STATSSKICKET Malaysia är administrativt indelat i 13 delstater samt tre s.k. federala territorier; Kuala Lumpur, den administrativa huvudstaden Putrajaya samt ön Labuan. Av delstaterna är nio ärftliga sultanat med en sultan som överhuvud, medan övriga fyra - Penang, Melaka, Sabah och Sarawak - styrs av en guvernör utsedd av statschefen.
Statschef är kungen, Yang di-Pertuan Agong. Statschefen väljs enligt en unik rotationsprincip för en tid av fem år av och bland de nio sultanerna. Statschefen har främst ceremoniella och representativa funktioner. Sedan december 2006 är sultanen av delstaten Terengganu, Al-Wathiqu Billah Tuanku Mizan Zainal Abidin ibni Al-Marhum Sultan Mahmud Al-Muktafi Billah Shah, landets federale kung.
Parlamentet består av två kamrar; senaten (Dewan Negara) och representanthuset (Dewan Rakyat). Senaten har 69 ledamöter, mandatperioden är begränsad till tre plus tre år. De 13 delstatsparlamenten väljer 26 ledamöter och 43 utses av kungen efter förslag av regeringen, varav två som representanter för Kuala Lumpur och en för Labuan. Representanthuset består av 222 ledamöter vilka, efter brittisk förebild, väljs i allmänna val i enmansvalkretsar för en period av fem år. Ett val kan tidigareläggas.
Kungen utser bland parlamentsledamöterna premiärminister och, efter förslag av denne, övriga regeringsmedlemmar. Även viceministrarna måste vara parlamentsledamöter.
I varje delstat finns ett folkvalt parlament och en delstatsregering, ledd av en s.k. chief minister (Menteri Besar). På lokal nivå förekommer inga val. Administrationen handhas av personer som utsetts av den federala, Kuala Lumpur, respektive den delstatliga regeringen.
Rättsordningen bygger i huvudsak på brittisk rätt, influerad av sedvanerätt. För landets muslimska befolkning gäller sharialagens familjerätt. Dödsstraff kan utdömas för vissa grova brott.
INRIKESPOLITIK Den politiska utvecklingen i Malaysia präglas i hög grad av förhållandet mellan landets tre etniska huvudgrupper, det vill säga malajer, kineser och indier. Relationerna har inte alltid varit harmoniska, men genom medvetet agerande från de tre folkgruppernas sida har Malaysia i stort lyckats undvika svårare etniska konflikter. Detta har skett bl.a. genom positiv diskriminering av den numerärt största men tidigare ekonomiskt mest eftersatta folkgruppen, malajerna. Denna särbehandling startade efter raskravaller 1969, vilka ledde till införandet av den så kallade nya ekonomiska politiken (NEP). Dess mål var att på sikt skapa ökad ekonomisk jämbördighet mellan folkgrupperna, främst genom att positivt särbehandla malajer. NEP i dess nuvarande former ifrågasätts allt mer, också av en del malajer.
Malaysia är en parlamentarisk demokrati. Yttrande-, förenings- och den politiska friheten har dock inskränkningar, för vilket regeringen kritiseras internt och internationellt. Inrikespolitiken präglas i hög grad av att de olika partsintressena kontinuerligt måste balanseras. Regeringskoalitionen BN (Barisan Nasional) har varit styrande sedan självständigheten och består idag av sammanlagt 13 partier. Det malajiska UMNO dominerar koalitionen.
Valet i mars 2008 förändrade Malaysias politiska landskap. BN gjorde sitt historiskt sett sämsta val och vann med enbart enkel majoritet. Oppositionen, som utgörs av de reformvänliga partierna PKR och DAP och det islamska partiet PAS gick starkt framåt och vann i fem delstater; Kelantan och Kedah, samt i de tre ekonomiskt starka staterna Penang, Perak och Selangor. För förre vice premiärministern Anwar Ibrahim, som 1998 sparkades och dömdes för korruption och homosexualitet, blev valet en revansch. Av de 222 platserna i parlamentet vann Anwars parti, PKR, 31 platser, kinesdominerade DAP vann 28 platser och islamska PAS vann 23 platser.
För regeringskoalitionen innebar valet 2008 ett stort bakslag. Stark kritik riktades mot dåvarande premiärministern Abdullah Badawi, både inifrån hans eget parti UMNO och från oppositionen. Abdullah utlovade vid sitt tillträde effektivisering av statsapparaten, att bekämpa korruptionen samt att stärka Malaysias internationella konkurrenskraft genom att verka för en mer kunskapsbaserad ekonomi. Fem år senare har Abdullah inte lyckats uppfylla sina vallöften. Malaysierna har i själva verket upplevt att korruptionen ökat och konkurrenskraften urholkats i relation till andra länder som kan erbjuda lägre produktionskostnader. Situationen blev till sist ohållbar och i oktober meddelade Abdullah sin avgång mars 2009. Han utsåg därmed också sin efterträdare, Najib Razak, som då var vice premiärminister. De övriga mer tongivande partierna i koalitionen brottas också med interna motsättningar efter valet; Malaysian Indian Congress (MIC) ledare fick inte ens någon plats i parlamentet. Malaysian Chinese Association (MCA) befinner sig i en period av omdaning efter ett mycket magert valresultat.
Najib Razak tillträdde posten som premiärminister den 3 april 2009. Hans kabinett består av 29 ministrar. Därtill kommer 40 viceministrar. Ministerierna är 27 till antalet. Av ministrarna är 19 från United Malays National Organisation (UMNO), fyra från Malaysian Chinese Association (MCA), en från Malaysian Indian Congress (MIC), en från Malaysian People’s Movement (Gerakan), en från United Bumiputera Pesaka Party (PBB), en från Sarawak United People's Party (Supp), en från United Sabah Party (PBS) och en från United Pasokmomogun Kadazandusun Organisation (Upko). Med fyra ministrar är delstaten Sabah starkare representerad än tidigare. Den största delstaten Sarawak representeras dock även fortsättningsvis bara av två ministrar. Två av regeringsmedlemmarna är kvinnor.
Najib valde att behålla fler ministrar från Abdullahs regering än väntat. UMNO besitter de tyngsta ministerposterna men har fått avstå från poster till förmån för MCA och Gerakan. Najib själv behåller kontrollen över finanspolitiken i egenskap av förste finansminister medan det dagliga arbetet kommer att utföras av Ahmad Husni Hanadzlah, som är andre finansminister. Även vice premiärminister Muhyidiin har två hattar eftersom han också är utbildningsminister.
Najib är väl medveten om att väljarnas toleransnivå är låg och att en ineffektiv och maktfullkomlig Barisan Nationalregering kommer att få stå till svars vid nästa allmänna val, som kommer att äga rum senast mars 2013. Förutom de ekonomiska utmaningarna tvingas Najib också vidta åtgärder för att överbrygga de ökande klyftorna mellan landets olika etniska grupper.
UTRIKESPOLITIK Malaysia är aktivt inom den islamska världen liksom regionalt inom ASEAN (Association of South East Asian Nations). Malaysia försöker agera brobyggare mellan den muslimska och den icke-muslimska världen genom att förespråka en mer moderat och progressiv form av islam. Samtidigt finns en oro hos icke-muslimska grupper inom Malaysia hur en pågående islamisering i landet ska påverka dem.
Malaysia har gjort sig känt som kritiker av globaliseringen och menar denna har skett på i-ländernas villkor, vilket inte sällan återspeglas i malaysiska ställningstaganden inom t.ex. WTO. Malaysia accepterar och uppskattar numera samarbetet inom APEC (Asia-Pacific Economic Cooperation) efter att det amerikanska inflytandet enligt malaysisk mening blivit mer balanserat.
Efter den 11 september 2001 intog Malaysia en kraftfull hållning mot internationell terrorism. Malaysia samverkar med USA när det gäller bekämpning av terrorism, men kritiserar landet för överdriven användning av militära medel i detta arbete, inte minst i Irak. Istället förespråkar Malaysia motverkan av förhållanden som skapar grogrund för terrorism.
En av hörnstenarna i Malaysias utrikespolitik är det sydostasiatiska samarbetet. Malaysia vill ha ökad frihandel inom ASEAN, med visst undantag gällande det skydd som ges till den nationella bilindustrin. Utvecklingen i det snabbt växande Kina, som i Malaysias ögon betraktas som en möjlighet snarare än ett problem, har gjort ASEAN:s samarbete med Kina särskilt betydelsefullt. Malaysia anser att ökad politisk och ekonomisk integration skapar möjlighet att handskas med den ekonomiska, och snart också politiska, giganten.
Malaysias aktiva roll i FN ger landet ytterligare utrikespolitisk tyngd. Bidragen till fredsbevarande operationer har varit substantiella. Sammanlagt har landet deltagit i 20-talet fredsbevarande insatser. Malaysia har haft fredsbevarande styrkor samt en medlare i Mindanaokonflikten i Filippinerna men fr.o.m. september 2008 trappat ned sin närvaro. Malaysia är medlemsstat i ECOSOC 2008 till 2010 och aspirerar på en plats i Säkerhetsrådet 2015-16. I maj 2006 valdes Malaysia in som medlem i FN:s nya råd för mänskliga rättigheter med en mandatperiod på tre år.
Malaysia har olösta gränsfrågor med samtliga grannar. Dispyter med Indonesien och Singapore har hänskjutits till Internationella Domstolen i Haag, ICJ. Territoriella konflikter t.ex. rörande Spratlyöarna, menar Malaysia bör lösas förhandlingsvägen eller genom att frågorna hänskjuts till ICJ. En 30-årig tvist med Singapore om ön Batu Puteh avgjordes i ICJ till Singapores fördel i maj 2008. Oroligheterna i de muslimdominerade delarna av södra Thailand berör också Malaysia. Det förekommer en dialog mellan länderna om utvecklingen i denna del av Thailand.
Nuvarande utrikesministern heter Anifah Aman.