Basfakta
Större politiska partier
Statistiska uppgifter ovan från Världsbanksgruppen och Economist Intelligence Unit. Uppgifterna om DR Kongos ekonomi är dock på grund av brister i statistiken att betrakta som osäkra.
Bilaterala förbindelserKontakterna mellan Sverige och Kongo inleddes redan i slutet av 1800-talet då svenska missionärer etablerade sin verksamhet i landet. Flera svenska kyrkor (främst Missionskyrkan, Pingstkyrkan och Baptistsamfundet) har fortsatt att spela en viktig roll i relationerna mellan Sverige och DR Kongo.
Intresset för Kongo i Sverige växte under Dag Hammarskjölds tid som generalsekreterare i FN (1953-1961). Hammarskjöld var mycket engagerad i Kongo. Under flera år i början av 1960-talet bidrog Sverige med militär trupp till FN:s fredsbevarande insats i landet. Sverige deltog även med militär personal i EU:s fredsskapande militära insats Artemis i DR Kongo år 2003. DR Kongo är idag ett prioriterat land för det svenska utvecklingssamarbetet och den svenska regeringen har ett betydande engagemang för utvecklingen i landet.
Det senaste officiella besöksutbytet skedde i september 2008 då DR Kongos jämställdhetsminister Philomène Omatuku på inbjudan av biståndsminister Gunilla Carlsson besökte Stockholm. President Joseph Kabila besökte Sverige 2002. Det senaste svenska statsrådsbesöket i Kongo ägde rum i januari 2008 då biståndsminister Gunilla Carlsson besökte Kinshasa, Goma och Bukavu. Dessförinnan besökte biståndsminister Carin Jämtin DR Kongo under 2006 liksom utrikesminister Anna Lindh 2003.
UtvecklingssamarbeteDet övergripande målet för svenskt utvecklingssamarbete med DR Kongo är en fredlig utveckling i DR Kongo, ökad säkerhet samt förbättrade ekonomiska möjligheter för fattiga människor i landet.
Det svenska stödet kanaliseras främst genom FN-organ, internationella och svenska frivilligorganisationer.
En ny strategi för det svenska utvecklingssamarbetet 2009-2012 antogs i april 2009. Under de kommande åren kommer volymen av stödet till DR Kongo att öka successivt.
Den politiska situationenEfter decennier av vanstyre under diktatorn Mobutu Sese Seko, krig under 1990-talet, mord på president Laurent Désiré Kabila 2001, en transitionsperiod under ledning av Kabilas son och nuvarande president Joseph Kabila Kabange, hölls demokratiska val i Kongo under 2006. Regeringen och presidenten har dock hittills haft mycket svårt att uppfylla sina löften till det kongolesiska folket om fred, stabilitet och utveckling.
Mycket av den reella politiska makten är koncentrerad till presidenten och hans närmaste medarbetare och statsapparaten skyddas inte sällan med auktoritära metoder. Den politiska opposition är svag och splittrad och har svårt att hävda sina intressen. Nödvändiga samhällsreformer har uteblivit och utbredd korruption återfinns på alla nivåer i samhället. Samtidigt finns tecken på att demokratin utvecklas i Kongo – parlamentet har sedan valen utvecklats i sin funktion som lagstiftande organ och debattforum. Planerade lokalval som syftar till att ta Kongo vidare i demokratiseringsprocessen har skjutits på framtiden flera gånger. Enligt den senaste planen skall lokalvalen genomföras i början av 2011.
Konflikterna pågår fortfarande i östra Kongo, trots att kriget officiellt upphörde genom ett fredsavtal 2002. Två fredsprocesser, Nairobi-deklarationen och Goma-processen, syftar till att skapa varaktig fred och stabilitet i östra Kongo och Stora sjöregionen. Arbetet med att genomföra avtalen är svårt och går långsamt. Motstridiga politiska viljor, underliggande ekonomiska intressen och konflikternas regionala aspekter leder till fortsatt instabilitet. Östra Kongo är ett humanitärt katastrofområde. Uppskattningsvis har konfliktsituationen lett till att över fem miljoner människor mist livet sedan 1996. Idag finns uppskattningsvis en och halv miljon internflyktingar i landet, många av dem har tillkommit de senaste åren.
Situationen vad gäller de mänskliga rättigheterna är mycket allvarlig. Många av brotten mot de mänskliga rättigheterna begås av DR Kongos egen armé och polis men även olika väpnade rebellgrupper - bland andra den rwandiska folkmördarmilisen FDLR som gömmer sig i DR Kongo - står för många av övergreppen.
Den internationella närvaron i DR Kongo är stor. Världens största fredsbevarande FN-mission, MONUC, verkar i landet sedan 1999. Det europeiska engagemanget är betydande – i form EU:s särskilda sändebud för Stora sjöregionen, ESFP-missionerna EUPOL och EUSEC samt Europeiska unionens delegationskontor. Därtill har tolv av EU:s medlemsstater ambassader i Kinshasa.
Handel och investeringarHandeln mellan Sverige och DR Kongo är förhållandevis begränsad. Intresset från svenska företag har dock vuxit och många sektorer av den kongolesiska ekonomin erbjuder potentiellt goda affärsmöjligheter.
Ekonomin har under 2009 påverkats av den internationella ekonomiska krisen, som även drabbat DR Kongo. Den ekonomiska utvecklingen drivs av utvinningen av landets enorma naturtillgångar, men stora inkomster går statskassan förbi. Korruptionen är utbredd och lagstiftningen på affärsområdet är komplicerad. Affärsklimatet tillhör ett av världens sämsta.
Det kinesiska intresset för Kongo och för landets naturtillgångar har vuxit de senaste åren. Kinesiska företag har åtagit sig att genomföra stora infrastrukturprojekt i utbyte mot koncessioner i den lukrativa kongolesiska gruvnäringen.
Svenskar i DR KongoI Kongo finns i dagsläget ett knappt femtital svenskar och andra nordbor. Ett flertal arbetar i FN-systemet, för EU samt för internationella och svenska frivilligorganisationer. Ett mindre antal personer representerar svenska företag. Många svenskar bor i Kinshasa, några i de östra och södra delarna av landet.