslimska grupper inom Malaysia hur en pågående islamisering i landet kan påverka dem.
Malaysia är känd för att vara kritisk mot globalisering och menar att denna har skett på de utvecklade ländernas villkor, vilket inte sällan återspeglas i malaysiska ställningstagande inom exv. WTO. Malaysia accepterar och uppskattar numera samarbetet inom Asia-Pacific Economic Cooperation (APEC) efter att det amerikanska inflytandet enligt malaysisk mening blivit mer balanserat.
Efter den 11 september 2001 intog Malaysia en kraftfull hållning mot internationell terrorism. Malaysia samverkar med USA när det gäller bekämpning av terrorism, men kritiserar landet för överdriven användning av militära medel i detta arbete, inte minst i Irak. Istället förespråkar Malaysia motverkan av förhållanden som skapar grogrund för terrorism.
En av hörnstenarna i Malaysias utrikespolitik är det sydostasiatiska samarbetet. Utvecklingen i det snabbt växande Kina, som i Malaysias ögon betraktas som en möjlighet snarare än en problem, har gjort ASEAN:s samarbete med Kina särskilt betydelsefullt.
Malaysias roll inom FN ger landet ytterligare politisk tyngd. Sammanlagt har landet deltagit i tjugotal fredsbevarade insatser. Malaysia har haft fredsbevarande styrkor samt en medlare i Mindanaokonflikten i Filippinerna men har sedan september 2008 trappad ned sin närvaro. Malaysia är medlemsstat i ECOSOC 2008 - 10 och aspirerar på en plats i FN:s Säkerhetsråd 2015-16. I maj 2006 valdes Malaysia in som medlem i FN:s nya råd för mänskliga rättigheter med en mandatperiod på tre år. Malaysia har ratificerat FN:s två konventioner CEDAW och CRC med omfattande reservationer.
Malaysia har olösta gränsfrågor med samtliga grannar. Dispyter med Indonesien och Singapore har hänskjutits till Internationella Domstolen i Haag, ICJ. Territoriella konflikter t.ex. rörande Spratlyöarna anser Malaysia bör lösas förhandlingsvägen eller att frågorna hänskjuts till ICJ. En 30-årig tvist med Singapore om ön Batu Puteh avgjordes i ICJ till Singapores fördel i maj 2008. Oroligheterna i muslimsdominerade delarna södra Thailand berör också Malaysia. Det förekommer dialog mellan länderna om utvecklingen i denna del av Thailand.