Tyskland var länge splittrat i olika furstendömen och är än idag till stor del decentraliserat. Landets är en federation bestående av 16 delstater (Baden-Württemberg, Bayern, Berlin, Brandenburg, Bremen, Hamburg, Hessen, Mecklenburg-Vorpommern, Niedersachsen, Nordrhein-Westfalen, Rheinland-Pfalz, Saarland, Sachsen, Sachsen-Anhalt, Schleswig-Holstein, Thüringen), vilka har egna författningar, parlament och regeringar. Man har vittgående lagstiftningsbefogenheter i fråga om kulturpolitik, skolväsen, socialpolitik, polisväsen och delstatsfinanser.Statsöverhuvud i Tyskland är förbundspresidenten Horst Köhler som väljs indirekt på fem år av ett valkollegium. Omval kan ske en gång. Förbundspresidentens uppgifter är främst representativa. Den formella utnämningen av förbundskanslern görs av presidenten. Parlamentet består av två kamrar: förbundsdagen och förbundsrådet. Den direktvalda förbundsdagen med idag 603 ledamöter utses vart fjärde år genom en kombination av majoritetsval och proportionella val. Förbundskanslern väljs av förbundsdagen och är ansvarig inför denna. Förbundsdagen kan avsätta förbundskanslern genom konstruktivt misstroendevotum, vilket innebär att det måste finnas en majoritet för en ny förbundskansler.Förbundsrådet har 68 ledamöter vilka utses av delstatsregeringarna. De olika delstaterna har mellan tre och sex röster i förbundsrådet beroende på invånarantal. Rådets uppgift är att tillvarata delstatens intressen i förhållande till förbundsregeringen. I förbundsrådet godkänns de lagar som berör delstaternas kompetensområden. En särskild federal författningsdomstol, med säte i Karlsruhe, övervakar lagstiftningen. Domstolen prövar att de lagar som stiftas inte strider mot grundlagen och fungerar även som besvärsinstans för den som anser att den offentliga makten kränkt rättigheter som garanteras i författningen. Författningsdomstolen består av två avdelningar med vardera åtta domare som tjänstgör i tolv år. Dessa väljs av förbundsdagen och förbundsrådet. Förutom den federala författningsdomstolen finns författningsdomstolar i varje delstat.Tyskland styrs sedan valet den 22 november 2005 av en koalitionsregering bestående av CDU, SPD och CSU, som tillsammans har majoritet i förbundsdagen. Förbundskansler och regeringschef är Angela Merkel (CDU). Nästa val till förbundsdagen äger rum under år 2009. Övriga viktigare partier är B90/die Grünen med Claudia Roth som partiledare, FDP (Freie Demokratische Partei) med Guido Westerwelle som partiledare, och Die Linke.PDS (Partei des Demokratischen Sozialismus) med Lothar Bisky som partiledare.
Tysklands utrikes- och säkerhetspolitik har i hög grad formats av de villkor som stipulerades av de allierade efter 1945. En grundprincip har varit att "binda in" den tyska politiken i det multilaterala samarbetet och dess organisationer, såsom FN, EU och Nato. Tysklands efterkrigstida utrikes- och säkerhetspolitik har därmed varit starkt nedtonad och ofta karaktäriserad som samarbetsorienterad "småstatspolitik". Samtidigt har landet varit en aktiv förespråkare för ökad politisk integration i Europa. Som ett resultat av bl.a. Marshallhjälpen och stationeringen av amerikanska trupper i Västtyskland utgör det tysk-amerikanska samarbetet en grundpelare för tysk utrikes- och säkerhetspolitik. Likaså har det tysk-franska samarbetet i syfte att förebygga nya konflikter spelat en viktig roll under efterkrigstiden. Sedan Berlinmurens fall och de tyska staternas återförening har Tyskland successivt utvecklat en mer aktiv utrikes- och säkerhetspolitik. Deltagandet av tyska trupper i fredsbevarande insatser på Balkan markerar en brytpunkt i förhållande till den tidigare återhållna politiken. Det tysk-ryska samarbete som Kohl och Jeltsin grundlade i mitten av 90-talet har också bidragit till en kursändring. På försvarspolitikens område har USA:s gradvisa trupptillbakadragande resulterat i en försvarsreform syftande till bl.a. ökad internationell kapacitet. Utvecklingen mot en mer aktiv utrikes- och säkerhetspolitik har under de senaste två åren accentuerats. På ESFP-området har täta kontakter med Frankrike, Storbritannien, Belgien och Luxemburg utmynnat i en rad förslag om utformning av det framtida säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet i Europa. En särskilt aktiv roll har intagits när det gäller utformningen av EUkonventets förslag till ett nytt EU-fördrag. På det militära planet har Tysklands engagemang i internationella operationer utökats; inte minst genom deltagande i Afghanistan. Antalet tyska soldater i utlandsinsatser uppgår till närmare 8000 man.